![\"\"](\"https:\/\/blogit.utu.fi\/abo800\/wp-content\/uploads\/sites\/727\/2026\/08\/Chorell.jpg\")
Pj\u00e4ser av denne skildrare av vilsna identiteter fann sin v\u00e4g ocks\u00e5 till de aboensiska scenerna. \u00c5bo Svenska Teater uppf\u00f6rde f\u00f6rfattarens f\u00f6rsta sk\u00e5despel \u00e5r 1950 och lite senare hans enaktare, tabl\u00e5n Haman.<\/em> Fast Chorell blev k\u00e4nd som en str\u00e4ngt allvarlig tolk av den splittrade m\u00e4nniskan presenterade stadsteatern Turun Kaupunginteatteri honom i mars 1957 med komedin \u00c4iditt\u00f6m\u00e4t<\/em> (De moderl\u00f6sa), d\u00e4r dramatikern pr\u00f6vade p\u00e5 absurd humor.<\/p>\n\n\n\n Teaterchefen Jouko Paavola hade kallat Eine Laine till f\u00f6rest\u00e4llningens g\u00e4stande regiss\u00f6r. Hon var k\u00e4nd f\u00f6r sin l\u00e5nga teaterbana och inte minst f\u00f6r rollen som farmor i radioserien Suomisen perhe <\/em>(Familjen Suominen). En aboensisk kritiker undrade om det var klokt att presentera Chorell p\u00e5 ett l\u00e4ttsamt s\u00e4tt och offra ett regiss\u00f6rsbes\u00f6k p\u00e5 komedins altare. Orsaken till att s\u00e5 gjordes var emellertid uppenbar. \u00c4iditt\u00f6m\u00e4t<\/em> med Jack Witikka som regiss\u00f6r hade varit en enorm succ\u00e9 p\u00e5 Nationalteaterns lilla scen med 60 sluts\u00e5lda f\u00f6rest\u00e4llningar dittills. Den n\u00e5got senare filmversionen, \u00e4ven den regisserad av Witikka, n\u00e5dde inte samma framg\u00e5ng som teaterpj\u00e4sen.<\/p>\n\n\n Ur en modern synvinkel f\u00f6refaller handlingen i pj\u00e4sen f\u00f6rdomsfull och klumpig. En medel\u00e5lders manlig professor och hans vuxne son vaknar upp d\u00e5 familjens f\u00f6rsummade mor sp\u00e5rl\u00f6st f\u00f6rsvinner. Den samtida publiken ans\u00e5g uppl\u00e4ggningen underh\u00e5llande, och pj\u00e4sen blev popul\u00e4r ocks\u00e5 i \u00c5bo. Turun Sanomats<\/em> kritiker Teppo Samooja sammanfattade sina intryck i recensionen av premi\u00e4ren:<\/p>\n\n\n\n \u201dEine Laines g\u00e4stregi var en riktig succ\u00e9. Hon hade f\u00e5tt in en mycket tr\u00e4ffande anda i f\u00f6rest\u00e4llningen, kryddat den med sprakande intelligenta satsningar, gett handlingen temperament och prickat in den \u00e4kta humorn i pj\u00e4sen.\u201d<\/p>\n\n\n\n Samooja hade r\u00e4tt n\u00e4r han bromsade upp lovorden och skrev att experimentet med en fars f\u00f6r f\u00f6rfattaren innebar \u201den vilopaus mellan b\u00e4ttre arbeten\u201d. \u00c5bo stadsteater fortsatte sedan med Chorells allvarligare pj\u00e4ser. Fram till \u00e5r 1965 hade stadsteatern efter \u00c4iditt\u00f6m\u00e4t <\/em>satt upp fem pj\u00e4ser av Chorell. D\u00e4refter f\u00f6rsvann uttolkaren av m\u00e4nniskosj\u00e4lens dissonanser fr\u00e5n stadsteaterns repertoar. P\u00e5 sjuttiotalet ondgjorde man sig \u00f6ver att f\u00f6rfattarens verk saknade en samh\u00e4llelig synvinkel. Tiderna och f\u00f6rv\u00e4ntningarna hade f\u00f6r\u00e4ndrats, men om man ser noga efter s\u00e5 \u00e4r \u00e5tminstone samh\u00e4llsklasserna synliga i Chorells produktion.<\/p>\n\n\n\n Paavo Oinonen<\/p>\n\n\n\n \u00d6vers\u00e4ttning: Brita L\u00f6flund<\/p>\n\n\n\n K\u00e4llor:<\/strong><\/p>\n\n\n\n E\u2013o L\u2013n [Eino Lehtinen]: \u00c4iditt\u00f6m\u00e4t \u2013 Turun Kaupunginteatterissa. Uusi P\u00e4iv\u00e4<\/em> 3.3.1957.<\/p>\n\n\n\n Lindberg, Petter: Chorell, Walentin. N\u00e4tpublikationen Kansallisbiografia<\/em>. Studia Biographica 4. Helsingfors: Suomalaisen Kirjallisuuden Seura, 1997\u2013 [l\u00e4st 14.5.2026].<\/p>\n\n\n\n T. S-ja [Teppo Samooja]: Walentin Chorell: \u00c4iditt\u00f6m\u00e4t. Turun Sanomat<\/em> 3.3.1957.<\/p>\n\n\n\n Terho, Henri, Oinonen, Paavo och Ylitalo, Jan-Erik: Teatteria Turussa 1940-luvulta 1970-luvulle<\/em>. k&h, \u00c5bo 2006.<\/p>\n\n\n\n <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Den finlandssvenske f\u00f6rfattaren Walentin Chorell (1912\u20131983) kom fr\u00e5n Nummisbacken i \u00c5bos utkant, varifr\u00e5n han visserligen tidigt flyttade till Helsingfors. Den produktive f\u00f6rfattaren publicerade \u00f6ver hundra verk, s\u00e5v\u00e4l prosa som dikter, h\u00f6rspel och teaterpj\u00e4ser. Chorells pj\u00e4ser blev snabbt Helsingforspublikens favoriter och fann sin v\u00e4g ocks\u00e5 till de finskspr\u00e5kiga scenerna. Efter krigen beh\u00f6vde den inhemska dramatiken tolkningar … Forts\u00e4tt l\u00e4sa Chorell p\u00e5 stadsteatern<\/span> ![\"\"](\"https:\/\/blogit.utu.fi\/abo800\/wp-content\/uploads\/sites\/727\/2026\/08\/Chorell-2-778x1024.jpg\")