{"id":395,"date":"2026-07-01T09:00:00","date_gmt":"2026-07-01T06:00:00","guid":{"rendered":"https:\/\/blogit.utu.fi\/abo800\/?p=395"},"modified":"2026-06-26T11:33:12","modified_gmt":"2026-06-26T08:33:12","slug":"sondervittrande-stenmurar-i-1600-talets-abo","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/blogit.utu.fi\/abo800\/2026\/07\/01\/sondervittrande-stenmurar-i-1600-talets-abo\/","title":{"rendered":"S\u00f6ndervittrande stenmurar i 1600-talets \u00c5bo"},"content":{"rendered":"\n

I \u00c5bo upplevde man p\u00e5 1650-talet en rivningsperiod d\u00e5 m\u00e5nga medeltida och p\u00e5 1500-talet byggda stenhus i centrum f\u00f6rsvann ur stadsbilden. Det var inte fr\u00e5ga om \u00c5bosjukan, det vill s\u00e4ga en vilja att riva f\u00f6r att ge plats \u00e5t nybyggen, utan om ett praktiskt tv\u00e5ng. I staden h\u00e4rjade flera br\u00e4nder p\u00e5 1500- och 1600-talet, och de fick husens stenmurar att vittra ner s\u00e5 att de rasade av sig sj\u00e4lvt. S\u00e4rskilt \u00f6desdiger f\u00f6r stenhusen var branden \u00e5r 1656. R\u00e5det m\u00e5ste meddela hus\u00e4garna, att husen skulle rivas emedan de var farliga. <\/p>\n\n\n\n

*<\/p>\n\n\n\n

Borgarna f\u00f6rv\u00e4ntades h\u00e5lla sina hus i s\u00e5dant skick att de inte till \u00c5bor\u00e5dets f\u00f6rf\u00e4ran skulle h\u00e5nas av de k\u00f6pm\u00e4n som g\u00e4stade staden. D\u00e4rf\u00f6r tillsades k\u00f6pman Petter Wedrich den 23 juni 1634 att s\u00e4tta sin tomt i anst\u00e4ndigt skick emedan den var en skam f\u00f6r staden, speciellt d\u00e5 den hade ett centralt l\u00e4ge. Han hade tidigare lovat uppl\u00e5ta tomten \u00e5t staden till plats f\u00f6r ett v\u00e5ghus, och om han inte nu reparerade byggnaderna skulle staden ta tomten i besittning. F\u00f6rs\u00f6k gjordes att reparera byggnaderna, och till exempel i juni 1641 meddelades att murarm\u00e4stare Matts K\u00f6ssi hade arbetat med reparationer p\u00e5 Gregorius Sylvius gamla mur. Han hade st\u00e5tt p\u00e5 byggst\u00e4llningen och kastat en sten in p\u00e5 framlidne Johan De la Gardies g\u00e5rd, varvid stenen tr\u00e4ffat knekten M\u00e5rten J\u00f6ransson i huvudet och orsakat ett s\u00e5r.<\/p>\n\n\n\n

Det finns uppgifter om brandskadade hus redan fr\u00e5n 1500-talet. Under \u00e5ren 1509\u22121600 drabbades \u00c5bo av inalles 14 stora br\u00e4nder som f\u00f6rst\u00f6rde minst ett kvarter av fyra. Till exempel br\u00e4nderna \u00e5ren 1546 och 1593 f\u00f6rst\u00f6rde bos\u00e4ttning i Kyrko- och Klosterkvarteren. D\u00e4r l\u00e5g bland annat \u00c4ij\u00e4l\u00e4s hus. Vesilax dominus Jacobus Matthiae ville i februari 1598 dela arvet efter sin syster Barbro Mattsdotter till dennas dotter Brita Larsdotter \u00c4ij\u00e4l\u00e4. Brita tillskrevs h\u00e4lften av v\u00e4rdet p\u00e5 \u00c4ij\u00e4l\u00e4s hus, 200 daler, samt ytterligare 50 daler som hennes styvmor Brita Sigfridsdotter hade lagt ut f\u00f6r reparation av \u00c4ij\u00e4l\u00e4husets tak och murar efter branden. <\/p>\n\n\n\n

En av stadens v\u00e4rdefullaste bebyggda tomter hade vid sekelskiftet \u00e4gts av sedermera framlidna borgerskan Valborg Innamaa. I juli 1642 uppskattades v\u00e4rdet p\u00e5 huset med tillh\u00f6rande stallg\u00e5rd till 6 000 koppardaler eller 3 000 silverdaler. Byggnaderna p\u00e5 tomten hade ocks\u00e5 en representativ interi\u00f6r, f\u00f6r borgm\u00e4stare Erik Knape, som kommit i besittning av huset, hade l\u00e5tit m\u00e5la salen i b\u00f6rjan av 1630-talet. Innamaas hus f\u00f6rlorade snabbt sitt v\u00e4rde efter Valborgs d\u00f6d emedan underh\u00e5llet f\u00f6rsummades d\u00e5 huset st\u00e4lldes som s\u00e4kerhet f\u00f6r ett l\u00e5n. R\u00e4ntm\u00e4stare Balthazar Wernle fick i april 1650 meddelande om att den del av Innamaas hus som l\u00e5g vid bron m\u00e5ste rivas emedan det var f\u00f6rfallet och lutade s\u00e5 kraftigt att man fruktade att det skulle orsaka andra skada. Stadens v\u00e4rderingsm\u00e4n utf\u00f6rde i mars 1657 en inspektion av Innamaas hus. D\u00e5 kunde man inte l\u00e4ngre ge huset h\u00f6gre v\u00e4rde \u00e4n 2 000 koppardaler emedan det hade s\u00e5 stora skador.<\/p>\n\n\n\n

Ocks\u00e5 den del av Brinkalahuset som l\u00e5g n\u00e4rmast porten var i mars 1661 i s\u00e5 d\u00e5ligt skick att huset kunde rasa. R\u00e5det besl\u00f6t att huset skulle rivas, men den i augusti avlidne Lars Kruus \u00e4nka, grevinnan Agneta Horn anh\u00f6ll om uppskov f\u00f6r att l\u00e5ta utf\u00f6ra reparationsarbeten emedan huset tillh\u00f6rde de minder\u00e5riga barnen. Ett \u00e5rs uppskov beviljades. Om arbetena inte inleddes skulle huset tillfalla staden. Arbetena framskred inte, och hovr\u00e4ttsassessorn Anders Andersson klagade i april 1663 \u00f6ver att en del av Brinkalas mur hade rasat och bitar av den hade tr\u00e4ffat hans hustru d\u00e5 hon n\u00e5gra dagar tidigare varit p\u00e5 v\u00e4g till kyrkan. Stadsfogden befalldes att l\u00e5ta riva de delar av huset som inte var beboeliga. Samma f\u00f6rfarande skulle verkst\u00e4llas g\u00e4llande framlidne marskalk Gustaf Horns hus vid Kyrko \u00c5gatan.<\/p>\n\n\n\n

*<\/p>\n\n\n\n

Gamla Hakola i \u00c5bo l\u00e5g p\u00e5 en tomt som gr\u00e4nsade till Stortorget, Tavastgatan och Kyrkogatan i Kyrkokvarteret. Tomten var s\u00e5 stor att tv\u00e5 stenhus med tv\u00e5 v\u00e5ningar och tillh\u00f6rande \u00f6vriga byggnader fick plats d\u00e4r. Tomth\u00f6rnet var \u00e4ndpunkten f\u00f6r Tavastl\u00e4ndska Oxv\u00e4gen och strandv\u00e4gen fr\u00e5n Viborg. Ett stenhus i tv\u00e5 v\u00e5ningar p\u00e5 denna tomt n\u00e4mns redan \u00e5r 1456, d\u00e5 Ragvald Suurp\u00e4\u00e4 donerade det till N\u00e5dendals kloster. \u00c5r 1479 \u00f6vergick huset i den aboensiske vapendragaren Bengt J\u00f6nssons \u00e4go. <\/p>\n\n\n\n

Tomten torde ha kommit i sl\u00e4kten Hakolas \u00e4go efter branden 15.2.1546, som f\u00f6rst\u00f6rde Kyrkokvarteret. Efter branden inledde kronan en omfattande f\u00f6rs\u00e4ljning av tomter till privatpersoner. Denna tomt k\u00f6ptes av borgaren Klemet Hakola, som n\u00e4mns \u00e5ren 1548\u22121553 Br\u00e4nderna \u00e5ren 1576 och 1593 f\u00f6rst\u00f6rde st\u00f6rsta delen av staden. Om Hakolas \u00f6de finns inga uppgifter, men den senare branden hade skadat en del hus i n\u00e4rheten. \u00c5bo brann \u00e5ter \u00e5r 1603, men branden i Klosterkvarteret begr\u00e4nsade sig till Hakolas grannar p\u00e5 andra sidan F\u00e4gatan. Hakolahusets medeltida murar stod kvar efter branden och reparerades efter behov. <\/p>\n\n\n\n

S\u00f6ndervittrade murar orsakade \u00e4ven i Hakola en olycka som kr\u00e4vde ett m\u00e4nniskoliv. Stenhusen var byggda s\u00e5 att det uppstod en \u00f6ppen g\u00e5rd. Den ena byggnaden l\u00f6pte parallellt med torget och den andra fanns vid Kyrkogatan. I huset mot torget bodde professor Johannes Terserus med familj. Hovr\u00e4ttspresidenten J\u00f6ns Kurcks son, akademikern Gabriel Kurck hade nyligen flyttat in i \u00f6vre v\u00e5ningen i huset vid Kyrkogatan i en l\u00e4genhet med storstuga och kammare. Tillsammans med honom bodde hans tyska och franska tj\u00e4nare av vilka han l\u00e4rde sig spr\u00e5k. Det f\u00f6ll murbruk fr\u00e5n taket \u00f6ver dem, och Gabriels far hade beordrat en murare att inspektera l\u00e4get p\u00e5 plats. Denne hann emellertid inte fram innan husets gavel helt \u00f6verraskande rasade den 15 april 1642 klockan fyra p\u00e5 eftermiddagen. Gabriel satt d\u00e5 vid bordet och Nicolaus Champagnie p\u00e5 f\u00f6nsterb\u00e4nken. Fransmannen hann bara utropa \u201dJesus Maria!\u201d innan han krossades till d\u00f6ds av takbj\u00e4lkarna som f\u00f6ll ned p\u00e5 gatan. Den tyske tj\u00e4naren var p\u00e5 v\u00e4g in fr\u00e5n kammaren, och bj\u00e4lkarna gav ocks\u00e5 honom en sm\u00e4ll s\u00e5 att han f\u00f6rlorade medvetandet. En dryg timme efter raset gr\u00e4vdes Gabriel fram ur gruset som n\u00e5dde honom till armh\u00e5lorna. Som genom ett under skadades han inte. Ocks\u00e5 hans hund, som gr\u00e4vdes fram flera dagar senare, var oskadd. <\/p>\n\n\n\n

Hakola medeltida g\u00e5rd f\u00f6rsvann slutligt ur gatubilden i \u00c5bo d\u00e5 det best\u00e4mdes att huset skulle rivas efter storbranden 1656. Tv\u00e4rs\u00f6ver tomten planerades en ny gata, Stora Kyrkogatan, som skulle g\u00e5 till domkyrkan. I april 1657 besl\u00f6t man inleda arbetena p\u00e5 den nya gatan, som drogs fr\u00e5n Hakolatomten rakt till domkyrkan. Stadens skeppskarlar beordrades att riva ned husets murar, och som l\u00f6n skulle de f\u00e5 alla tegel.<\/p>\n\n\n\n

*<\/p>\n\n\n

\n
\"\"
En del av Pargashusets trappa, d\u00e4r Mechtild Stensdotter en g\u00e5ng g\u00e5tt. Museet Aboa Vetus. Veli Pekka Toropainen 2023<\/em>.<\/figcaption><\/figure><\/div>\n\n\n

P\u00e5 1630- och 1640-talet tvistade man i tio \u00e5r i r\u00e4tten om huset Pargas i Klosterkvarteret. Fastebrev f\u00f6r g\u00e5rden Pargas stora stenhus hade den 13 maj 1587 beviljats Elias Simonis, kyrkoherde i Pargas. Huset hade v\u00e4rderats till 250 d\u00e5tida daler. Kyrkoherden hade haft tv\u00e5 s\u00f6ner, kyrkoherden i T\u00f6fsala Jeremias Eliae och \u00c5bok\u00f6pmannen Isak Eliasson, av vilka de \u00f6vriga nu kr\u00e4vde arvedel. De \u00f6vriga arvingarna var de sju d\u00f6ttrarna, n\u00e4mligen Korpoherden J\u00f6ns hustru Sara, i Pargas bosatte Herr Pers hustru Karin, i Pargas bosatte Erik Kuts hustru Elin, i Lemlax bosatte Erik Bertilsson Hugguts hustru Margareta, i N\u00e5dendal bosatte M\u00e5rten Turissons hustru vars namn Gi\u00f6s ej visste, i Pargas bosatte Herr Thomas hustru Agneta och Gi\u00f6s mor, i Hattula bosatte Herr Grels hustru Elisabet. Domstolen besl\u00f6t att huset skulle delas mellan alla nio arvingarna enligt det pris som det v\u00e4rderats till efter Herr Elias d\u00f6d d\u00e5 Isak kommit i besittning av huset. I r\u00e4tten presenterades \u00e5tta dokument, enligt vilka de \u00f6vriga arvingarna redan f\u00e5tt olika summor, s\u00e5 Pargas Isaks familj beh\u00f6vde bara betala n\u00e5gra tiotal daler. Det stora stenhuset hade tydligen tre v\u00e5ningar, f\u00f6r i \u00f6vre v\u00e5ningen fanns \u00e5tminstone tre kammare med eldstad, och i en av dem bodde Isak Pargas \u00e4nka Mechtild Stensdotter i slutet av 1640-talet.<\/p>\n\n\n\n

Huset Pargas var f\u00f6rfallet, uppenbarligen p\u00e5 grund av br\u00e4nder och bristande underh\u00e5ll, och stadsfogden kr\u00e4vde i maj 1643 att Johan Isaksson Pargas skulle straffas f\u00f6r att han beordrats riva sin farliga stenmur inom tv\u00e5 veckor men inte gjort det. Han befalldes \u00e5nyo att riva muren, och om n\u00e5gon olycka hade skett skulle ansvaret ha varit hans. I maj 1653 f\u00f6rklarades till sist framlidne Isak Pargas hus vara stadens egendom eftersom huset l\u00e4nge st\u00e5tt tomt. Husets v\u00e4rde uppskattades endast till 400 koppardaler. Samtidigt gavs order om att riva Fl\u00e4skil\u00e4 g\u00e5rds mur i n\u00e4rheten av Pargas d\u00e5 man fruktade att den skulle rasa ner i gatan och skada f\u00f6rbipasserande. Hus\u00e4garna hade inte rivit muren trots befallning, s\u00e5 k\u00e4mnern beordrades att verkst\u00e4lla rivningen redan samma dag f\u00f6re solnedg\u00e5ngen.<\/p>\n\n\n\n

Veli Pekka Toropainen<\/p>\n\n\n\n

\u00d6vers\u00e4ttning: Brita L\u00f6flund<\/p>\n\n\n\n

K\u00e4llor:<\/strong><\/p>\n\n\n\n

Riksarkivet, R\u00e5dstuvur\u00e4tternas renoverade protokoll, \u00c5bo k\u00e4mn\u00e4rsr\u00e4tts protokoll z 171 (1641)<\/p>\n\n\n\n

\u00c5bo stadsarkiv, Magistratens arkiv, \u00c5bo r\u00e5dstuvur\u00e4tts protokoll BIa 6\u221233 (1634\u22121663)<\/p>\n\n\n\n

Hausen, Reinhold 1906: Landsh\u00f6fdingen Friherre Gabriel Kurcks lefnadsminnen upptecknade af honom sj\u00e4lf. Helsingfors.<\/p>\n\n\n\n

Nikula, Oscar & Nikula, Sigrid 1987: \u00c5bo stads historia 1521\u22121600. F\u00f6rsta bandet. \u00c5bo.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

I \u00c5bo upplevde man p\u00e5 1650-talet en rivningsperiod d\u00e5 m\u00e5nga medeltida och p\u00e5 1500-talet byggda stenhus i centrum f\u00f6rsvann ur stadsbilden. Det var inte fr\u00e5ga om \u00c5bosjukan, det vill s\u00e4ga en vilja att riva f\u00f6r att ge plats \u00e5t nybyggen, utan om ett praktiskt tv\u00e5ng. I staden h\u00e4rjade flera br\u00e4nder p\u00e5 1500- och 1600-talet, och … Forts\u00e4tt l\u00e4sa S\u00f6ndervittrande stenmurar i 1600-talets \u00c5bo<\/span> →<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":29,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[13],"tags":[228,101],"class_list":["post-395","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-1600-talet","tag-innamaa-valborg","tag-stadsbranden"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/blogit.utu.fi\/abo800\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/395","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/blogit.utu.fi\/abo800\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/blogit.utu.fi\/abo800\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogit.utu.fi\/abo800\/wp-json\/wp\/v2\/users\/29"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogit.utu.fi\/abo800\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=395"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/blogit.utu.fi\/abo800\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/395\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":397,"href":"https:\/\/blogit.utu.fi\/abo800\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/395\/revisions\/397"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/blogit.utu.fi\/abo800\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=395"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogit.utu.fi\/abo800\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=395"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogit.utu.fi\/abo800\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=395"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}