![\"\"](\"https:\/\/blogit.utu.fi\/abo800\/wp-content\/uploads\/sites\/727\/2026\/03\/tullstaketet-1024x675.jpg\")
Vid \u00e4ventyr av straff fick man inte passera tullstaketet n\u00e5gon annanstans \u00e4n genom de s\u00e4rskilda tullportarna. S\u00e5dana fanns vid F\u00e4gatan eller nuvarande Nylandstull, d\u00e4rifr\u00e5n det gick en v\u00e4g till Nyland och Karelen, samt p\u00e5 nuvarande akademiska Heses plats vid Tavastgatan, varifr\u00e5n v\u00e4gen ledde till Tavastland, och p\u00e5 nuvarande Hotell Helmis plats vid Aningaisgatan, varifr\u00e5n man tog sig till Satakunda och \u00d6sterbotten. Inf\u00f6rseln av produkter till staden \u00f6vervakades dessutom av lilla tullen i Multavieru vid \u00e5stranden och av stora sj\u00f6tullen vid Slottsbommen.<\/p>\n\n\n\n
Vid tullportarna fanns ocks\u00e5 vakttorn. Ett r\u00e4ttsfall ber\u00e4ttar n\u00e4mligen att Petter Jessenhausens dr\u00e4ng Matts Mattsson \u00e5r 1639 arbetade med ett tullstaketbygge n\u00e4ra tornet vid lilla tullens bom. Hans Byggm\u00e4stare f\u00e4llde ned ett j\u00e4rnspett fr\u00e5n tornet efter att f\u00f6rst ha ropat en varning \u00e5t dem som fanns nedanf\u00f6r. Ovetande om detta fick dr\u00e4ngen Matts spettet i huvudet. Fallet ans\u00e5gs som en ren olycksh\u00e4ndelse och mannen h\u00f6ll ocks\u00e5 p\u00e5 att tillfriskna.<\/p>\n\n\n\n
De smitare och tjuvar som f\u00f6rs\u00f6kte smyga sig in i staden f\u00f6rbi tullen orsakade st\u00e4ndigt skador p\u00e5 tullstaketet. Tullm\u00e4nnen bevakade visserligen staketet, men det fanns alltid de som br\u00f6t loss plankor. \u00c4ven vid tullportarna f\u00f6rekom det problem, f\u00f6r en del av dem som kom till staden kunde rida f\u00f6rbi i full galopp eller s\u00e5 misst\u00e4nktes tullm\u00e4nnen f\u00f6r att ha tagit mutor.<\/p>\n\n\n\n
*<\/p>\n\n\n\n
Tull skulle betalas f\u00f6r alla produkter som inf\u00f6rdes i staden f\u00f6r att s\u00e4ljas. Om en bondmora fr\u00e5n Pargas ville ta in till exempel \u00e4gg och stickstrumpor och s\u00e4lja dem i staden m\u00e5ste hon betala tull vid tullporten. Pigan Brita Larsdotter handlade enligt reglerna d\u00e5 hon vid porten f\u00f6rtullade 44 alnar l\u00e4rft som hon ville s\u00e4lja i staden. Borgarhustrun Anna Mattsdotter d\u00e4remot tog sig in i staden p\u00e5 kv\u00e4llen klockan nio via Aningais tullport med fyra getabockar som hon inte f\u00f6rtullade. Tullm\u00e4nnen hade inte lagt m\u00e4rke till henne i kv\u00e4llsm\u00f6rkret. Eftersom hustrun br\u00f6t mot tullreglementet f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen beslagtogs h\u00e4lften av bockarna.<\/p>\n\n\n\n
Alla f\u00f6rtullade produkter skulle utbjudas till salu p\u00e5 torget. Om man b\u00f6rjade g\u00f6ra aff\u00e4rer redan vid tullporten ans\u00e5gs det som olaglig handel i f\u00f6rtid. Borgaren Gabriel Johansson gjorde sig skyldig till s\u00e5dana aff\u00e4rer d\u00e5 han vid Aningais tullport tog emot tre lass varor av J\u00f6ran Vehkapuntari.<\/p>\n\n\n\n
Stadens boskap f\u00f6rdes om morgnarna ut p\u00e5 bete via tullportarna genom f\u00f6rsorg av antingen stadsherden eller borgarfamiljerna. Assessor Anders Gyllenkrook ber\u00e4ttade i september 1694, att hans ko l\u00e4mnats utanf\u00f6r tullstaketet \u00f6ver natten p\u00e5 grund av herdens v\u00e5rdsl\u00f6shet och d\u00e4r blivit upp\u00e4ten av vargar.<\/p>\n\n\n\n
*<\/p>\n\n\n\n
Tullstaketet var inte bara en fysisk utan ocks\u00e5 en andlig gr\u00e4ns. Innanf\u00f6r staketet till\u00e4mpades \u00e4nda fram till 1734 \u00e5rs riksomfattande lag kung Magnus Erikssons stadslag med r\u00f6tter i 1350-talet. I denna lag stadgades separat om borgarnas n\u00e4ringsidkande. Varje stad hade sina egna privilegier, och st\u00e4derna avvek d\u00e4rf\u00f6r n\u00e5got fr\u00e5n varandra. Dessutom hade stadens r\u00e5d vittomfattande r\u00e4ttigheter att handha \u00e4renden som r\u00f6rde det egna omr\u00e5det och de egna inv\u00e5narna. P\u00e5 landsbygden f\u00f6ljdes landslagen fr\u00e5n samma tid, och dess inneh\u00e5ll skiljde sig fr\u00e5n stadslagens. I st\u00e4derna delades till exempel ett arv lika mellan s\u00f6ner och d\u00f6ttrar, men p\u00e5 landet fick en dotter endast en tredjedel.<\/p>\n\n\n\n
Veli Pekka Toropainen<\/p>\n\n\n\n
\u00d6vers\u00e4ttning: Brita L\u00f6flund<\/p>\n\n\n\n
K\u00e4llor:<\/strong><\/p>\n\n\n\n Riksarkivet (RA), K\u00e4mnersr\u00e4ttens i \u00c5bo protokoll, z:171, 184\u2013186, 201 (\u00e5ren 1640, 1665, 1667, 1669, 1694).<\/p>\n\n\n\n Veli Pekka Toropainen 2025: Turun tulliaita 1600-luvulla. Publicerad p\u00e5 finska 27.9.2025 i s\u00e4llskapet Suomen Sukututkimusseuras <\/em>blogg.<\/p>\n\n\n\n Veli Pekka Toropainen 2017: Vuosikirja 2017 \u2013 sarjassaan kymmenes. Melkein maalla \u2013 l\u00e4hes kaupungissa. Vuosikirja 2017<\/em>. Red. Sari Ahonen, Veli Pekka Toropainen, P\u00e4ivi Kuusenlaakso, Olavi Hyv\u00e4rinen. \u00c5bonejdens sl\u00e4ktforskare rf. \u00c5bo.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" I det svenska riket f\u00f6ljde man alltsedan 1500-talet en merkantilistisk ekonomisk politik, vilket innebar noggrann reglering fr\u00e5n kronans sida. Riket beh\u00f6vde pengar till krigf\u00f6ringen och d\u00e4rf\u00f6r inf\u00f6rdes nya skatter g\u00e5ng p\u00e5 g\u00e5ng under 1600-talet. En av dem var lilla tullen, som kom 1622 och erlades f\u00f6r produkter som skulle s\u00e4ljas i staden. Kronans v\u00e4l kr\u00e4vde … Forts\u00e4tt l\u00e4sa Tullstaketet runt \u00c5bo<\/span>