I slutet av seklet sk\u00f6ttes kallbastun av \u00e4nkan Marja Eriksson, som skaffade bastukvastar f\u00f6r tv\u00e4tt av bes\u00f6karna. G\u00e4sterna skrevs in i en s\u00e4rskild bastubok. Juli var den viktigaste m\u00e5naden f\u00f6r inr\u00e4ttningens ekonomi; till exempel \u00e5r 1875 infl\u00f6t den avsev\u00e4rda summan om 433 mark. I juli 1880 stod det i tidningen att vattnet i Hallisforsen var s\u00e5 l\u00e5gt att en del av kvarnens stenpar stod stilla. \u00c4ven badinr\u00e4ttningens tj\u00e4nster m\u00e5ste minskas. Dusch fick man visserligen best\u00e4lla, men bara f\u00f6r en g\u00e5ng och inte som vanligt f\u00f6r en vecka. Badinr\u00e4ttningen n\u00e4mns f\u00f6r sista g\u00e5ngen i kvarnbolagets kassab\u00f6cker \u00e5r 1883. <\/p>\n\n\n\n
*<\/p>\n\n\n\n
Hallis fors var ett utf\u00e4rdsm\u00e5l f\u00f6r s\u00e5v\u00e4l privatpersoner som f\u00f6reningar. Till exempel i maj 1893 meddelade nykterhetsf\u00f6reningen Raittiusyhdistys Toivo II, att f\u00f6reningen skulle arrangera en promenadutflykt till Hallis annandag pingst. I Hallis skulle deltagarna f\u00e5 ta del av tal, recitation, s\u00e5ng, komik med mera. \u201dM\u00e5 alla s\u00e5ngare och f\u00f6reningsmedlemmar delta.\u201d <\/em><\/p>\n\n\n Forsen drog ocks\u00e5 till sig oroliga element, men ibland sk\u00e4llde man vid fel tr\u00e4d n\u00e4r det g\u00e4llde opassande beteende. Ett brev fr\u00e5n \u00c5bo i augusti 1901 ber\u00e4ttar om svettig sommarv\u00e4rme som fick \u00c5boborna att s\u00f6ka svalka i Hallis.<\/p>\n\n\n\n \u201dMen f\u00f6rest\u00e4ll er hur det k\u00e4nns, n\u00e4r man f\u00f6rst fotvandrat hela den tr\u00f6ttsamma l\u00e5nga v\u00e4gen f\u00f6r att komma fram till badvattnet och sedan f\u00e5r stryk eller \u00e5tminstone en utsk\u00e4llning m\u00e4tt med Borg\u00e5m\u00e5tt. Det vet ett litet s\u00e4llskap \u00c5bobor som s\u00f6ndagen den 14:e sistlidne juli gav sig av till Hallis f\u00f6r att \u00e5tminstone en g\u00e5ng under \u00e5ret f\u00e5 vederkvicka kropp och sj\u00e4l i det v\u00e4lsignade badvattnet d\u00e4r. Knappt hade de hunnit fram till en d\u00e4r bel\u00e4gen strand\u00e4ng, d\u00e4r solen br\u00e4nt bort inte bara gr\u00e4set utan ocks\u00e5 gr\u00e4sr\u00f6tterna och d\u00e4r den gula marken p\u00e5minde om n\u00e5gon sorts br\u00e4nd sved, n\u00e4r de redan s\u00e5g \u00e4ngens \u00e4gare, en man som troligen var p\u00e5 sniskan, en jordbrukare fr\u00e5n samma by, komma till stranden. Och d\u00e5 fick de sina fiskar varma.<\/em><\/p>\n\n\n\n \u2500 P-keles busar! h\u00e4lsade han. \u2500 Vad g\u00f6r ni h\u00e4r, ni trampar ner gr\u00e4set, h-tes lymlar. Det h\u00e4r \u00e4r min mark, era skurkar; jag har k\u00f6pt den f\u00f6r egna pengar, era bovar! Stick h\u00e4rifr\u00e5n, p-keles lurkar, till er egen strand och simma d\u00e4r, och kom inte hit, era svin\u2026 Och p\u00e5 det s\u00e4ttet jojkade han vidare p\u00e5 sin upplyftande litania tills kreaturssk\u00f6tselns ordf\u00f6rr\u00e5d var utt\u00f6mt och den f\u00f6rbaskade adelskalendern genomg\u00e5ngen, och tills n\u00e5gon sade att det var helt on\u00f6digt att vidare \u00f6ppna sitt hj\u00e4rta, i synnerhet som s\u00e4llskapet \u00e4nd\u00e5 f\u00f6rstod vad han ville och medgav att det var han som var \u00e4garen, varefter de avl\u00e4gsnade sig. Det var ju helt sant, att det var han som var \u00e4garen och hade r\u00e4tt att be dem avvika. Om han hade betett sig som folk skulle jag inte s\u00e4ga n\u00e5gonting om saken<\/em>.\u201d (Fri \u00f6vers\u00e4ttning.)<\/p>\n\n\n\n Veli Pekka Toropainen<\/p>\n\n\n\n \u00d6vers\u00e4ttning: Brita L\u00f6flund<\/p>\n\n\n\n K\u00e4llor:<\/strong><\/p>\n\n\n\n Riksarkivet (\u00c5bo), Topographica, Maaria 11 e, Halissten Rahasto-Kirja 1873\u250076, ?.8.1875, 187.<\/p>\n\n\n\n Aura 13.5.1893, 3.<\/p>\n\n\n\n \u00c5bo Tidningar 21.8.1847, 1.<\/p>\n\n\n\n \u00c5bo Underr\u00e4ttelser 16.7.1842, 2; 12.6.1844, 4; 3.7.1844, 4; 6.7.1869, 2; 14.7.1880, 2; 22.7.1883, 4.<\/p>\n\n\n\n Veli Pekka Toropainen 2015: Aurajoen Halistenkosken historiaa. Suomen Sukututkimusseuran Vuosikirja 48 (2015). Helsingfors. https:\/\/journal.fi\/ssvk\/article\/view\/53302<\/a> L\u00e4st 23.10.2025.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Hallis fors var redan p\u00e5 1800-talet ett omtyckt m\u00e5l f\u00f6r \u00c5bobornas utflykter. Forsens str\u00e4nder h\u00f6rde till S:t Karins och S:t Marie socknar \u00e4nda fram till 1900-talet, men de styrdes alltsedan 1600-talet av magistraten i \u00c5bo som hade f\u00e5tt dem som l\u00f6nejord. Kring forsen hade olika anl\u00e4ggningar som drevs med vattenkraft koncentrerats. P\u00e5 den strand som … Forts\u00e4tt l\u00e4sa P\u00e5 utflykt till Hallis fors<\/span> ![\"\"](\"https:\/\/blogit.utu.fi\/abo800\/wp-content\/uploads\/sites\/727\/2026\/04\/Halis.jpg\")