”Vi…med Anna” och andra syntaktiska särdrag i talad finlandssvenska

Den här veckans föreläsning hölls av Klaus Kurki och handlade om generativ grammatik och om hans forskning. Kurkis undersökning handlar om konstruktionen “vi…med Anna” och andra syntaktiska särdrag i talad finlandssvenska.

Undersökningen grundar sig på den generativa grammatiken som härstammar redan från 1960-talet. Den teoretiska bakgrunden och den generativa grammatiken behandlades bara kort under lektionen eftersom själva teorin och grammatiken är så pass omfattande och komplexa. Det som kom fram var att språket i generativ grammatik ses som ett matematiskt och logiskt system där vissa villkor kan leda till olika resultat. Den generativa grammatiken har diskuterats och kritiserats mycket. Grammatiken har även uppdaterats flera gånger och den nyaste versionen kallas för minimalistiskt program (fokuserar på språket direkt). I den generativa grammatiken illustreras grammatiska strukturer med hjälp av träddiagram.

Syftet med Kurkis undersökning är att redogöra för det finlandssvenska språksystemet samt strukturer som fungerar i finlandssvenskan men inte i sverigesvenskan. Huvudsyftet är att testa i vilka sammanhang och kontexter ordet “vi” kan ha betydelsen “jag”. Detta ämne har inte undersökts tidigare. Kurki undersöker även övriga syntaktiska egenskaper i finlandssvenskan samt vilket slags system det finlandssvenska systemet är.

“Vi…med Anna” är alltså en av de valda finlandssvenska uttrycken som Kurki ska fokusera på i sin forskning. Syftet med Kurkis undersökning är att utforska och beskriva särdrag och uttryck som enbart förekommer i finlandssvenskan och inte i standardssvenskan. Eftersom de forskade uttrycken finns bara i finlandssvenskan kan den språkliga miljön i Finland ses att ha påverkat mycket talad finlandssvenska. I finlandssvenska kan den direkta översättningen av finska uttrycket Me mentiin Annan kanssa kaupungille. (Vi for med Anna till stan.) syfta antingen till mig och Anna eller till mig och flera andra och Anna medan samma uttryck inte förekommer i samma betydelse i standardsvenska.

“Vi…med Anna” => vi = jag + Anna

“Vi…med Anna” => vi = jag+ flera personer + Anna

Exempel från Kurkis undersökning:

Vi med Anna har aldrig varit till Lanzarote.

Vi har med Anna aldrig varit till Lanzarote.

Vi har aldrig med Anna varit till Lanzarote.

Vi har aldrig varit med Anna till Lanzarote.

Kurkis preliminära hypotes var att uttrycket “vi…med Anna” kan betyda “jag…med Anna” då uttrycket är det högsta mänskliga argumentet i en sats.

Materialet har samlats med hjälp av ett frågeformulär på nätet som innehöll 14 olika fraser med konstruktionen “vi…med Anna” i olika satsdelspositioner. Eftersom uttrycket “vi…med Anna” alltid var inkluderat i fraserna blev en del av dem onaturliga eller litet oförståeliga. Frågeformulären delades bland annat på Twitter och på den svarade över 600 informanter.

Först var Kurkis mening att använda intervjuer från Språkbanken som material men det fanns inga förekomster av detta uttryck i dem.

I frågeformulären bads informanterna att läsa igenom de 14 fraserna och bedöma om de kunde användas i talat språk. Som bakgrundsinformation frågades språklig bakgrund och informanterna som svarade att vara finlandssvenskar togs med i undersökningen. Informanterna bedömde fraserna oftast som konstgjorda, konstiga eller onaturliga. Någon av informanterna var även av åsikten att “alla går”.

I slutet av föreläsningen presenterade Kurki de övriga syntaktiska särdragen som förekommer i finlandssvenskan och som han kommer att undersöka i framtiden. Sådana särdrag är t.ex. konstruktioner bildade med orden att, annat, mera och så. (Vem tycker du att är snyggast?, Vad annat har du gjort?, Vad mera har du gjort?, Toaletten så är till höger.)

Forskningsämnet var helt nytt för oss och verkade vara väldigt intressant. Redan under föreläsningen väckte ämnet diskussion, frågor och tankar. Att forska i talat språk i skriftlig form kändes först ovanligt men samtidigt förståeligt. I talat språk korrigeras, tilläggs och ändras språket i samtalet hela tiden medan det skriftliga språket formuleras på ett noggrannare och långsammare sätt. Det som kändes konstigt för oss var att de talspråkliga uttrycken framställdes som icke fonetiska, t.ex. med hjälp av interpunktion. Exemplet “Toaletten så är till höger” känns onaturligt och oförståeligt i skriftlig form men helt förståeligt i talad form. Det tar säkert ett par sekunder då man tänker efter riktningen mot toaletten om någon skulle fråga var toaletten finns, d.v.s. i detta fall används tilläggsordet så. Vad vi tänker här är att under ordet så tänker man riktningen mot toaletten och att ordet behövs i tal. Ordets längd kan även variera beroende av sammanhanget (mera tid att tänka). I skriftlig form känns tilläggsordet onödigt och hela frasen konstgjord och onaturlig eftersom frasen inte har t.ex. transkriberats.

Vad vi skulle göra annorlunda här är att antingen transkribera fraserna (i frågeformulären) eller använda färdigt inspelade fraser som skulle spelas för informanterna under en intervju.

Har ni bekantat er med den generativa grammatiken tidigare? Vad tycker ni om denna grammatikteori? Vad tänker ni om den använda forskningsmetoden? Vilka tankar väckte det hos er att läsa samma uttryck (“vi…med Anna”) om och om igen i olika exempelfraser? Var det svårt för er att se skillnaden mellan fungerande och icke fungerande fraser? Vilka grammatiska företeelser skulle enligt er vara intressanta forskningsobjekt?

Minna-Liisa och Henrik

Språkhistorisk och filologisk forskning

En inmurad runsten i Stockholms Gamla stan, i korsningen av Kåkbrinken och Prästgatan. Stenen infaller i början av 1000-talet och på modern svenska lyder skriften: “Torsten och Frögunn de (lät resa) stenen efter … sin son.” Bild: Ida Hallantie

Den här veckans föreläsning som hölls av FD Mikko Kauko handlade om språkhistorisk och filologisk forskning. I början berättade Kauko närmare om svensk språkhistoria. Efter olika språkförändringar började de indoeuropeiska språken splittras och svenska och andra nordiska språk formade den urnordiska språkgruppen som för sin del splittrades ca år 800. Sedan dess har svenska språket under 1200 år utvecklats genom bl.a. olika förenklingar och främmande inflytande.

Under medeltiden skrevs det mycket på latin men det fanns också många översättningar från latin och därför har svenska många lånord från latin men latinet har även påverkat ordbildning och syntax. På grund av hansa och invandring av tyskar till Sverige började lågtyska påverka ordförrådet och andra språkliga nivåer i svenska under senmedeltiden. På 1600-talet dominerade den franska kulturen i Europa och den påverkade också svenskans ordförråd. Det engelska inflytandet började först på 1900-talet. Andra språk som har haft inflytande på svenskan är bl.a. grekiska, nederländska, finska och andra nordiska språk och romanska språk. Det är vanligt att lånord inte kom direkt från ett visst språk utan via förmedlande språk (Martola m.fl. 2014).

Enligt Kauko kan språkhistoriker utgå antingen från material eller från forskningsfrågor. Materialet som kan vara mycket litet består närmast av skrivna texter såsom runristningar, handskrifter, böcker eller korpusar. Om man utgår från forskningsfrågor fokuserar man ofta på en viss detalj och det kan finnas mycket material. Språkhistoriker utnyttjar ofta olika elektroniska källor som material i sin forskning såsom SAOB (Svenska Akademiens Ordbok) eller FMU (Finlands medeltidsurkunder).

I språkhistorisk forskning används olika metoder beroende på vad man forskar i. Den historisk-jämförande metoden koncentrerar sig på att beskriva likheter mellan olika språk. Dessa likheter kan bero på slump, lån eller språksläktskap. Filologins syfte är att förstå texter. Med hjälp av etymologiska metoder kan man forska i ords ursprung och släktskap. Andra metoder som Kauko nämnde är bl.a. kodikologi som betraktar t.ex. handskrifter som konkreta föremål och paleografi som betraktar gamla handstilar.

Aktuell språkhistorisk forskning

Språkhistoria intresserar fortfarande språkforskare även om den redan har utforskats under flera århundraden. Dagens språkhistoriska studier har dock förlorat den nationalistiskt riktade prägel, som styrde språkforskare till att visa hur ren, enastående osv. en nation eller ett språk kunde vara när det gällde språkhistoria, speciellt mot slutet av 1800-talet och början av 1900-talet (Svensson, 2017). Aktuell språkhistorisk forskning är mer omfattande och mångsidigare än någonsin och språkforskarna har ett massivt urval av tidsperioder och synvinklar att rikta sig mot. I mer än 1200 år av svensk språkhistoria ryms det mycket att forska i och det ska man komma ihåg att inte enbart urgamla texter är språkhistoriskt värdefulla; även t.ex. 1950-talets texter kan anses vara språkhistoriskt sett intressanta. Samma ämne kan studeras ur flera olika synvinklar vilket fördjupar vår kunskap om olika texter och tidsperioder. Detta kan man se i hur språkforskarna i olika länder riktar sig åt i språkhistorisk forskning enligt deras intressen; det kom bl.a. upp under föreläsningen att man är mer intresserad av runinskrifter i Sverige än vad man är i Finland, rent på grund av det faktum att det inte finns några riktiga runinskrifter i Finland. Däremot har man i Finland varit intresserad av vad som har skrivits om Finland och finländarna under årens lopp.

Kauko presenterade kort även hans aktuella forsknigsprojekt. Kauko studerar hur den tyska kvinnliga mystikers, Mechtild av Hackeborns uppenbarelser har översatts från latin till svenska, vilket genomfördes av Jöns Budde i Nådendal kloster på 1400-talet. Kauko tog bl.a. upp en missförståelse i den svenska översättningen (Budde troligtvis blandade ihop latinska orden piscis, ‘fisk’ och pisum, ‘ärt’) och hur den kom upp även i den tyska versionen och av detta kunde han dra den slutsatsen att det måste ha funnits en latinsk kopia där felet står och som översättarna använde som källtext. Den största frågan är nog, vilken av kopior var den ursprungliga versionen? Sådant forskningsarbete kan beskrivas vara snarare filologi än ren språkhistorisk forskning. Det är faktiskt så att språkhistorisk forskning kräver mer än bara språkliga kompetenser och kunskap i språkhistoria, man ska ha bra allmänbildning och kunskap om den historiska och samhälleliga kontexten runt ämnet och hellre ha goda kontakter till specialister i andra vetenskaper, såsom arkeologer, historiker och religionsvetare.

En sak som var ny för oss var att man ofta behöver hjälp från experter av olika ämnen. I de flesta fall räcker det inte att man känner språket utan man behöver också förstå andra aspekter såsom den historiska kontexten, kultur eller teologi. Därför samarbetar språkhistoriker ofta med t.ex. historiker eller arkeologer. Och trots att språkhistoria har, som sagt utforskats redan länge, verkar det alltid finnas en massa forskningsobjekt att forska i och någonting nytt kommer upp. Speciellt modern teknologi har säkert mycket att ge i framtiden.

Eller vad anser ni? Är språkhistoria fortfarande ett aktuellt ämne eller borde man hellre fokusera på någonting nytt? Varför/varför inte? Finns det någon tidsperiod du intresserar dig för? Varför? Finns det något språkhistoriskt material du ville forska i? Vilka språkhistoriska teman kunde vara aktuella i framtiden? Hur kunde den moderna teknologin utnyttjas i forskningen?

Sanni Kankare och Ida Hallantie

Källor:

Kauko, Mikko. 2019. Språkhistorisk och filologisk forskning. 11.11.2019. Föreläsning

Martola Nina, Mattfolk Leila, Sandström Caroline. 2014. Lånat och ärvt i svenskan. Språkkontakt 2/2014. Hämtad 13.11.2019 från  https://www.sprakbruk.fi/-/lanat-och-arvt-i-svenskan

Svensson, J. 2017. Nordistiken som vetenskap – 30 år senare. I: Håkansson, D. & Karlsson, A-M. (red.) S.

Lingvistiska landskap

Denna vecka tog vi del av en föreläsning om språkliga landskap som hölls av Sofie Henricson från Åbo Akademi. Hon har främst koncentrerat sig på interaktionsforskning och har även deltagit i IVIP-projektet som presenterades av Camilla Wide förra veckan.

Lingvistiska landskap som forskningsfält

Lingvistiska landskap är ett tvärvetenskapligt forskningsfält där till exempel flerspråkighet och makt- och styrkeförhållanden mellan språken studeras. Detta forskningsfält började växa fram efter Landry och Bourhis studie Linguistic Landscape and Ethnolinguistic Vitality: An Empirical Study som utkom år 1997. Med lingvistiska landskap menas språkets synlighet på offentliga och kommersiella skyltar på en bestämd plats eller på ett visst område (Landry & Bourhis, 1997:23). Under föreläsningen lyfte Henricson fram att lingvistiska landskap också kan förekomma t.ex. på ideologiska klistermärken, i graffiti och snöskrifter.

Forskning i lingvistiska landskap har ökat explosionsartat på 2000-talet. Enligt Gorter (2006:2) ökar intresset för lingvistiska landskap framför allt inom sociolingvistik och tillämpad lingvistik. Flera studier har fokuserat på språkliga landskap i stadsmiljöer (se t.ex. Backhaus 2007; Shohamy, Eliezer & Barni 2010). Andra fokusområden kan vara bl.a. språkpolitik, engelska språket, minoritetsspråk, multimodalitet och namnforskning.

Forskningsmetodik

Lingvistiska landskap kan kartläggas objektivt ur forskarsynvinkeln t.ex. med hjälp av fotografier, videoinspelningar och observation. Teknologisk utveckling och digitalisering har underlättat och ökat möjligheter för dokumentering av forskningsmaterial på 2000-talet. Ur den etnografiska infallsvinkeln kan man undersöka hur invånarna upplever det lingvistiska landskapet på sin bostadsort. Enkäter, intervjuer och informanternas fotografier och berättelser kan användas som forskningsmetoder. Studierna kan göras synkroniskt vid en viss tidpunkt eller diakroniskt i ett historiskt perspektiv. Avgränsningarna är ofta praktiska eller syftesmotiverade. Det kan t.ex. vara utmanande att studera texter på rörliga föremål.

Kvantitativa analyser kartlägger hur språken syns och distribueras i det offentliga rummet. Kvalitativa analyser går mera på djupet och fokuserar på innehåll, författare och multimodalitet. Enligt Landry & Bourhis (1997: 25-27) kan det språkliga landskapet ha en informativ eller symbolisk funktion. Den informativa funktionen kan t.ex. definiera det geografiska området för språket. Den symboliska funktionen kan lyfta fram språkets emotionella aspekter för språkanvändare. Kvantitativa och kvalitativa analyser används ofta parallellt i forskning.

Studie av Kotka och Mariehamn

Sofie Henricson presenterade en studie om Kotka och Mariehamn som hon har gjort tillsammans med Marie Nelson från Stockholms universitet. De undersökte hur det lingvistiska landskapet syns i dessa städer. Majoritetsspråken (finska i Kotka, svenska i Mariehamn) och de andra språken som syntes i det offentliga rummet i stadscentrum låg i fokus. Materialet samlades in under en dag i januari 2019. Alla skyltar med språkliga element som inte endast var på majoritetsspråket fotograferades.

I resultaten framkom att det globala språket engelska var speciellt synligt i kommersiella skyltar i båda städerna. Lokala majoritetsspråk dominerade i flerspråkiga skyltar. I Kotka förekom det ryska språket ofta i kombination med finska och engelska, framför allt i lokala kommersiella skyltar och i skyltar som hade koppling till turism. Svenska språket syntes vanligast i officiella skyltar. I Mariehamn var finska språket inte speciellt synligt i skyltar. Svenska var med på alla flerspråkiga skyltar.

Framtida forskning

Lingvistiska landskap var ett helt nytt forskningsfält för oss båda. Det var intressant att lära sig hur man studerar synliga texter som finns runt omkring oss i vardagen och bli medveten om att de kan ha flera olika betydelser beroende på infallsvinkeln. Vad tycker ni? Har ni medvetet observerat och tolkat innehållet i skyltar i er omgivning? Vilka olika synvinklar kan man ha då man läser texter som syns i gatubilden?

Enligt Henricson finns det många områden inom lingvistiska landskap som inte alls har undersökts ännu. Vi blev inspirerade av tanken att studera ideologiska landskap. Det skulle vara intressant att undersöka texter som har ett ideologiskt innehåll. Ett intressant forskningsområde kunde vara att studera skriverier på allmänna toaletter. Skulle ni vara intresserade av att studera språkliga landskap? Vad skulle ni vilja forska i? Vilka forskningsområden tror ni att kommer att vara centrala i framtiden?

Satu Huovila och Tiia Vahtola

Litteratur

Backhaus, Peter 2007: Linguistic landscapes: A comparative study of urban multilingualism in Tokyo.

Gorter, Durk (red.) 2006:  Linguistic landscape: A new approach to multilingualism.

Landry, Rodrigue & Bourhis, Richard Y. 1997: Linguistic Landscape and Ethnolinguistic Vitality:An Empirical Study. I Journal of Language and social psychology March 1997, Vol. 16 (1). S. 23-49

Shohamy, Elana, Eliezer Ben-Rafael & Barni, Monica (red.) 2010: Linguistic landscape in the city.

Kommunikativa skillnader mellan finlandssvenska och sverigesvenska

Den här veckans föreläsning hölls av Camilla Wide och handlade om kommunikativa skillnader i pluricentriska språk och speciellt i svenska. Först berättade Camilla om sin egen studiegång och hur hon hade hamnat i att forska i kommunikativa skillnader i svenska i Finland och Sverige.

Svenska som ett pluricentriskt språk

Ett pluricentriskt språk betyder ett språk som talas som förstaspråk i flera olika länder.  Svenska talas som förstaspråk av (beroende på räknesättet) ca 8,5 miljoner personer i Sverige och av ca 280 000 i Finland.  Ett likadant exempel är holländska i Nederländerna och flamländska som är den variation av språket som talas i Belgien. Både svenska och holländska är språk som talas i två olika länder, av två olika nationer och de har sina lokala varieteter i båda länderna.

Finlandssvenska och sverigesvenska har fonologiska, morfologiska, lexikala och syntaktiska särdrag som är relativt väl utforskade. Också kommunikativa skillnader finns det men de har inte tidigare undersökts systematiskt.

IVIP

Sedan berättade Wide om ett forskningsprojekt som hon deltar i. Interaktion och variation i pluricentriska språk (IVIP) är ett forskningsprogram mellan fyra universitet (Stockholm, Göteborg, Helsingfors och Åbo) som pågår mellan åren 2013-2020. IVIP syftar till att undersöka pragmatiska rutiner i pluricentriska språk genom att dokumentera och jämföra de kommunikativa mönstren i finlandssvenska och sverigesvenska.

Forskningsmaterialet består av autentiska samtal inom service, lärande och friskvård. Inom servicesektorn finns det 50 timmar samtal från teaterkassor, biljettförsäljning och kundservice på bibliotek. Lärandeprojektet innehåller ca 80 samtal från universitetet, till exempel handlednings- och studievägledningsdiskussioner. I vårdprojekt finns det samtal från friskvård, bland annat från massage och kostrådgivning. Alla samtal är insamlade i en sluten Korp-korpus i Språkbanken.

Tilltal i Finland och Sverige

En exempelstudie som Wide berättade om handlar om tilltalande under kundservicesituationer. Materialet samlades in i olika teatrar i Sverige och Finland och det finns 150 samtal från båda länderna. Situationerna filmades på video och materialet analyserades. Enligt denna studie finns det inte särskilt många skillnader mellan länderna. Niande är mer accepterat i Finland fast det inte är så vanligt här heller. Oftast niar yngre personal äldre kunder. Niandet är också ett situationsberoende fenomen. I Finland var det även vanligare att undvika direkt tilltal helt eller använda “ni” i plural.

Finländare verkar vara osäkrare om hur de borde tilltala någon. Har du själv blivit tilltalad fel? När niar du? Varför/varför inte? Har du varit osäker på hur du borde tilltala någon? Har du försökt att undvika direkt tilltal?

Hurdana kommunikativa eller pragmatiska skillnader har du märkt mellan sverigesvenska och finlandssvenska eller i något annat pluricentriskt språk? Är det här någonting du skulle vilja forska om? Vilka olika fenomen kunde man forska i vad gäller svenskans variation?