![\"\"](\"https:\/\/blogit.utu.fi\/abo800\/wp-content\/uploads\/sites\/727\/2026\/04\/Oresmynt.jpg\")
R\u00e5dstuvur\u00e4tten godtog inte \u00e5beropandet av hungern utan ans\u00e5g att Falck borde ha f\u00f6rs\u00f6rjt familjen genom sin yrkesut\u00f6vning. D\u00e4rf\u00f6r d\u00f6mdes han enligt konungabalken i stadslagen till h\u00e4ngning. Han skulle ocks\u00e5 ers\u00e4tta den skada han orsakat andra. Hans hustru Elin Karlsdotter Pihl, som enligt r\u00e5dstuvur\u00e4tten var det svagare k\u00e4rilet, kunde inte i sin enfald f\u00f6rst\u00e5 f\u00f6ljderna av ett brott som detta. Elin var dessutom enligt Guds och Svea rikes lagar underst\u00e4lld sin make och skyldig att lyda denne. Hustrun erk\u00e4nde emellertid att hon deltagit i g\u00e4rningen tillsammans med sin man. Enligt lagen borde hon inte ha lytt sin man n\u00e4r det g\u00e4llde ett s\u00e5 h\u00e4r grovt brott. D\u00e4rf\u00f6r d\u00f6mdes ocks\u00e5 hon till d\u00f6den i enlighet med tjuvnadsbalken.<\/p>\n\n\n\n
R\u00e5dstuvur\u00e4tten konstaterade att Falcks 12- eller 13-\u00e5riga l\u00e4rling Petter Eriksson var skyldig att lyda sin husbonde om han ville undg\u00e5 straff. Han hade emellertid varit n\u00e4rvarande d\u00e5 hans husbonde g\u00f6t de falska mynten och borde d\u00e5 inte l\u00e4ngre ha lytt denne \u00e4ven om han inte visste vad pengarna skulle anv\u00e4ndas till. D\u00e4rf\u00f6r skulle han piskas i r\u00e5dstuvur\u00e4ttens korridor och d\u00e4refter enligt domarreglerna vara friad fr\u00e5n \u00e5tal.<\/p>\n\n\n\n
*<\/p>\n\n\n\n
Domarna inte kunde verkst\u00e4llas genast emedan man m\u00e5ste v\u00e4nta p\u00e5 \u00c5bo hovr\u00e4tts dom, och d\u00e4rf\u00f6r m\u00e5ste de d\u00f6mda f\u00f6rvaras i \u00c5bo slotts f\u00e4ngelse. S\u00e5lunda befallde landsh\u00f6vding Lorentz Creutz slottsvaktm\u00e4staren Henrik Bj\u00f6rck att ta in de tre d\u00f6mda i slottsf\u00e4ngelset. F\u00f6r deras uppeh\u00e4lle skulle f\u00e4ngelset s\u00f6rja p\u00e5 vanligt s\u00e4tt. Det innebar att de fick en ringa matpenning per dag. I praktiken betydde det att de fick vara hungriga, f\u00f6r under hungersn\u00f6den fanns det inte mat att f\u00e5 p\u00e5 samma s\u00e4tt som under andra \u00e5r. <\/p>\n\n\n\n
Hovr\u00e4tten gav sin dom den 18 juli 1696. Hovr\u00e4tten hade f\u00f6r vana att leuterera eller lindra d\u00f6dsstraff till b\u00f6ter eller kroppsstraff och utvisning ur staden. Enligt den lindrade domen skulle Petter Falck och hans hustru Elin Pihl sp\u00f6as den 27 juli vid skamp\u00e5len p\u00e5 \u00c5bo torg och f\u00f6rdrivas fr\u00e5n staden. L\u00e4rlingen Petter Erikssons piskningsdom stod fast.<\/p>\n\n\n\n
N\u00e4r dagen f\u00f6r verkst\u00e4lligheten kom befallde landsh\u00f6vding Creutz vaktm\u00e4stare Bj\u00f6rck att \u00f6verl\u00e4mna f\u00e5ngarna \u00e5t \u00c5bor\u00e5det f\u00f6r att bestraffas. Om en f\u00f6rvisad \u00e5terkom till staden skulle r\u00e5dstuvur\u00e4tten enligt stadslagen d\u00f6ma honom till d\u00f6den. Och Falck \u00e5terkom, och han fick en d\u00f6dsdom. Landsh\u00f6vding Creutz fick \u00e5ter en g\u00e5ng, 20.5.1697, skriva till vaktm\u00e4stare Bj\u00f6rck att Falck skulle sp\u00e4rras in i f\u00e4ngelset tills nya best\u00e4mmelser givits i \u00e4rendet. <\/p>\n\n\n\n
\u00c5bo hovr\u00e4tt skrev den 3 juni 1697 till Kungliga Majest\u00e4tet och fr\u00e5gade hur man skulle handla i fallet Falck. Hovr\u00e4tten fick besked: Falck skulle d\u00f6mas till att sp\u00f6as p\u00e5 nytt och f\u00f6rdrivas ur staden. Om han \u00e5terkom en g\u00e5ng till skulle d\u00f6dsdomen verkst\u00e4llas. F\u00f6rdrivning ur staden innebar att den d\u00f6mde inte fick passera det tullstaket som omgav \u00c5bo. Petter Falck tycks ha tagit l\u00e4rdom denna g\u00e5ng, f\u00f6r han f\u00f6rekommer inte efter detta i r\u00e5dstuvur\u00e4ttens dokument.<\/p>\n\n\n\n
Veli Pekka Toropainen<\/p>\n\n\n\n
\u00d6vers\u00e4ttning: Brita L\u00f6flund<\/p>\n\n\n\n
K\u00e4llor:<\/strong><\/p>\n\n\n\n Riksarkivet (RA, Helsingfors): RA z:63, TRO (\u00c5bo r\u00e5dstuvur\u00e4tts protokoll) 4.7.1696, 414\u2212415; 8.7.1696, 420\u2212426; 27.7.1696, 528; \u00c5bo och Bj\u00f6rneborgs l\u00e4ns r\u00e4kenskaper, Kvittensb\u00f6cker RA 7401, 4229, 4231, 4333, 4335; Riksarkivet (Stockholm): \u00c5bo hovr\u00e4tt till Kungl. Maj:t 1691-1698, 7. \u00c5bo hovr\u00e4tts brev till konungen 3.6.1697, sp.V\u00e4\u00e4.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" \u00c5r 1696 drabbades det svenska riket och i synnerhet dess finska del av en hungersn\u00f6d som h\u00f6r till de sv\u00e5raste genom tiderna. Man r\u00e4knar med att en tredjedel av befolkningen i det finska omr\u00e5det dog av sjukdomar och brist p\u00e5 f\u00f6da. I det aboensiska borgerskapets k\u00e4llare och bodar fanns fortfarande mat, men detta g\u00e4llde ju … Forts\u00e4tt l\u00e4sa Falska pengar<\/span>