![\"\"](\"https:\/\/blogit.utu.fi\/abo800\/wp-content\/uploads\/sites\/727\/2026\/04\/johannesnycklar.jpg\")
Vid tiden f\u00f6r f\u00f6rsta v\u00e4rldskriget studerade Karl Lennart Oesch (1892\u20131978) i Helsingfors f\u00f6r att avl\u00e4gga examen inom botanik. Hans pro gradu-avhandling om m\u00f6gelsvampar blev aldrig f\u00e4rdigt eftersom j\u00e4garr\u00f6relsen \u00e5r 1915 lockade den blivande botanikern att resa till Tyskland. Krigaren Oesch \u00e5terv\u00e4nde till Helsingfors i februari 1918 och stannade kvar i arm\u00e9ns tj\u00e4nst. Efter m\u00e5nga turer befann sig Oesch \u00e5r 1923 i Frankrike d\u00e4r man utbildade finl\u00e4ndska generalstabsofficerare p\u00e5 1920-talet.<\/p>\n\n\n\n
Samtidigt som Oesch bytte v\u00e4xterna mot arm\u00e9ns reglemente j\u00e4ste det i den finska universitetsv\u00e4rlden. Den zoologisk-botaniska f\u00f6reningen Vanamo som grundats 1896 fick nya stadgar \u00e5r 1919 och blev d\u00e4rmed en uttryckligen finskspr\u00e5kig f\u00f6rening, till \u00e5tskillnad fr\u00e5n \u201dsvenskspr\u00e5kiga\u201d Societas pro Fauna et Flora Fennica (grundad i \u00c5bo 1821). Dessutom var finska folket ivriga \u00f6ver planerna p\u00e5 ett nytt universitet i \u00c5bo. Det f\u00f6rsta helt finskspr\u00e5kiga universitetet \u00f6ppnade sina d\u00f6rrar i \u00c5bo \u00e5r 1920. Det hade en humanistisk och en naturvetenskaplig fakultet.<\/p>\n\n\n\n
Vanamo, som i \u00e5ratal insamlat egna naturvetenskapliga specimina, donerade snart sitt bibliotek och sina samlingar till \u00c5bo. Det ugnsf\u00e4rska universitetet och f\u00f6reningen hade fr\u00e5n f\u00f6rsta b\u00f6rjan n\u00e4ra relationer. S\u00e5 skickades till exempel f\u00f6ljande h\u00e4lsningstelegram till Vanamos \u00e5rsm\u00f6te 1923: \u201dTerwehdys taeaeltae uudesta suomalaisesta tieteenahjosta ja sen liepeiltae, huoltakaahan siellae Helsingissae lisaewaekeae suomalaisen luonnontieteen wiinamaekeen.\u201d (Ungef\u00e4r: H\u00e4lsningar fr\u00e5n den nya finska vetenskapsh\u00e4rden, ni d\u00e4r i Helsingfors ska se till att mer folk kommer till den finska naturvetenskapens br\u00e4nnvinsbacke\u201d.)<\/p>\n\n\n\n
N\u00e4r Oesch studerade i Frankrike l\u00e4rde han k\u00e4nna den franske artilleri\u00f6versten Louis Verguin (1868\u20131936), som var botaniker liksom Oesch. \u00d6versten hade en diger v\u00e4xtsamling men vissa arter saknades. Oesch s\u00e4nde \u00e5r 1925 ett brev fr\u00e5n Paris till sin gamle v\u00e4n, Vanamomedlemmen och botanikprofessorn Kaarlo Linkola (1888\u20131942) och redogjorde d\u00e4r f\u00f6r \u00f6verstens \u00f6nskningar: \u201dHans heta \u00f6nskan \u00e4r dock att f\u00e5 n\u00e5gra nordiska arter som han saknar, s\u00e5som Saxifraga nivalis<\/em> (fj\u00e4llbr\u00e4cka) och S. hieracifolia<\/em> (styvbr\u00e4cka).\u201d<\/p>\n\n\n\n Som gentj\u00e4nst lovade Oesch att bist\u00e5 \u00c5bo: \u201dJag f\u00f6r min del vill f\u00f6rs\u00f6ka ge en geng\u00e5va till det finska universitetet i \u00c5bo. Jag insamlade n\u00e4mligen redan f\u00f6rra sommaren ungef\u00e4r 150 lokala rariteter och skall forts\u00e4tta med samlandet n\u00e4sta sommar, om m\u00f6jligt. N\u00e4r jag kommer tillbaka till Finland, detta har jag beslutat, skall jag donera \u00e5tminstone 50 franska arter till det finska universitetet i \u00c5bo.\u201d Bland de bildade klasserna var \u201dbotanismen\u201d popul\u00e4r och de d\u00e4rmed f\u00f6renade v\u00e4xtbytena var ett s\u00e4tt att skapa viktiga kontakter.<\/p>\n\n\n\n De v\u00e4xter som den till general befordrade Oesch hade lovat, bland annat den i inledningen n\u00e4mnda arten johannesnycklar, anl\u00e4nde till \u00c5bo universitet. Den angivna v\u00e4xtplatsen \u00e4r franska Le Valdahon, en \u00e5r 1907 grundad arm\u00e9bas n\u00e4ra den schweiziska gr\u00e4nsen. Av en h\u00e4ndelse \u00e4r v\u00e4xtens latinska namn Orchis militaris<\/em>.<\/p>\n\n\n\n Riku Kauhanen<\/p>\n\n\n\n Svensk \u00f6vers\u00e4ttning: Brita L\u00f6flund<\/p>\n\n\n\n K\u00e4llor:<\/strong><\/p>\n\n\n\n Nationalbibliotekets manuskriptsamling. Linkola, Kaarlo. Coll. 132.8. Lennart Oeschs brev till Kaarlo Linkola 13.2.1925.<\/p>\n\n\n\n Nationalbiblioteket, Helsingfors. F\u00f6reningen Vanamos m\u00f6tesprokoll j\u00e4mte bilagor fr\u00e5n \u00e5r 1923. F\u00f6reningen Vanamos \u00e5rsm\u00f6te 10.2.1923. Bilaga 2. Telegram fr\u00e5n \u00c5bo till Helsingfors 287,35,10\/2,12,24.<\/p>\n\n\n\n M\u00e4\u00e4tt\u00e4, Vesa. K.L. Oesch: Ylivoimaa vastassa<\/em>. Helsingfors: Gummerus, 2015.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" \u00c5bo universitets botaniska museums v\u00e4xtsamling inneh\u00e5ller m\u00e5nga rariteter. Ibland \u00e4r sj\u00e4lva v\u00e4xten inte lika kuri\u00f6s som dess v\u00e4g till \u00c5bo. Ett s\u00e5dant fall \u00e4r specimen nummer 126178, johannesnycklar. Vid tiden f\u00f6r f\u00f6rsta v\u00e4rldskriget studerade Karl Lennart Oesch (1892\u20131978) i Helsingfors f\u00f6r att avl\u00e4gga examen inom botanik. Hans pro gradu-avhandling om m\u00f6gelsvampar blev aldrig f\u00e4rdigt eftersom … Forts\u00e4tt l\u00e4sa Johannesnycklar, en general och det finskspr\u00e5kiga universitetet<\/span>