![\"\"](\"https:\/\/blogit.utu.fi\/abo800\/wp-content\/uploads\/sites\/727\/2026\/05\/blodiglar-1024x714.jpg\")
Bruket av blodiglar i v\u00e5rden fick dittills osedda proportioner i Europa p\u00e5 1700- och 1800-talet. I Frankrike kunde ett enskilt sjukhus f\u00f6rbruka tiotusentals iglar per \u00e5r. Ocks\u00e5 i Finland blev iglarna p\u00e5 1800-talet ett trendigt botemedel, och man f\u00f6rs\u00f6kte p\u00e5 alla s\u00e4tt skaffa fram s\u00e5dana antingen fr\u00e5n hemlandet eller utlandet. Elias L\u00f6nnrot skrev om bruket av blodiglar bland annat i sin bok Suomalaisen Talonpojan Koti-L\u00e4\u00e4k\u00e4ri,<\/em> som publicerades 1839. Om n\u00e5gon hade ont i \u00f6gat skulle man enligt L\u00f6nnrot placera flera iglar runt \u00f6gat, och \u00f6ron\u00e5kommor \u00e5ter skulle behandlas med iglar bakom \u00f6rat. Blodiglar anv\u00e4ndes mycket allm\u00e4nt \u00e4nda till slutet av 1800-talet, d\u00e5 den moderna medicinska vetenskapen b\u00f6rjade ta avst\u00e5nd fr\u00e5n tanken att avl\u00e4gsna \u201dont blod\u201d eller \u201dsjukt blod\u201d genom att sl\u00e5 \u00e5der.<\/p>\n\n\n\n N\u00e4r igelmetoden \u00f6kade i popularitet blev tillg\u00e5ngen p\u00e5 blodiglar ett bekymmer. Varje apotek i \u00c5bo p\u00e5 1800-talet f\u00f6rs\u00f6kte l\u00f6sa problemet p\u00e5 sitt s\u00e4tt. Det fanns tre alternativ: att skaffa blodiglar fr\u00e5n olika st\u00e4llen i hemlandet, att importera iglar fr\u00e5n utlandet och att planm\u00e4ssigt f\u00f6da upp iglar i dammar.<\/p>\n\n\n\n Den inhemska produktionen av blodiglar i b\u00f6rjan av 1800-talet uppskattades till cirka 10 000 per \u00e5r. Eftersom man i \u00c5bo beh\u00f6vde omkring 15 000 iglar per \u00e5r stod det klart, att det inte r\u00e4ckte med att samla iglar i naturliga vattensamlingar. Man visste att iglarna trivdes i grunda g\u00f6lar med stillast\u00e5ende vatten och frodig v\u00e4xtlighet men inga fiskar. Vattnet m\u00e5ste vara varmt och strandfloran fick g\u00e4rna vara ymnig. Enligt biologen Kaarlo Levander var insamlingsmetoden enkel: han hade h\u00f6rt att gamla k\u00e4ringar samlade iglar genom att stiga barfota i vattnet och l\u00e5ta iglarna suga sig fast. En kvinna i Teisko som kallades Mato-Pirjo sades ha skaffat sig sin utkomst i 40 \u00e5r genom att f\u00e5nga iglar. I Keuru r\u00e4knades insamling av blodiglar rentav som ett eget n\u00e4ringsf\u00e5ng p\u00e5 1840-talet. <\/p>\n\n\n\n Trots allt fick man i \u00c5bo inhemska iglar, \u00e5tminstone fr\u00e5n \u00c5land och fr\u00e5n Rimito, Pargas och Nagu i \u00c5bo sk\u00e4rg\u00e5rd. Men man m\u00e5ste \u00e4nd\u00e5 ty sig till import fr\u00e5n utlandet. Det finns bel\u00e4gg f\u00f6r att iglar importerades till \u00c5bo \u00e5tminstone fr\u00e5n Sverige och kanske ocks\u00e5 fr\u00e5n Ryssland. Statsmakten f\u00f6rh\u00f6ll sig dock avog till importen fr\u00e5n utlandet.<\/p>\n\n\n Man m\u00e5ste allts\u00e5 \u00e5tminstone f\u00f6rs\u00f6ka anv\u00e4nda det tredje alternativet, uppf\u00f6dning av iglar i dammar, en metod som var vanlig i Frankrike och Tyskland. Det \u00e4r ingen \u00f6verraskning att den k\u00e4nde aboensiske k\u00f6pmannen och apoteks\u00e4garen Erik Julin (1796\u20131874), sedermera kommerser\u00e5d, gav sig i kast med ett s\u00e5dant projekt. Julin \u00e4r ocks\u00e5 k\u00e4nd f\u00f6r att ha grundat \u00c5bo FBK och f\u00f6r sitt arbete f\u00f6r anl\u00e4ggandet av en stadspark p\u00e5 V\u00e5rdberget.<\/p>\n\n\n\n Uusi Aura<\/em> ber\u00e4ttade om Julins f\u00f6rtj\u00e4nstfulla verksamhet den 29 augusti 1948: \u201dHan hade en tv\u00e5l- och ljusfabrik, han tillverkade \u00e4ttika, han hade en kakel-, porslins- och fajansfabrik och han s\u00e4nde varor till Ryssland. P\u00e5 kakelfabrikens omr\u00e5de l\u00e4t han gr\u00e4va en damm d\u00e4r han odlade blodiglar d\u00e5 efterfr\u00e5gan p\u00e5 s\u00e5dana under en tid var vida st\u00f6rre \u00e4n tillg\u00e5ngen. Men f\u00f6retaget lyckades inte: de utplanterade iglarna insjuknade och dog.\u201d (Fri \u00f6vers\u00e4ttning.)<\/p>\n\n\n\n Julin startade det misslyckade igelprojektet tillsammans med bokhandlaren G. O. Wasenius (1789\u20131852) fr\u00e5n Helsingfors. I sitt brev till senaten i oktober 1838 ans\u00f6kte kompanjonerna om fem \u00e5rs ensamr\u00e4tt till dammodling av blodiglar i \u00c5bo och Bj\u00f6rneborgs l\u00e4n (Julin) och i Nylands l\u00e4n (Wasenius). Som ovan konstaterades misslyckades herrarnas projekt i b\u00e4gge omr\u00e5dena av n\u00e5gon anledning \u201dganska totalt\u201d.<\/p>\n\n\n\n Timo Vuorisalo och Hannu Salmi<\/p>\n\n\n\n \u00d6vers\u00e4ttning: Brita L\u00f6flund<\/p>\n\n\n\n Artikeln baserar sig p\u00e5 en understreckare i Turun Sanomat 1.9.2024.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Blodiglar har sedan antikens tid anv\u00e4nts f\u00f6r att behandla sjukdomar och andra kroppsliga besv\u00e4r. Fr\u00e5n antiken fram till 1800-talet p\u00e5verkades h\u00e4lsobegreppen av den s\u00e5 kallade humorall\u00e4ran, enligt vilken kroppens fyra grundv\u00e4tskor \u2013 blod, gul galla, svart galla och slem \u2013 skulle vara i balans sinsemellan. Om en l\u00e4kare eller botare ans\u00e5g att blodets andel var … Forts\u00e4tt l\u00e4sa \u00c5derl\u00e5tning och blodiglar i \u00c5bo p\u00e5 1800-talet<\/span> ![\"\"](\"https:\/\/blogit.utu.fi\/abo800\/wp-content\/uploads\/sites\/727\/2026\/05\/Erik-Julin.jpg\")