![\"\"](\"https:\/\/blogit.utu.fi\/abo800\/wp-content\/uploads\/sites\/727\/2026\/07\/ST-Mikaels-kyrka-1024x768.jpg\")
Staden var endast skyldig att ta hand om sina egna fattiga, barn f\u00f6dda i \u00c5bo och dem som arbetat h\u00e4r och betalat skatt till staden. Folk fr\u00e5n andra orter skickades till hemsocknen f\u00f6r att omh\u00e4ndertas d\u00e4r. Detta grundade sig p\u00e5 \u00d6rebrostadgan fr\u00e5n 1617, d\u00e4r varje f\u00f6rsamling \u00e5lades att sj\u00e4lv ta hand om sina fattiga. Dessutom skulle staden begrava sina fattiga p\u00e5 ett hedersamt s\u00e4tt ifall man inte kunde f\u00e5 pengar av sl\u00e4ktingarna eller p\u00e5 annat s\u00e4tt.<\/p>\n\n\n\n
Till exempel \u00e4nkan Elin J\u00f6ransdotter anh\u00f6ll underd\u00e5nigast i augusti 1697 om att stadshospitalet skulle ge henne n\u00e5gon f\u00f6rs\u00f6rjningshj\u00e4lp d\u00e5 hennes liv var s\u00e5 el\u00e4ndigt och fattigt. Hennes make, borgaren Henrik Arkapoika hade betalat skatt till staden i knappa 30 \u00e5r. R\u00e5dman Bertil Letzle visste ber\u00e4tta, att 16 av hospitalets inhysingar hade avlidit, varf\u00f6r man av hospitalets medel kunde betala Elin \u00e5tminstone n\u00e5got.<\/p>\n\n\n\n
Stadshospitalets, dvs. fattighusets, medel \u00f6vervakades under \u00e5ret av fyra borgare, som utsetts av stadens r\u00e5d. De turades om att ha ansvaret, en m\u00e5nad i taget. Fr\u00e5n vart och ett av stadens fyra kvarter, som stadsdelarna kallades, uts\u00e5gs en \u00f6vervakare. Dessutom svarade fattighusets predikant Samuel Justander f\u00f6r matvarorna och veden, som levererades till de fattiga f\u00f6r deras f\u00f6rs\u00f6rjning och husets uppv\u00e4rmning. <\/p>\n\n\n\n
Fattighusets inhysingar och kassaf\u00f6rvaltarna hade motsatta uppfattningar om vad som var en tillr\u00e4cklig f\u00f6rs\u00f6rjning, s\u00e4rskilt under hunger\u00e5ren. Stadshospitalets inhysingar anf\u00f6rde s\u00e5lunda i januari 1697 klagom\u00e5l \u00f6ver f\u00f6rvaltarna: f\u00f6r det f\u00f6rsta var kosten alltf\u00f6r knapp, f\u00f6r det andra var det brist p\u00e5 ved och v\u00e4rme. F\u00f6rvaltaren, k\u00f6pman Gabriel Miltopaeus svarade att mat levererats p\u00e5 samma s\u00e4tt som under hans f\u00f6retr\u00e4dares tid och att han nyss k\u00f6pt tio lass ved \u00e5t fattighjonen. Det konstaterades ocks\u00e5, att inhysingarna brukat ved i on\u00f6dan, vad det nu kunde betyda. <\/p>\n\n\n\n
*<\/p>\n\n\n\n
Fattighushjonens f\u00f6rs\u00f6rjning var i fara under hunger\u00e5ren eftersom de borgare som skulle leverera s\u00e4d var ben\u00e4gna att sj\u00e4lva anv\u00e4nda s\u00e4den eller s\u00e4lja den. D\u00e4rf\u00f6r besl\u00f6t r\u00e5det i juli 1697 att skriva till landsh\u00f6vdingen f\u00f6r att f\u00f6rm\u00e5 de d\u00e4rtill utsedda borgarna att leverera s\u00e4d till fattighuset.<\/p>\n\n\n\n
D\u00e5 livet i hospitalet blev k\u00e4rvt gav sig en del inhysingar ut i staden f\u00f6r att tigga om bidrag till sin f\u00f6rs\u00f6rjning. Inhysingarna hade emellertid inte r\u00e4tt att avl\u00e4gsna sig fr\u00e5n hospitalet och upptr\u00e4da st\u00f6rande. D\u00e4rf\u00f6r uppl\u00e4stes i r\u00e5dstuvur\u00e4tten ett brev skrivet av landsh\u00f6vdingen 2.10.1697 enligt vilket magistraten framdeles skulle se till att hospitalets inhysingar inte st\u00f6rde borgarna i deras hem. Uppgiften \u00e5lades fattighusets dr\u00e4ngar.<\/p>\n\n\n\n
Begravningen av avlidna fattighjon innebar en hel del arbete f\u00f6r dem som tog hand om de d\u00f6da, och r\u00e5det fanns sig tvunget att p\u00e5peka, att de avlidna skulle hanteras med respekt. Hospitalets kassaf\u00f6rvaltare fick ocks\u00e5 i april 1697, d\u00e5 antalet d\u00f6dsfall \u00f6kade, ett meddelande om att de skulle fastst\u00e4lla en l\u00f6n f\u00f6r hospitalsdr\u00e4ngarna, som hade mycket arbete. D\u00e5 tv\u00e5 gravgr\u00e4vare inte f\u00f6rslog besl\u00f6t r\u00e5det i maj 1697 anst\u00e4lla fyra fattiga dr\u00e4ngar f\u00f6r att gr\u00e4va gravar. I l\u00f6n skulle var och en f\u00e5 20 koppardaler och dessutom det arv som hjonen eventuellt efterl\u00e4mnade. Stadens kuskar tillsades att de skulle visa respekt vid hanteringen av de d\u00f6da kroppar som de forslade till hospitalets begravningsplats, s\u00e5 att inga fler klagom\u00e5l skulle inkomma.<\/p>\n\n\n\n
Veli Pekka Toropainen<\/p>\n\n\n\n
\u00d6vers\u00e4ttning: Brita L\u00f6flund<\/p>\n\n\n\n
K\u00e4llor:<\/strong><\/p>\n\n\n\n RA (Riksarkivet) z:64, \u00c5RP (\u00c5bo r\u00e5dstuvur\u00e4tts protokoll) 1697, passim.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Sommaren 2024 utf\u00f6rdes arkeologiska utgr\u00e4vningar nedanf\u00f6r Kakolabacken vid Slottsgatan i \u00c5bo. Man p\u00e5tr\u00e4ffade ett h\u00f6rn av S:t Mikaels kyrka, som h\u00f6rde till fattighuset i \u00c5bo och flyttades hit i mitten av 1670-talet, och ungef\u00e4r 400 skelett, som ska unders\u00f6kas innan de \u00e5terb\u00f6rdas till gravens ro. Den sv\u00e5ra hungersn\u00f6den \u00e5r 1697 betydde d\u00f6den f\u00f6r m\u00e5nga fattighjon … Forts\u00e4tt l\u00e4sa S:t Mikaels fattiga hunger\u00e5ret 1697<\/span>