{"id":8577,"date":"2023-10-03T11:07:13","date_gmt":"2023-10-03T08:07:13","guid":{"rendered":"https:\/\/blogit.utu.fi\/suomenhistoria\/?p=8577"},"modified":"2023-10-03T11:07:14","modified_gmt":"2023-10-03T08:07:14","slug":"falskmyntare-under-1800-talet","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/blogit.utu.fi\/suomenhistoria\/falskmyntare-under-1800-talet\/","title":{"rendered":"Falskmyntare under 1800-talet"},"content":{"rendered":"
\n
\"\"
Gustaf III:s \u2153 riksdaler silvermynt fr\u00e5n 1787. R\u00e4ttsfallet med Johan Lundgren visar att de svenska pengarna cirkulerade l\u00e4nge i handeln \u00e4nnu efter att de dragits in i samband med myntreformen 1841 d\u00e5 endast rysk valuta var g\u00e5ngbar. Bild: Nordiska museet.<\/figcaption><\/figure><\/div>\n\n\n

Att samla gamla mynt kan vara en r\u00e4tt s\u00e5 lukrativ syssels\u00e4ttning, s\u00e4rskilt s\u00f6ka efter s\u00e4llsynta och eftertraktade samlarobjekt. Vem vill inte ha s\u00e5 fullst\u00e4ndig samling som m\u00f6jligt? Men det \u00e4r ocks\u00e5 l\u00e4tt att bli bedragen ifall man inte \u00e4r uppm\u00e4rksam p\u00e5 myntets \u00e4kthet. Falska mynt kan l\u00e4tt finna sin v\u00e4g via lopptorg och n\u00e4tets f\u00f6rs\u00e4ljningssidor till myntsamlarnas hemalbum. I tidningen Helsingin Sanomat ingick den 8 augusti 2023 en skrivelse om gamla f\u00f6rfalskade mynt<\/a>, allt fr\u00e5n antika till nutida mynt. Skribenten menar att falskmyntning verkar vara professionell och den idkas i stor skala. Det h\u00e4r brukar ocks\u00e5 de numismatiska f\u00f6reningarna b\u00e5de i Sverige och i Finland varnar sina medlemmar f\u00f6r.\u00a0<\/p>\n\n\n\n

Bedr\u00e4geri med falska samlarmynt \u00e4r straffbart, men f\u00f6rfalskning av g\u00e5ngbara, \u00e4kta mynt i byteshandel \u00e4r \u00e4nnu allvarligare. Falskmyntning \u00e4r ingen ny f\u00f6reteelse, utan den h\u00e4r typen av bedr\u00e4geri har f\u00f6rekommit s\u00e5 l\u00e4nge m\u00e4nniskor har anv\u00e4nt pengar vid handel och tj\u00e4nster. Det \u00e4r ett grovt brott att gjuta nya slantar eller f\u00f6r\u00e4ndra val\u00f6ren p\u00e5 s\u00e5v\u00e4l \u00e4kta klingande mynt som papperssedlar. En omfattande verksamhet av detta slag kan rubba den ekonomiska balansen och minska f\u00f6rtroendet f\u00f6r valutan som ett stabilt bytesmedel bland befolkningen. Kungen hade tidigare ensamr\u00e4tt att mynta och f\u00f6ljderna f\u00f6r dessa brott var h\u00e5rda, kroppsstraff: prygel f\u00f6r m\u00e4n och ris f\u00f6r kvinnor samt straffarbete i n\u00e5gon av kronans f\u00e4stningar, f\u00f6r kvinnor arbete i spinnhus. D\u00e4rtill f\u00f6rklarades brottslingen \u00e4rel\u00f6s.<\/p>\n\n\n\n

F\u00f6rfalskning och utpr\u00e5ngling av falskt mynt f\u00f6rekom \u00e4ven i Finland under 1800-talets f\u00f6rsta h\u00e4lft. Domsr\u00e4tten i dessa brott h\u00f6rde till hovr\u00e4ttens jurisdiktion. I \u00c5bo hovr\u00e4tts arkiv finns m\u00e5nga r\u00e4ttsfall som ber\u00e4ttar hur det gick till d\u00e5 kopparslantar blev silvermynt, vilka verktyg som anv\u00e4ndes och hur falska mynt kunde skiljas \u00e5t fr\u00e5n riktiga. I det f\u00f6ljande avses med mynt en slant, ett pr\u00e4glat stycke av metall, avsett att anv\u00e4ndas som betalningsmedel.<\/p>\n\n\n\n

Det fanns tv\u00e5 vanliga metoder: gjuta en helt ny slant av tenn eller \u00e4ndra en kopparslant till silver. F\u00f6r gjutning kr\u00e4vdes en passlig gjutform. Dr\u00e4ngen Jacob Pynn\u00f6nen fr\u00e5n Viborgska guvernementet i Multiala by i Kivinebb ber\u00e4ttade 1828 inf\u00f6r r\u00e4tten att han anv\u00e4nt sig av en bj\u00f6rkticka (koivun k\u00e4\u00e4p\u00e4). Han skar svampen itu, bl\u00f6tte den, lade en 2 kopeks kopparslant inuti och band delarna s\u00e5 att de l\u00e5g mot varandra. Svampen fick d\u00e4refter torka och resultatet var mer eller mindre naturtrogna st\u00e4mplar av myntet. Sedan h\u00e4llde han sm\u00e4lt tenn i \u00f6ppningen av svampen som han skurit p\u00e5 sidan av formen, och skapade tre nya \u201csilvermynt\u201d. Han f\u00f6rklarade att avsikten inte var att f\u00f6rfalska utan endast g\u00f6ra slantar \u201ctill leksaker f\u00f6r barnen i det hus han hade tj\u00e4nst\u201d. Det var inte en trov\u00e4rdig f\u00f6rklaring och hovr\u00e4tten d\u00f6mde honom att mista \u00e4ran, slita 40 par sp\u00f6 – tre slag av paret (eller 120 piskslag, maximistraff) – samt tre \u00e5rs straffarbete vid Sveaborgs f\u00e4stning.<\/p>\n\n\n

\n
\"\"
Bj\u00f6rkticka (koivun k\u00e4\u00e4p\u00e4) kluven itu. Bj\u00f6rktickan anv\u00e4ndes ofta f\u00f6r gjutning av falska mynt. Bild: Nordiska museet.<\/figcaption><\/figure><\/div>\n\n\n

Till gjutformar anv\u00e4ndes ofta bly. D\u00e5 dr\u00e4ngen Johan Lundgren fr\u00e5n Hinnerjoki anklagades 1842 f\u00f6r falskmynteri, utf\u00f6rde l\u00e4nsmannen en husunders\u00f6kning i hans boningsrum. I en l\u00e5st kista och under Lundgrens s\u00e4ng hittade han n\u00e5gra st\u00e4nger tenn och bly, bitar av s\u00f6nderslaget glas, en tratt och en j\u00e4rnslev som l\u00e4nsmannen framvisade f\u00f6r r\u00e4tten som konkret bevismaterial. Lundgren f\u00f6rklarade att han endast anv\u00e4nt sakerna f\u00f6r tillverkning av kulor, rensat gev\u00e4rspipan och lagat skosm\u00f6rja. Tv\u00e5 blystycken var emellertid s\u00e4rskilt komprometterande. De hade pr\u00e4gel av svenska riksdaler silvermynt f\u00f6rsedda med konung Gustav III:s br\u00f6stbild utgivna mellan 1771 och 1792. Blystyckena var utformade s\u00e5 att de passade ihop med varandra. Hovr\u00e4tten kunde emellertid inte emot Lundgrens obevekliga bestridande \u00f6vertygas om att han gjutit falskt mynt. Han gick fri denna g\u00e5ng.<\/p>\n\n\n\n

Den vanligaste metoden tycks dock ha varit att f\u00f6rfalska kopparmynt till silver genom att gnida in slanten med kvicksilversalva. Kvicksilver, som blandades med olika fetter, var allm\u00e4nt inom d\u00e5tida farmakologin och sedan urminnestider anv\u00e4nts som l\u00e4kemedel f\u00f6r l\u00f6ss och syfilis. F\u00f6re detta soldaten Henrik Lindholm fr\u00e5n Pajula by i Somero demonstrerade 1847 inf\u00f6r en h\u00e4pnad skara dr\u00e4ngar och pigor hur han kunde trolla ett kopparmynt till silver. Med en s\u00e5 kallad Mercuriesalva gned han pengen till en silvergl\u00e4nsande femtio kopeks peng. Dr\u00e4ngen Carl Carlsson tog hand om pengen och med den k\u00f6pte han av skr\u00e4ddarl\u00e4rlingen Johan Gustafson en finare kl\u00e4desm\u00f6ssa. Men d\u00e5 Gustafsson f\u00f6ljande morgon m\u00e4rkte att pengen b\u00f6rjat \u00e5terta sin gamla kopparf\u00e4rg f\u00f6rde han den tillbaka till Carlsson, som medgav att den var falsk. Slanten och m\u00f6ssan bytte \u00e5terigen \u00e4gare. B\u00e5de Lindholm och Carlsson sade att de  enbart handlat p\u00e5 sk\u00e4mt, den f\u00f6rre f\u00f6rsilvrat, den senare anv\u00e4nt myntet. Hovr\u00e4tten anm\u00e4rkte att parterna hade agerat l\u00e4ttsinnigt och obet\u00e4nksamt men d\u00e5 ingen ekonomisk skada hade skett gick de fria.<\/p>\n\n\n

\n
\"\"
Gr\u00e5salva inneh\u00f6ll kvicksilver blandat med olika fetter. \u00c4nnu in p\u00e5 1900-talet anv\u00e4ndes den som medel mot l\u00f6ss och syfilis. Salvan var \u00e4ven popul\u00e4r bland myntf\u00f6rfalskare. De gned in salvan p\u00e5 kopparslantar och \u201cf\u00f6rvandlade\u201d dem till silverf\u00e4rg. Resultatet var inte best\u00e5ende och efter ett tag \u00e5terkom den ursprungliga f\u00e4rgen och blottade bedr\u00e4geriet. Bild: \u00c5bo museicentral.<\/figcaption><\/figure><\/div>\n\n\n

Falska mynt f\u00f6rekom en hel del i omlopp. M\u00e5nga slantar var dock klumpigt utformade och gick inte f\u00f6r \u00e4kta. Allm\u00e4nheten var ocks\u00e5 medveten om riskerna vid byte av varor och pengar. En f\u00f6r hand skriven papperssedel kunde av en otr\u00e4nad handstil l\u00e4tt avsl\u00f6jas. Ett s\u00e4tt att skilja en falsk slant fr\u00e5n ett riktigt var att kasta den mot n\u00e5got h\u00e5rt underlag. Ifall den inte klingade var slanten falsk. Man kunde ocks\u00e5 testa slanten genom att unders\u00f6ka den med t\u00e4nderna. Var den mjuk och l\u00e4mnade gropar efter tandbett s\u00e5 hade man en ogiltig slant gjord av bly och \u00f6verdragen med tenn. Ifall pengens f\u00e4rg b\u00f6rjade m\u00f6rkna och kopparmyntet framtr\u00e4da under f\u00f6rsilvringen var man likas\u00e5 bedragen. Brottsstatistiken visar att mellan \u00e5ren 1828 och 1850 behandlade \u00c5bo hovr\u00e4tt 67 r\u00e4ttsfall med falska slantar men enbart under 1840-talet registrerades av dess allt som allt 57 r\u00e4ttsfall, de flesta handlade om f\u00f6rfalskning och utpr\u00e5ngling av rubel- och kopekmynt. <\/p>\n\n\n\n

Bedr\u00e4geri med falska pengar lever vidare i dagens v\u00e4rld. Nu har emellertid kontantanv\u00e4ndningen av sedlar och mynt minskat betydligt och ersatts allt mer av olika slags elektroniska betalningsmedel s\u00e5som kredit- och bankkort och betalningar via telefoner. Digitaliseringen av penningsystemet har tyv\u00e4rr ocks\u00e5 medf\u00f6rt \u00f6kade risker att bli bedragen p\u00e5 n\u00e4tet. Bedragarna hittar alltid p\u00e5 nya knep att komma \u00f6ver sparkonton med t.o.m. betydande f\u00f6rluster som f\u00f6ljd. Det \u00e4r allts\u00e5 fortfarande sk\u00e4l att ocks\u00e5 vara p\u00e5 sin vakt vid hanteringen av elektroniska pengar.<\/p>\n\n\n\n

\"Mikael<\/figure>\n\n\n\n

Mikael Korhonen<\/p>\n\n\n\n

Skribenten<\/em> \u00e4r specialforskare<\/em> inom projektet \u201dF\u00f6rfalskarna \u2013 Allmogens litterarisering och kunskap om det svenska spr\u00e5ket i brottslig kontext i Finland under 1800-talets f\u00f6rsta h\u00e4lft\u201d (TY & \u00c5A), som finansieras av Svenska Litteraturs\u00e4llskapet i Finland.<\/em><\/p>\n\n\n\n

K\u00e4llor<\/p>\n\n\n\n

Riksarkivets verksamhetsst\u00e4lle i \u00c5bo, \u00c5bo hovr\u00e4tt, Jacob Pynn\u00f6nen Ebd:32\/1828, Johan Lundgren Ebd:252\/1842, Henrik Lindholm Ebd:30\/1847<\/p>\n\n\n\n

Jan-Olof Bj\u00f6rk, \u201cFalska mynt fr\u00e5n Vasatiden\u201d, Svensk numismatisk tidskrift<\/em> 3\/2020. https:\/\/numismatik.se\/pdf\/snt32020.pdf<\/a><\/p>\n\n\n\n

Martin Ekdal, \u201dE-pengar \u2013 en framtidsvaluta\u201d, Svensk numismatisk tidskrift<\/em> 8\/2002. https:\/\/numismatik.se\/pdf\/snt82002.pdf<\/p>\n\n\n\n

Historiesajten<\/em>, Gustaf den III:s mynt. https:\/\/historiesajten.se\/mynt.asp?id=19<\/p>\n\n\n\n

Yngve Karlsson, \u201cKvicksilver i medicinhistorien. Fr\u00e5n livsbevarande till h\u00e4lsov\u00e5dligt\u201d. L\u00e4kartidningen<\/em> 42\/1997. https:\/\/lakartidningen.se\/wp-content\/uploads\/OldPdfFiles\/1997\/16448.pdf<\/a><\/p>\n\n\n\n

Aki Tsupari, \u201cV\u00e4\u00e4renn\u00f6stiedotusta\u201d, Numismaattinen aikakauslehti<\/em> 1\/2019.<\/p>\nJAA ARTIKKELI: \"Facebook\"<\/a>\"twitter\"<\/a>\"pinterest\"<\/a>\"linkedin\"<\/a>","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Att samla gamla mynt kan vara en r\u00e4tt s\u00e5 lukrativ syssels\u00e4ttning, s\u00e4rskilt s\u00f6ka efter s\u00e4llsynta och eftertraktade samlarobjekt. Vem vill inte ha s\u00e5 fullst\u00e4ndig samling som m\u00f6jligt? Men det \u00e4r ocks\u00e5 l\u00e4tt att bli bedragen ifall man inte \u00e4r uppm\u00e4rksam p\u00e5 myntets \u00e4kthet. Falska mynt kan l\u00e4tt finna sin v\u00e4g via lopptorg och n\u00e4tets f\u00f6rs\u00e4ljningssidor […]<\/p>\n","protected":false},"author":40067,"featured_media":8578,"comment_status":"open","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[63,388],"tags":[458,1654,1692,1434,1693,1622],"class_list":{"0":"post-8577","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","5":"has-post-thumbnail","7":"category-nakokulmia","8":"category-tutkimusaineistot","9":"tag-1800-luku","10":"tag-arjen-historia","11":"tag-rahanvaarennokset","12":"tag-rikokset","13":"tag-turun-hovioikeus","14":"tag-vaarentaminen","15":"czr-hentry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/blogit.utu.fi\/suomenhistoria\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/8577","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/blogit.utu.fi\/suomenhistoria\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/blogit.utu.fi\/suomenhistoria\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogit.utu.fi\/suomenhistoria\/wp-json\/wp\/v2\/users\/40067"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogit.utu.fi\/suomenhistoria\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=8577"}],"version-history":[{"count":3,"href":"https:\/\/blogit.utu.fi\/suomenhistoria\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/8577\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":8583,"href":"https:\/\/blogit.utu.fi\/suomenhistoria\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/8577\/revisions\/8583"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogit.utu.fi\/suomenhistoria\/wp-json\/wp\/v2\/media\/8578"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/blogit.utu.fi\/suomenhistoria\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=8577"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogit.utu.fi\/suomenhistoria\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=8577"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogit.utu.fi\/suomenhistoria\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=8577"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}