![\"\"](\"https:\/\/blogit.utu.fi\/abo800\/wp-content\/uploads\/sites\/727\/2026\/03\/Arwidsson-836x1024.jpg\")
Arwidsson och n\u00e5gra av hans v\u00e4nner, som efterv\u00e4rlden klassificerat som \u00c5boromantiker, r\u00e5kade riktigt illa ut p\u00e5 \u00d6stersj\u00f6n. De hade avseglat fr\u00e5n \u00c5bo mot Stockholm med fartyget Aurora <\/em>i slutet av september 1817 f\u00f6r att sedan forts\u00e4tta till Uppsala, d\u00e4r de skulle studera vid universitetet. Fartygets namn betyder \u201dmorgonrodnad\u201d, vilket passade v\u00e4l ihop med romantikens teman. B\u00f6rjan av resan hade g\u00e5tt l\u00e5ngsamt p\u00e5 grund av svaga vindar. Efter avf\u00e4rden fr\u00e5n \u00c5land fick Aurora <\/em>sedan b\u00e4ttre fart. Den 3:e oktober, d\u00e5 grannlandet redan h\u00e4grade i horisonten, \u00e4ndrades f\u00f6rh\u00e5llandena med ens, och det f\u00f6ref\u00f6ll som om alla passagerarna skulle hamna i havets kalla grav.<\/p>\n\n\n\n Fartyget lydde inte roder och stormen f\u00f6rde det tillbaka ut p\u00e5 \u00f6ppna havet. Skepparen var till ingen nytta, eftersom han var r\u00e5dl\u00f6s och bara \u201dlopp omkring och \u00e4ngslades\u201d. Sj\u00f6m\u00e4nnen \u00e5ter hade b\u00f6rjat spela kort och dricka upp det sista av sitt br\u00e4nnvin innan de kom till himlen, \u201dty d\u00e4r gagnade det dem icke mera\u201d. V\u00e5gorna var h\u00f6ga och Aurora <\/em>kastades omkring som ett flarn p\u00e5 havet, och det kom b\u00e5de regn, hagel och v\u00e5t sn\u00f6 fr\u00e5n himlen. M\u00e5nga bad till den Allsm\u00e4ktige. Arwidsson skildrar resan i sina biografiska anteckningar och framst\u00e4ller sig sj\u00e4lv som hj\u00e4ltemodig, men han medger att \u00e4ven han greps av misstr\u00f6stan n\u00e4r stormen var som v\u00e4rst.<\/p>\n\n\n\n \u00c5boborna klarade sig till sist. Stormen gav med sig och fartyget, vars skrov inte skadats, drev till F\u00e5r\u00f6kusten norr om Gotland. D\u00e4rifr\u00e5n kom resen\u00e4rerna efter m\u00e5nga turer till Uppsala i slutet av oktober. Ingenting hade h\u00f6rts fr\u00e5n dem p\u00e5 en l\u00e5ng tid, s\u00e5 i \u00c5bo antog man att de mist livet. Nyheten om att de klarat sig n\u00e5dde \u00c5bo samtidigt som man d\u00e4r firade 300-\u00e5rsminnet av reformationen och invigningen av det nya Akademihuset invid domkyrkan.<\/p>\n\n\n\n Jukka Sarjala<\/p>\n\n\n\n \u00d6vers\u00e4ttning: Brita L\u00f6flund<\/p>\n\n\n\n K\u00e4llor:<\/strong><\/p>\n\n\n\n G[ustaf] Heinricius, \u201dA. I. Arwidssons svenska resor 1817 och 1821 och n\u00e5gra litter\u00e4ra minnen fr\u00e5n dem\u201d. Finsk Tidskrift<\/em> 69:1\u20132 (1910) s. 92\u2013115.<\/p>\n\n\n\n Jukka Sarjala, \u00c5boromantiken. Id\u00e9er, l\u00e4slust och n\u00e4tverk p\u00e5 1810-talet<\/em>. Helsingfors: Svenska Litteraturs\u00e4llskapet i Finland & Stockholm: Appell F\u00f6rlag, 2025.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" \u201dN\u00e4r vi hunnit ut p\u00e5 hafvet, gick vinden nordlig, blef starkare och med h\u00e4ftiga byar,\u201d ber\u00e4ttar Adolf Ivar Arwidsson om sin sj\u00f6resa p\u00e5 Bottniska viken. \u201dSnart skralade den af med n\u00e5gra streck \u00e5t vester. S\u00e5lunda hunno vi i \u00e5synen av Svenska b\u00e5ken, och nu m\u00f6rknade det i lovart. Ingen gaf akt d\u00e4rp\u00e5 eller f\u00f6rstod detta … Forts\u00e4tt l\u00e4sa En \u00f6desdiger sj\u00f6resa fr\u00e5n \u00c5bo 1817<\/span>