![\"\"](\"https:\/\/blogit.utu.fi\/abo800\/wp-content\/uploads\/sites\/727\/2026\/04\/Littunen-et-al.jpg\")
Den blivande debatt\u00f6ren tyckte inte om sin skolstad \u00c5bo. De f\u00f6rsta sidorna i den fyrtio\u00e5rige f\u00f6rfattarens sj\u00e4lvbiografi Rautainen nuoruus<\/em> (1976) ber\u00e4ttar om \u00e5ren i \u00c5bo. Sitt l\u00e4ros\u00e4te Klassillinen lyseo kallar han ironiskt f\u00f6r ett koncentrat av det aboensiska kulturlivet och h\u00e5nar dess \u201dgamla och svulstiga traditioner som bara har slumpm\u00e4ssiga ber\u00f6ringspunkter med det vanliga livet\u201d.<\/p>\n\n\n\n Med medel\u00e5lderns efterklokhet lyfter Lounela fram exempel p\u00e5 sin skolas konservativa drag och den yttre apparansens betydelse f\u00f6r vitsorden. De aboensiska skoleleverna tycktes sky \u201dalla djupare hobbyer\u201d. Skribenten verkar inte ha hittat n\u00e5gon kanal d\u00e4r han kunde ge uttryck \u00e5t sina konstn\u00e4rliga ambitioner.<\/p>\n\n\n\n Den vresige levnadstecknaren anf\u00f6r i alla fall tv\u00e5 positiva omd\u00f6men om sin skolstad. F\u00f6r det f\u00f6rsta var teatern enligt hans \u00e5sikt det minst inkr\u00f6kta st\u00e4llet vid Aura \u00e5s mynning. Lounela ber\u00f6mmer Turun Ty\u00f6v\u00e4en Teatteris framstegsv\u00e4nliga traditioner, som h\u00e4rr\u00f6rde fr\u00e5n 1930-talet och den d\u00e5varande teaterchefen Eero Lev\u00e4luomas ambiti\u00f6sa repertoar med internationella vindfl\u00e4ktar. N\u00e4r arbetarteatern f\u00f6renades med Turun teatteri \u00e5r 1946 och blev v\u00e5rt lands f\u00f6rsta helt kommunala scen tog teaterchefen Jorma Nortimo i repertoaren in ambiti\u00f6sa franska dramer, till exempel pj\u00e4ser av Jean Anouilh och Jean-Paul Sartre.<\/p>\n\n\n\n Det andra positiva omd\u00f6met g\u00e4llde ocks\u00e5 en kulturinstitution och dess service. Lounela skrev: \u201dTill de f\u00e5 oaserna i \u00c5bo h\u00f6rde Stadsbiblioteket och tidningsl\u00e4sesalen vid Humleg\u00e5rdsgatan. P\u00e5 biblioteket fanns dikterna och i l\u00e4sesalen information om b\u00e5de politiska och kulturella tilldragelser.\u201d<\/p>\n\n\n\n De surmulna h\u00e5gkomsterna fr\u00e5n skol- och barndomstiden ger biografin en start som l\u00e5ter ana b\u00e4ttre tider. F\u00f6rfattaren g\u00e5r vidare fr\u00e5n den bekl\u00e4mmande milj\u00f6n till de f\u00f6rmodat \u00f6ppnare f\u00f6rh\u00e5llandena i Helsingfors. Men kunde det bakom den kyliga inst\u00e4llningen till \u00c5bo finnas andra, mera dolda orsaker \u00e4r stadens h\u00e4vdvunna frid som Lounela kritiserade?<\/p>\n\n\n\n Kanske inverkade det ocks\u00e5 att Lounela mot sin vilja kastades in i en ny milj\u00f6 innan han fyllt tio \u00e5r. Det var krig, och vardagen var d\u00e4rf\u00f6r dyster s\u00e5v\u00e4l i \u00c5bo som annorst\u00e4des. Lounela minns att \u00c5bo p\u00e5 grund av sin hamn h\u00f6rde till de centrala bombningsm\u00e5len under krigen.<\/p>\n\n\n\n Paavo Oinonen<\/p>\n\n\n\n \u00d6vers\u00e4ttning: Brita L\u00f6flund<\/p>\n\n\n\n K\u00e4llor:<\/strong><\/p>\n\n\n\n Kalemaa, Kalevi och Kolbe, Laura: Lounela, Pekka. N\u00e4tpublikationen Kansallisbiografia<\/em>. Studia Biographica 4. Helsingfors: Suomalaisen Kirjallisuuden Seura, 1997\u2013 [l\u00e4st 6.12.2025], http:\/\/urn.fi\/urn:nbn:fi:sks-kbg-008295 (ISSN 1799-4349, n\u00e4tpublikation).<\/p>\n\n\n\n Lounela, Pekka: Rautainen nuoruus. V\u00e4likysyjien kronikka<\/em>. F\u00f6rlagsaktiebolaget Tammi, 1976.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" F\u00f6rfattaren Pekka Lounela (1932\u20132002) var f\u00f6dd i Helsingfors men tillbringade sina skol\u00e5r 1940\u20131950 i \u00c5bo. Han var en m\u00e5ngsidig kulturpersonlighet och r\u00e4knades som radikal p\u00e5 sin tid, men hans starkaste sida var kanske teatern. \u00c5r 1957 anst\u00e4llde Rundradions chef f\u00f6r teateravdelningen Olavi Paavolainen honom som enhetens dramaturg. Senare blev han Paavolainens eftertr\u00e4dare och ledde teateravdelningen … Forts\u00e4tt l\u00e4sa Arroganta h\u00e5gkomster fr\u00e5n \u00c5bo<\/span>