![\"\"](\"https:\/\/blogit.utu.fi\/abo800\/wp-content\/uploads\/sites\/727\/2026\/02\/Juslenius.jpg\")
Pesten slog till med f\u00f6r\u00f6dande kraft. Det var man redan beredd p\u00e5, f\u00f6r i juni 1710 hade pesten n\u00e5tt Stockholm, troligen med ett skepp fr\u00e5n P\u00e4rnu. Farsoten pinade stadsborna fram till f\u00f6ljande \u00e5r och d\u00f6dade uppskattningsvis 40 % av inv\u00e5narna. S\u00e4rskilt utsatta var de fattiga stadsdelarnas kvinnor och barn. I september 1710 n\u00e5dde pesten s\u00f6dra Finland och drabbade f\u00f6rutom \u00c5bo ocks\u00e5 bland annat Borg\u00e5 och Helsingfors. N\u00e4r farsoten sm\u00e5ningom avklingade i januari 1711 hade var tredje stadsbo avlidit.<\/p>\n\n\n\n
\u00c5r 1710 var Juslenius bara 34 \u00e5r, en man i sina b\u00e4sta \u00e5r. Han hade blivit k\u00e4nd f\u00f6r sina skrifter Aboa vetus et nova<\/em> (\u00c5bo f\u00f6rr och nu, 1700) och Vindiciae Fennorum<\/em> (Finnarnas f\u00f6rsvar, 1703). L\u00e4rarbanan vid \u00c5bo Akademi hade han inlett \u00e5r 1705 efter att ha blivit adjunkt vid filosofiska fakulteten. Nu trodde Juslenius att hans sista stund var kommen.<\/p>\n\n\n\n \u00d6det ville emellertid annorlunda. N\u00e4r Juslenius legat ett dygn i likkistan m\u00e5dde han pl\u00f6tsligt b\u00e4ttre. Han steg upp ur kistan och redan efter n\u00e5gra dagar k\u00e4nde han att krafterna \u00e5terv\u00e4nde.<\/p>\n\n\n\n Daniel Juslenius fick ett l\u00e5ngt liv efter pest\u00e5ret. Han hade m\u00e5nga v\u00e4rldsliga och andliga uppdrag och avled f\u00f6rst \u00e5r 1754. Men Stora nordiska krigets \u00e5r var sv\u00e5ra. \u00c5bo drabbades f\u00f6rutom av pesten och kriget ocks\u00e5 av en storbrand i maj 1711. N\u00e4stan en fj\u00e4rdedel av staden f\u00f6rst\u00f6rdes av elden. Juslenius miste sitt hus, n\u00e4stan alla sina m\u00f6bler och en stor del av sin boksamling.<\/p>\n\n\n\n Hannu Salmi<\/p>\n\n\n\n Svensk \u00f6vers\u00e4ttning: Brita L\u00f6flund<\/p>\n\n\n\n K\u00e4llor:<\/strong><\/p>\n\n\n\n Pietil\u00e4, Antti J.: Daniel Juslenius, h\u00e4nen el\u00e4m\u00e4ns\u00e4 ja vaikutuksensa<\/em>. Tampereen kirjapaino, Tammerfors 1907.<\/p>\n\n\n\n Pitk\u00e4ranta, Reijo: Juslenius, Daniel. N\u00e4tpublikationen Kansallisbiografia.<\/em> Studia Biographica 4. Helsingfors: Suomalaisen Kirjallisuuden Seura, 1997\u2013 (referens 17.10.2025)<\/p>\n\n\n\n Ranta, Raimo: \u00c5bo stads historia 1600\u20131721<\/em>. \u00c5bo stad, \u00c5bo 1977.<\/p>\n\n\n\n Vuorinen, Heikki S. History of Plague Epidemics in Finland. Plague: Epidemics and Societies<\/em>. Eds. Michel Signoli et al. Firenze University Press, Florens 2007, 53\u201356.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Daniel Juslenius k\u00e4nde sig illam\u00e5ende. B\u00f6ldpesten hade spritt sig l\u00e4ngs \u00d6stersj\u00f6kusten under Stora nordiska kriget och i september 1710 n\u00e5dde farsoten \u00c5bo. Juslenius, som var f\u00f6dd i Mietois \u00e5r 1676, h\u00f6rde till de f\u00f6rsta som insjuknade. Han k\u00e4nde sig sjukare dag f\u00f6r dag. D\u00e5 besl\u00f6t han att isolera sig i hemmet och s\u00e4nde iv\u00e4g sina … Forts\u00e4tt l\u00e4sa Juslenius, pesten och en likkista<\/span>