![\"\"](\"https:\/\/blogit.utu.fi\/abo800\/wp-content\/uploads\/sites\/727\/2026\/03\/Eriksgatan-1024x640.jpg\")
Porten till posthusets portg\u00e5ng vid Eriksgatan var ovanligt nog l\u00e5st, och m\u00e4nniskorna m\u00e5ste springa f\u00f6rbi posthuset och runt gath\u00f6rnet f\u00f6r att fr\u00e5n Humleg\u00e5rdsgatan komma in i skyddsrummet. Mitt bland dem som f\u00f6rs\u00f6kte s\u00e4tta sig i s\u00e4kerhet exploderade tv\u00e5 bomber \u2013 och f\u00f6rst\u00f6relsen var total: tiotals d\u00f6da och s\u00e5rade, brinnande hus och rykande ruiner. Sl\u00e4ckningsarbetena efter den svarta m\u00e5ndagens bombningar h\u00f6ll p\u00e5 i n\u00e4stan 12 timmar. L\u00e4get f\u00f6rv\u00e4rrades ytterligare av att det var n\u00e4stan 30 grader kallt.<\/p>\n\n\n\n
Ett mirakel var, att Ulla Heikel\u00e4 (f. Rossila) klarade sig. Fr\u00e5n sin arbetsplats i posthusets grannskap sprang hon och hennes arbetskamrater f\u00f6rbi den st\u00e4ngda porten p\u00e5 Eriksgatan, och n\u00e4r de kommit fram till postens d\u00f6rrnisch kastade de sig alla till marken i samma stund som bomberna exploderade. \u201dDet var ett f\u00f6rskr\u00e4ckligt skr\u00e4llande och ett klirrande fr\u00e5n krossat f\u00f6nsterglas. Vi hade i alla fall n\u00e4tt och j\u00e4mnt kommit runt posthusets h\u00f6rn. Och det r\u00e4ddade oss fr\u00e5n det d\u00f6dande splittret fr\u00e5n de bomber som fallit p\u00e5 Eriksgatan\u201d, ber\u00e4ttade Heikel\u00e4 om sin r\u00e4ddning flera decennier senare.<\/p>\n\n\n\n
Lottan Irma Jylh\u00e4 arbetade vid luftv\u00e4rnscentralen (IPAK) och hennes dagbok inneh\u00e5ller en \u00f6gonvittnesskildring av hur man i en grush\u00f6g framf\u00f6r posthuset hittade en kvinna som inte l\u00e4ngre hade n\u00e5gon underkropp. Jylh\u00e4 forts\u00e4tter: \u201dP\u00e5 marken l\u00e5g en man med munnen ner\u00e5t och ryggen full av knytn\u00e4vsstora h\u00e5l. \u00b4Perkeles Molotof\u00b4, sa han\u201d.<\/p>\n\n\n\n
\u00c4ven andra delar av centrum bombades. Gymnasisten Katarina Nurmi (senare Piha) befann sig i b\u00f6rjan av Tavastgatan n\u00e4r sirenerna f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen p\u00e5 l\u00e4nge b\u00f6rjade tjuta. Hon skrev s\u00e5 h\u00e4r i sin dagbok: \u201dVi s\u00f6lade fast sirenen tj\u00f6t, f\u00f6r vi t\u00e4nkte att vi nog hinner. N\u00e4r vi kommit fram till bastuhuset ropade karlarna: \u00b4De \u00e4r d\u00e4r redan, 7 plan!\u00b4. Vi trodde de var finska. Men 7 ryssplan fl\u00f6g \u00f6ver huvudet p\u00e5 oss. Och vi var d\u00e4r p\u00e5 gatan under bar himmel, som s\u00e5 m\u00e5nga andra. Vi sprang f\u00f6r v\u00e5ra liv \u2013 sedan b\u00f6rjade det sm\u00e4lla \u2013 det sprakade och sm\u00e4llde \u2013 sm\u00e4llde och ven \u2013 och ljudet kom allt n\u00e4rmare. Jag v\u00e4ntade bara p\u00e5 att en bomb skulle falla ner framf\u00f6r mig (\u2026) F\u00f6rst\u00f6relsen var v\u00e4rre \u00e4n n\u00e5gonsin f\u00f6rr. \u00c5tminstone n\u00e4r det g\u00e4ller m\u00e4nniskoliv.\u201d<\/p>\n\n\n\n
Det torde f\u00f6rbli en evig g\u00e5ta hur det h\u00e4r kunde h\u00e4nda. Varf\u00f6r dr\u00f6jde alarmet fast meddelande om de annalkande planen hade f\u00f6rmedlats, och varf\u00f6r var posthusets portg\u00e5ng l\u00e5st? \u201dN\u00e5gonting m\u00e5ste ha varit p\u00e5 tok i \u00c5bo den dagen, det var vi alla s\u00e4kra p\u00e5\u201d, ber\u00e4ttar Hiisku. Tiden var gynnsam f\u00f6r olika slags spekulationer och rykten.<\/p>\n\n\n\n
Tapani Kunttu<\/p>\n\n\n\n
\u00d6vers\u00e4ttning: Brita L\u00f6flund<\/p>\n\n\n\n
K\u00e4llor:<\/strong><\/p>\n\n\n\n Arkivmaterial<\/p>\n\n\n\n Helka Hiiskus dagb\u00f6cker 1939\u20131940. Suomalaisen Kirjallisuuden Seura, litteraturarkivet. Helsingfors.<\/p>\n\n\n\n Irma Jylh\u00e4s dagbok fr\u00e5n vinterkriget. Turun Seudun Lottaperinneyhdistys ry, \u00c5bo.<\/p>\n\n\n\n Katarina Pihas dagbok fr\u00e5n vinterkriget. I Kristina Kunttus \u00e4go.<\/p>\n\n\n\n Litteratur<\/p>\n\n\n\n Hallanvaara, Lea-Kaarina: Turun pommitukset talvisodan aikana<\/em>. Turun Historiallinen Arkisto 30. Turun Historiallinen Yhdistys, \u00c5bo 1975.<\/p>\n\n\n\n Heikel\u00e4: Ulla: Pelastuin nipin napin<\/em>. Ing\u00e5r i verket Tapahtui Suomen Turussa. Muistoja sotavuosilta 1939\u20131944. Red. Tauno Kalske. Turkuseura-\u00c5bosamfundet ry, \u00c5bo 1987.<\/p>\n\n\n\n Kallioniemi, Jouni: Sotavuosien 1939\u20131945 Turku<\/em>, \u00c5bo 1999.<\/p>\n\n\n\n Kunttu, Tapani: Aatteellista toimeliaisuutta. Turun lotat rauhan ja sodan vuosina<\/em>. Turun Seudun Lottaperinneyhdistys ry, \u00c5bo 2008.<\/p>\n\n\n\n Meronen, Mikko: Turun ilmapuolustus talvisodan aikana<\/em>. Ing\u00e5r i verket Forum Marinum. Vuosikirja 2010. Red. Mikko Meronen. Stiftelsen Forum Marinum, \u00c5bo 2010.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" \u201dI tryckande hetta och syrebrist satt vi d\u00e4r (= i skyddsrummet) i m\u00e5nga f\u00f6rtvivlans timmar. N\u00e4r vi fick komma ut m\u00f6ttes vi av tr\u00f6stl\u00f6s f\u00f6rst\u00f6relse. Postens hela omgivning var full av rykande tr\u00e4hus \u2013 inalles 9 fulltr\u00e4ffar.\u201d Lottan Helka Hiisku var p\u00e5 sitt arbete vid krigscensuren i posthuset 29.1.1940, och redan samma dag beskrev hon … Forts\u00e4tt l\u00e4sa Samtidsskildringar av \u00c5bos svarta m\u00e5ndag 29.1.1940<\/span>