![\"\"](\"https:\/\/blogit.utu.fi\/abo800\/wp-content\/uploads\/sites\/727\/2026\/06\/Magdalena-709x1024.jpg\")
Den \u00f6ppnade kistan inneh\u00f6ll silversk\u00e5lar, -stop, -k\u00e5sor, -remmare och -b\u00e4gare, halskedjor av guld, f\u00f6rgyllda och of\u00f6rgyllda halskedjor med vidh\u00e4ngande mynt, silverbeslag, guld- och silverringar, en amulettring, diamant- och p\u00e4rlringar, en nyckelkedja och en kalk av silver, silverb\u00e4lten med tillh\u00f6rande kedjor, ett lock till en kredens (ett st\u00f6rre dryckesk\u00e4rl), silverknappar, etthundra l\u00f6sa granatstenar samt silvertr\u00e5d f\u00f6r p\u00e4rlstickeri. F\u00f6rem\u00e5len tillh\u00f6rde representanter f\u00f6r det ledande borgerskapet, sm\u00e5borgarna, hantverkarna, adeln, tj\u00e4nstem\u00e4nnen och pr\u00e4sterna. Dessutom fanns det i kistan tiotals f\u00f6rgyllda och of\u00f6rgyllda silverskedar, som ocks\u00e5 var de vanligaste metallf\u00f6rem\u00e5len av v\u00e4rde i dokumenten. En sked var i allm\u00e4nhet v\u00e4rd endast n\u00e5gra koppardaler, s\u00e5 m\u00e5nga hade r\u00e5d att skaffa sig s\u00e5dana. De var ocks\u00e5 l\u00e4tta att transporterna och pants\u00e4tta eller s\u00e4lja.<\/p>\n\n\n\n
Stadens enda p\u00e4rlstickarfamilj fick sina uppdrag av kyrkan och de adliga. De kyrkotextiler som bevarats i \u00c5bo domkyrkomuseum \u00e4r broderade med guld- eller silvertr\u00e5d. Till adelsm\u00e4nnens kl\u00e4dedr\u00e4kt h\u00f6rde guld- och silvergaloner. Fr\u00e5n och med \u00e5r 1664 reglerades galonm\u00e4ngden av kronans \u00f6verfl\u00f6dsf\u00f6rordningar. P\u00e4rlstickarfamiljens kvinnor, Hebla och Maria P\u00e4rlestickerska, mor och dotter, anlitades som brudfr\u00e4mmor eftersom de i sin \u00e4go hade dyrbarheter som fem guldprydnader, en f\u00f6rgylld krona, guldringar och silverb\u00e4lten. <\/p>\n\n\n\n
K\u00f6pman Johan S\u00e5ger efterl\u00e4mnade diamant-, safir-, rubin- och turkosguldringar i arv \u00e5t Elin Plagman och barnen. D\u00f6dsboets \u00f6vriga guld- och silverf\u00f6rem\u00e5l v\u00e4gde 52 resp. 900 lod, tillsammans 12,5 kilo. K\u00f6pman Thomas Tr\u00e4lls bouppteckning fr\u00e5n \u00e5r 1636 belyser hurdana dyrbarheter en enskild familj inom det ledande borgerskapet kunde ha i sin \u00e4go. P\u00e5 borden kunde man st\u00e4lla fram tiotals tennfat och -tallrikar och dessutom hade man en silversk\u00e5l, tre silverkannor varav en med guldb\u00e5rd, en halvf\u00e4rdig silverkanna, ett silverstop, en f\u00f6rgylld kredens och dito bordskrans samt tre f\u00f6rgyllda och tio silverskedar. Bland smyckena n\u00e4mns ett f\u00f6rgyllt b\u00e4lte med sammetsremmar, tv\u00e5 silverb\u00e4lten, en silverkedja, en halskedja av guld, ett p\u00e4rlhalsband, ett armband gjort av tio gulddukater, tv\u00e5 halssmycken gjorda av penningar, tv\u00e5 sl\u00e4ta guldringar, en p\u00e4rlring av guld, en emaljring, en ring med sten, en signetring av silver, en sl\u00e4t ring och en kedjering. Dessa smycken tillf\u00f6ll d\u00f6ttrarna och sv\u00e4rs\u00f6nerna.<\/p>\n\n\n\n
* <\/p>\n\n\n\n
\u00c5r 1646 behandlades i r\u00e4tten ett fall d\u00e4r Isak Rothovius hustru, biskopinnan Karin Andersdotter hade l\u00e5nat ett p\u00e4rlhalsband med en vikt p\u00e5 2\u00bd lod i januari 1642 och i pant givit kaptenshustrun Barbro Stahl en silversk\u00e5l som v\u00e4gde 84 lod samt en m\u00e4ngd silverknappar. F\u00f6r bruket av p\u00e4rlorna hade hon betalt ett lispund lin och ett lispund fl\u00e4sk. Biskopinnan ville ha tillbaks sina silversaker, men Barbro p\u00e5stod att det var fr\u00e5ga om en byteshandel. Biskopinnan genm\u00e4lde, att hon aldrig skulle ha bytt hundra lod silver mot 2\u00bd lod p\u00e4rlor. Johan Silfversp\u00e5ra svarade p\u00e5 sin hustrus v\u00e4gnar och framh\u00f6ll, att biskopinnan fortfarande v\u00e4grat \u00f6verl\u00e4mna p\u00e4rlorna d\u00e5 hustrun n\u00e5got senare skulle resa till Riga. Barbro hade d\u00e5 lagt fram ett erbjudande om byteshandel, som parterna ocks\u00e5 enats om. Silvret hade Barbro haft med sig till Riga och d\u00e4r visat det f\u00f6r sin make. Biskopinnan vidh\u00f6ll att hon g\u00e5tt med p\u00e5 byteshandeln endast p\u00e5 villkor att Barbro skulle skaffa henne fler p\u00e4rlor i Riga. Domstolen besl\u00f6t att parterna skulle \u00e5terb\u00f6rda f\u00f6rem\u00e5len till de ursprungliga \u00e4garna.<\/p>\n\n\n\n
Ett annat r\u00e4ttsfall, d\u00e4r biskopinnan ocks\u00e5 var inblandad, visar att kvinnorna noga iakttog varandras kl\u00e4dsel och att de till exempel visste vem som \u00e4gde vilket smycke. N\u00e4r n\u00e5gon skaffade ett nytt smycke anv\u00e4nde hon det och visade det tydligen ocks\u00e5 f\u00f6r andra. P\u00e5 det s\u00e4ttet ville man manifestera sin sociala st\u00e4llning, men beteendet kunde ocks\u00e5 ha ett mer praktiskt \u00e4ndam\u00e5l: n\u00e4r alla k\u00e4nde till varandras dyrbarheter var det sv\u00e5rt att s\u00e4lja dem ifall de blev stulna. Smyckesamlaren och p\u00e4rlv\u00e4nnen biskopinnan Karin Andersdotter anf\u00f6rde i juni 1646 klagom\u00e5l \u00f6ver att k\u00f6pman Johan S\u00e5gers \u00e4nka Elin Plagman p\u00e5st\u00e5tt att biskopinnan bytt ut hennes guldkedja mot en av s\u00e4mre kvalitet d\u00e5 hon l\u00e5nat den av Elins dotter Brita S\u00e5ger, hustru till k\u00f6pman Kristoffer Franck. Elin hade deponerat kedjan hos sin dotter d\u00e5 hon sj\u00e4lv reste bort fr\u00e5n staden. <\/p>\n\n\n\n
Biskopinnan hade l\u00e5nat kedjan sommaren 1645 d\u00e5 hon var brudfr\u00e4mma i Uskela pr\u00e4stg\u00e5rd och en andra g\u00e5ng p\u00e5 h\u00f6sten inf\u00f6r Wijsa Knutsdotters br\u00f6llop. N\u00e4r Elin Plagman sedan hade \u00e5terf\u00e5tt kedjan av sin dotter, hade hon genast m\u00e4rkt att det inte var hennes egen kedja. I samband med von Birckholtz br\u00f6llop hade biskopinnan velat k\u00f6pa Elin Plagmans smycke och som betalning erbjudit f\u00f6rgyllda kredenser. Om Elin Plagman inte ville s\u00e4lja hade biskopinnan sagt sig vara redo att spela om smycket. Robert Ranckens hustru Elin Kl\u00f6fverblad, Casper Ekmans hustru, Joachim Schultz hustru Elin Jemse, Henrik Scheffers hustru Margareta Wernberg och Balthazar Wernles hustru Katarina Gubbertz, som v\u00e4l k\u00e4nde till Elin Plagmans smycken, var s\u00e4kra p\u00e5 att hon hade f\u00e5tt fel kedja.<\/p>\n\n\n\n
Det har bevarats ett exempel p\u00e5 hur en f\u00f6rm\u00f6gen borgarhustru i \u00c5bo kl\u00e4dde sig i mitten av 1600-talet. Sidenhandlanden Jost Schultz och hans hustru Magdalena Wernle l\u00e4t m\u00e5la sina portr\u00e4tt \u00e5r 1666. M\u00e5lningen visar 34-\u00e5riga Magdalena ikl\u00e4dd en svart kl\u00e4nning av v\u00e4xtm\u00f6nstrad klippt sammet med bred spetskrage och spetsmanschetter samt svart m\u00f6ssa. Kring halsen har hon en femradig guldkedja. Handlederna pryds av likaledes femradiga guldarmband, som har ett emaljerat l\u00e5s med v\u00e4xtornament i r\u00f6tt, bl\u00e5tt och vitt. P\u00e5 br\u00f6stet ovanf\u00f6r tv\u00e5 svarta sidenrosetter b\u00e4r hon en guldbrosch med ett emaljmotiv i samma f\u00e4rger och med samma ornament som armbanden. De stenprydda ringarna och solfj\u00e4dern, som \u00e4r gjord av ben och tydligen bem\u00e5lad med r\u00f6da tulpaner, kompletterar accessoarerna. Magdalenas smycken \u00e4r av samma typ som n\u00e4mns i de bevarade dokumenten.<\/p>\n\n\n\n
Veli Pekka Toropainen<\/p>\n\n\n\n
\u00d6vers\u00e4ttning: Brita L\u00f6flund<\/p>\n\n\n\n
K\u00e4llor:<\/strong><\/p>\n\n\n\n \u00c5SA (\u00c5bo stadsarkiv), \u00c5RP (\u00c5bo r\u00e5dstuvur\u00e4tts protokoll) BIa 12, 4.2.1640, 417\u2013421; \u00c5SA, \u00c5RP BIa 12, Bilaga 4.2.1640, sp; \u00c5SA, \u00c5RP BIa 8, Bilaga 20.11.1635, sp; \u00c5SA, \u00c5RP BIa 18, 25.2.1646, 173\u2500180; 26.11.1646, 78; \u00c5SA, \u00c5RP BIa 18, 3.6.1646, 279\u2212286; \u00c5SA, \u00c5RP BIa 5, 24.5.1633, 60\u250060v; \u00c5SA, \u00c5RP BIa 31, 27.4.1661, 122\u2212139; \u00c5bo museicentral, \u00c5bo slott, Barockrummet.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" I \u00c5bo var 1600-talet barockens tid. Stilen gynnade tunga och pomp\u00f6sa former, vilket ocks\u00e5 kom till synes i storborgarnas smycken. De bevarade portr\u00e4tten av den tidens aboensiska borgare \u00e4r inte s\u00e5 m\u00e5nga, men bouppteckningar, pants\u00e4ttningslistor och r\u00e5dstuvur\u00e4ttens protokoll avsl\u00f6jar en del om dyrbarheterna och de hals- och dr\u00e4ktsmycken som kvinnorna i \u00c5bo d\u00e5 \u00e5tr\u00e5dde. * … Forts\u00e4tt l\u00e4sa Guld, p\u00e4rlor och silver<\/span>