![\"\"](\"https:\/\/blogit.utu.fi\/abo800\/wp-content\/uploads\/sites\/727\/2026\/04\/pahuus.jpg\")
Inspirationen till ett seminarium kring just ondskan kan ha kommit fr\u00e5n f\u00f6rfattaren och l\u00e4karen Claes Andersson, som h\u00f6sten 1986 hade skrivit en artikel i Helsingin Sanomat<\/em> om temat ondska i den finska prosan. Han hade noterat en tydlig \u00f6verg\u00e5ng fr\u00e5n den episka realism som dominerade i de efterkrigstida skildringarna av flykten fr\u00e5n landsbygden och strukturf\u00f6r\u00e4ndringarna. I dess st\u00e4lle tr\u00e4dde den urbana milj\u00f6n samt f\u00f6rfattare som p\u00e5 ett neutralt s\u00e4tt skildrade ondska, till exempel Esa Sariola, Annika Idstr\u00f6m och Eira Stenberg. Yuppiedecenniets litter\u00e4ra landskap befolkades av trasiga och k\u00e4nslokalla problemtyngda individer utan grupptillh\u00f6righet, empati och etiska principer.<\/p>\n\n\n\n P\u00e5 seminariet i \u00c5bo \u00e5terupptog Andersson sitt tema fr\u00e5n ett par \u00e5r tillbaka. Inne p\u00e5 samma linje var \u00c5bo universitets professor i inhemsk litteratur Pertti Karkama, som f\u00f6rmodade att individen i den kapitalistiska samtidsverkligheten mist sin f\u00f6rm\u00e5ga att protestera. I prosan f\u00f6ref\u00f6ll det onda att segra. <\/p>\n\n\n\n En annan synvinkel f\u00f6retr\u00e4dde viceh\u00e4radsh\u00f6vding Jukka Kemppinen. Han v\u00e4nde blicken mot l\u00e4sarna och beklagade att samtidslitteraturen inte v\u00e4ckte tillr\u00e4ckligt med misshag eftersom ordkonsten skulle vara opassande.<\/p>\n\n\n\n Filosofen Tuomas Nevanlinna \u00e5ter ans\u00e5g att den moderna litteraturen f\u00f6rv\u00e4rldsligade det heliga och tog kontroll \u00f6ver riskerna med hj\u00e4lp av teknologin men samtidigt skapade nya hotbilder. I ondskans horisont skymtade ett m\u00f6jligt k\u00e4rnvapenkrig. <\/p>\n\n\n\n Seminariet gl\u00f6mde inte ondskans motsatspar, godheten. Den ber\u00f6rdes av filosofen Sven Krohn, teologen Martti Voutilainen och generalsekreteraren f\u00f6r Helsingfors biskopsstift Pirkko Lehti\u00f6, kvinna i den mansdominerade talarskaran. Docenten i kulturhistoria Kari Immonen analyserade hur bilderna av fienden eliminerade godheten.<\/p>\n\n\n\n I seminariepublikationens avslutande text ritar Hannu Laaksonen upp linjerna f\u00f6r ondskans uttryckss\u00e4tt fr\u00e5n 1600-talets h\u00e4xprocesser och folkets dj\u00e4vulsuppfattningar till den aktuella tiden. I diskussionen om sambandet mellan heavyrocken och satanismen fann han sp\u00e5r av dj\u00e4vulstro.<\/p>\n\n\n\n I Laaksonens f\u00f6retal kan man l\u00e4sa, att Annika Idstr\u00f6m och Esa Sariola deltog i publikdiskussionerna. De samtida recensenterna s\u00e5g dem som ett slags f\u00f6retr\u00e4dare f\u00f6r ondskans skola.<\/p>\n\n\n\n Paavo Oinonen<\/p>\n\n\n\n \u00d6vers\u00e4ttning: Brita L\u00f6flund<\/p>\n\n\n\n K\u00e4llor:<\/strong><\/p>\n\n\n\n Claes Andersson: \u201dPahan ongelma uudessa proosassa. Yksityinen itsekkyys h\u00e4m\u00e4rt\u00e4\u00e4 suomalaisen nykykirjallisuuden eettiset ja moraaliset ongelmat\u201d. Helsingin Sanomat<\/em> 7.10.1986.<\/p>\n\n\n\n Hannu Laaksonen och Unnukka Stenqvist: Pahuuden perinne \u2013 puheenvuoroja pahan olemuksesta<\/em>. Turun yliopiston historian laitos. Julkaisuja 20. \u00c5bo 1989.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Under senare h\u00e4lften av 1980-talet blev skildringarna av ondskan i den inhemska samtidsprosan ett samtals\u00e4mne bland litteraturintresserade i v\u00e5rt land. Bland annat detta tema behandlades p\u00e5 seminariet Pahuuden perinne (Ondskans tradition), som anordnades i \u00c5bo 1988. Evenemanget arrangerades i samarbete mellan \u00c5bo stadsbibliotek och \u00e4mnena inhemsk litteratur och kulturhistoria vid \u00c5bo universitet. Det var en … Forts\u00e4tt l\u00e4sa Ondskan ett samtals\u00e4mne p\u00e5 1980-talet<\/span>