{"id":153,"date":"2026-03-13T09:00:00","date_gmt":"2026-03-13T07:00:00","guid":{"rendered":"https:\/\/blogit.utu.fi\/abo800\/?p=153"},"modified":"2026-03-07T19:50:38","modified_gmt":"2026-03-07T17:50:38","slug":"testamenten-som-finansieringsinstrument","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/blogit.utu.fi\/abo800\/2026\/03\/13\/testamenten-som-finansieringsinstrument\/","title":{"rendered":"Testamenten som finansieringsinstrument"},"content":{"rendered":"\n

Johan Fredrik Heldt (1780\u20131854), k\u00e4nd som sterbhuskamrerare, beskrevs som \u201den livlig, mager och sirlig gubbe, kl\u00e4dd med gammaldags elegans\u201d som s\u00e5gs \u201dtrippande omkring med spanskr\u00f6rsk\u00e4pp i handen och guldringar i \u00f6ronen\u201d. Heldts gestalt fastnade i minnet vid l\u00e4sningen av den korta presentationen i Tor Carpelans \u00c5bo donatorer<\/em> (1910), eftersom det i 1800-talets \u00c5bo inte fanns m\u00e5nga donatorer som skulle ha upptr\u00e4tt lika spektakul\u00e4rt i offentligheten. <\/p>\n\n\n

\n
\"Johan
Johan Fredrik Heldts nagelborste. \u00c5bo stadsmuseum, Finna.<\/em><\/figcaption><\/figure><\/div>\n\n\n

Carpelans verk \u00e4r ett stycke finl\u00e4ndsk parallellhistoria: samtidigt som storfurstend\u00f6mets statliga strukturer st\u00e4rktes betonade miniatyrbiografierna \u00f6ver donatorerna privatpersonernas betydelse i \u00c5bo stads historia. M\u00e5nga av dem var k\u00e4nda nyckelpersoner i samh\u00e4llet, men Heldts historia \u00e4r lite annorlunda. Han f\u00f6ddes som utom\u00e4ktenskapligt barn i en k\u00f6pmannasl\u00e4kt. <\/p>\n\n\n\n

\u00c5boborna k\u00e4nde Heldt som sterbhuskamrerare. Han hj\u00e4lpte till med testamentsskrivning och sk\u00f6tsel av avlidnas egendom, varvid han s\u00e5g till att f\u00e5 ett tillr\u00e4ckligt arvode f\u00f6r sitt bist\u00e5nd. Sterbhusen kunde f\u00f6rfoga \u00f6ver stora summor som testamentena kanaliserade \u00e5t olika h\u00e5ll. I m\u00e5nga testamenten f\u00f6rordnades att en del av boets tillg\u00e5ngar skulle tillfalla Heldt, en del g\u00e5 till v\u00e4lg\u00f6renhet och resten till den avlidnas sl\u00e4ktingar.<\/p>\n\n\n\n

Heldt hade l\u00e4rt k\u00e4nna flera f\u00f6rgrundsfigurer inom stadens n\u00e4ringsliv. Han n\u00e4mns som den Englandsinspirerade John Julins sekreterare, och kanske han just i den egenskapen b\u00f6rjade intressera sig f\u00f6r v\u00e4lg\u00f6renhet. Enligt Julin var Heldt p\u00e5 1820-talet med om att grunda s\u00e5v\u00e4l \u00c5bo sparbank som Bell-Lancaster-skolan. Senare underst\u00f6dde Heldt framf\u00f6rallt flickornas skolg\u00e5ng.<\/p>\n\n\n\n

 Med \u00c5bo brand inleddes en blomstringstid f\u00f6r Heldts aff\u00e4rer. Han gav penningl\u00e5n mot markomr\u00e5den och s\u00e5lde sedan tomter som f\u00f6rst\u00f6rts av elden. Vinsterna kanaliserades bland annat till \u00e5teruppbyggnad av \u00c5bo stad och omsorg om stadens historia. Heldt donerade pengar till en ny orgel i domkyrkan och b\u00f6rjade samla in f\u00f6rem\u00e5l med anknytning till Karin M\u00e5nsdotter.<\/p>\n\n\n\n

N\u00e4r Heldt dog i augusti 1854 var hans eget testamente i ordning. Den k\u00e4nde sterbhuskamrern hade best\u00e4mt att det skulle publiceras, och snart utgav ocks\u00e5 J. W. Lilljas tryckeri en fyrtiosidig liten bok. D\u00e4r finns en flera sidor l\u00e5ng lista p\u00e5 Heldts v\u00e4nner som han ville ih\u00e5gkomma med olika v\u00e4rdef\u00f6rem\u00e5l, men han hade inte heller gl\u00f6mt v\u00e4lg\u00f6renheten.<\/p>\n\n\n\n

Auktioneringen av hans l\u00f6s\u00f6re inbringade pengar \u00e5t 111 fattiga kvinnor och andra fattiga i \u00c5bo. D\u00f6dsboets tillg\u00e5ngar skulle placeras s\u00e5, att \u00e5rlig r\u00e4nta skulle kunna betalas \u00e5t stadens tj\u00e4nstem\u00e4n. Dessutom grundades en pensionsfond f\u00f6r vissa namngivna personer.

D\u00f6dsbokamrerns stipuleringar lever kvar \u00e4n i dag. Pensionsfonden utvecklades med \u00e5ren till en stiftelse f\u00f6r Heldts stipendiefond, som st\u00f6der blivande jurister. Dessutom kan man i antikaff\u00e4rerna p\u00e5tr\u00e4ffa enstaka silverskedar om vilkas f\u00f6rdelning det fanns noggranna best\u00e4mmelser i Heldts testamente.<\/p>\n\n\n\n

Janne Tunturi<\/p>\n\n\n\n

\u00d6vers\u00e4ttning: Brita L\u00f6flund

K\u00e4llor:<\/strong><\/p>\n\n\n\n

Carpelan, Tor. \u00c5bo Donatorer Intill \u00e5r 1909: Biografiska Anteckningar, <\/em>s. 65\u201366. Helsingfors 1910. Helsingfors central tryckeri.
Korpiola, Mia. Johan Fredrik Heldt (1780\u20131854) \u2013 eksentrinen turkulainen mesenaatti ja \u201dkuolinpes\u00e4kamreeri\u201d. https:\/\/blogit.utu.fi\/oikeudellinentietotaito\/2021\/02\/08\/johan-fredrik-heldt-1780-1854-eksentrinen-turkulainen-mesenaatti-ja-kuolinpesakamreeri\/<\/a>
Tunturi, Janne. Kuolinpes\u00e4kamreeri ja suurlahjoittaja: Johan Fredrik Heldti\u00e4 j\u00e4ljitt\u00e4m\u00e4ss\u00e4<\/em>. \u00c5bo: Stiftelsen f\u00f6r Heldts stipendiefond, 2021.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Johan Fredrik Heldt (1780\u20131854), k\u00e4nd som sterbhuskamrerare, beskrevs som \u201den livlig, mager och sirlig gubbe, kl\u00e4dd med gammaldags elegans\u201d som s\u00e5gs \u201dtrippande omkring med spanskr\u00f6rsk\u00e4pp i handen och guldringar i \u00f6ronen\u201d. Heldts gestalt fastnade i minnet vid l\u00e4sningen av den korta presentationen i Tor Carpelans \u00c5bo donatorer (1910), eftersom det i 1800-talets \u00c5bo inte fanns m\u00e5nga donatorer … Forts\u00e4tt l\u00e4sa Testamenten som finansieringsinstrument<\/span> →<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":29,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[2],"tags":[93,94],"class_list":["post-153","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-1800-talet","tag-heldt-johan-fredrik","tag-testamenten"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/blogit.utu.fi\/abo800\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/153","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/blogit.utu.fi\/abo800\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/blogit.utu.fi\/abo800\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogit.utu.fi\/abo800\/wp-json\/wp\/v2\/users\/29"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogit.utu.fi\/abo800\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=153"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/blogit.utu.fi\/abo800\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/153\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":155,"href":"https:\/\/blogit.utu.fi\/abo800\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/153\/revisions\/155"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/blogit.utu.fi\/abo800\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=153"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogit.utu.fi\/abo800\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=153"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogit.utu.fi\/abo800\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=153"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}