Magnus Orrelius (1717\u20131794) f\u00f6ddes i en vanlig och fattig familj i J\u00e4mtland. Han blev inte akademiskt utbildad men det hindrade honom inte fr\u00e5n att skriva. F\u00f6rutom tv\u00e5 zoologiska verk skrev Orrelius bland annat tidningsartiklar. Han var ambiti\u00f6s n\u00e4r det g\u00e4ller val av \u00e4mne \u2013 till och med till den grad att sj\u00e4lvaste den ber\u00f6mde professorn Linn\u00e9 misst\u00e4nkte att materialet till Orrelius f\u00f6rsta zoologiska arbete (Historia animalium<\/em>) var stulet fr\u00e5n honom!<\/p>\n\n\n\n Boken Inledning til djurk\u00e4nningen<\/em> omfattar \u00f6ver 600 sidor och h\u00e4star beskrivs ing\u00e5ende p\u00e5 ett trettiotal sidor. Kapitlet om h\u00e4star heter F\u00f6rsta Capitlet om Eqvus Caballus, H\u00e4sten.<\/em> D\u00e4r g\u00e5r Orrelius noggrant igenom allt t\u00e4nkbart som har med h\u00e4star att g\u00f6ra, utan att gl\u00f6mma t.ex. hur n\u00e4sborrarna ser ut.<\/p>\n\n\n\n Hanh\u00e4star som kan anv\u00e4ndas f\u00f6r avel heter enligt boken Wrenske, Sto-h\u00e4star, Hingstar<\/em> eller Besk\u00e4lare<\/em>. I dag \u00e4r den enda tillg\u00e4ngliga ben\u00e4mningen en hingst, hingstar<\/em> eller avelshingstar<\/em>. Avelshingst<\/em> \u00e4r en motsvarighet till Besk\u00e4lare<\/em> i Orrelius terminologi. Svenska Akademiens ordbok<\/em> fr\u00e5n 1905 n\u00e4mner besk\u00e4llare<\/em>, men numera anv\u00e4nds varken besk\u00e4lare<\/em> eller besk\u00e4llare<\/em>. Hanh\u00e4star som \u00e4r kastrerade och inte l\u00e4ngre kan anv\u00e4ndas f\u00f6r avel, kallar Orrelius f\u00f6r wallackar<\/em>. I dag anv\u00e4ndas orden valack och vallacker<\/em>. Orrelius f\u00f6rklarar att termen h\u00e4nvisar till omr\u00e5det Wallachiet, d\u00e4r det enligt honom fanns just denna typ av kastrerade h\u00e4star. F\u00f6rklaringen \u00e4r lite m\u00e4rklig eftersom de flesta hanh\u00e4star i alla fall i dag \u00e4r just valacker ocks\u00e5 i Sverige och inte hingstar.<\/p>\n\n\n\n I beskrivningen av h\u00e4sttyper beskriver boken geografiska omr\u00e5den lite annorlunda \u00e4n i dag. Boken t\u00e4cker historiska omr\u00e5den som nu f\u00f6r tiden kan h\u00f6ra till flera stater och deras territorium. Orrelius skriver om avl\u00e4gsna omr\u00e5den, som Arabien, ganska kortfattat och ytligt. N\u00e4rbel\u00e4gna omr\u00e5den till Sverige, t.ex. Tyskland och h\u00e4starna d\u00e4rifr\u00e5n, omtalar Orrelius d\u00e4remot genom att anv\u00e4nda namn p\u00e5 flera sm\u00e5 omr\u00e5den, som Hannover och Friesland. Boken anv\u00e4nder \u00e4ven ben\u00e4mningar p\u00e5 omr\u00e5den som inte \u00e4r s\u00e5 l\u00e4tta att placera p\u00e5 v\u00e4rldskartan f\u00f6r dagens m\u00e4nniskor, som t.ex. Sclawonien i Kroatien och Wallachiet i Rum\u00e4nien. Orrelius skriver ocks\u00e5 om Barbariet som h\u00e4nvisar till m\u00e4nniskor och omr\u00e5det p\u00e5 Afrikas norra kust. Denna typ av rassegregering skiljer sig verkligen fr\u00e5n dagens s\u00e4tt men det \u00e4r intressant att \u00e4ven h\u00e4star har varit f\u00f6rem\u00e5l f\u00f6r dessa ben\u00e4mningar.<\/p>\n\n\n\n Under 1770-talet var Finland en del av Sverige och det \u00e4r kanske d\u00e4rf\u00f6r den finska h\u00e4sttypen inte n\u00e4mns i boken. I dag skiljer sig den svenska och finska h\u00e4strasen fr\u00e5n varandra, men det \u00e4r rimligt att anta att de var v\u00e4ldigt lika varandra p\u00e5 1770-talet och s\u00e5ledes inte v\u00e4rda att \u00e5tskiljas i boken. Inte heller n\u00e4mner boken h\u00e4strasen fr\u00e5n den nuvarande ryska regionen.<\/p>\n\n\n\n P\u00e5 1700-talet f\u00f6rknippades olika f\u00f6rest\u00e4llningar med h\u00e4stens utseende, t.ex. att r\u00f6da h\u00e4star \u201d\u00e4ger mycken eld uti sig eller et kolerisk Temperament. Ett s\u00e5dan H\u00e4st doger s\u00e5 litet til land-arbete som en kolerisk m\u00e4nniska til at st\u00e5 som under andras Commando\u201d.Som kan ses av citatet, beskrivs egenskaper genom att likst\u00e4lla dem med n\u00e5got som l\u00e4saren kanske k\u00e4nner till fr\u00e5n ett annat sammanhang. Boken talar ocks\u00e5 om h\u00e4stens h\u00f6ga intelligens och menar att h\u00e4starna \u00e4r \u00e4delmodiga. Alexander den stores h\u00e4st l\u00e4t aldrig n\u00e5gon fr\u00e5n l\u00e4gre samh\u00e4llsklasser, utan endast konungen sj\u00e4lv, rida p\u00e5 sig n\u00e4r den \u201dwar sadlad och prydd\u201d. Ibland l\u00e4t den dock \u00e4ven en vanlig stallm\u00e4stare k\u00f6ra vagnarna. Boken inneh\u00e5ller ocks\u00e5 n\u00e5gra andra exempel som kan l\u00e5ta lite som tokiga hj\u00e4lteber\u00e4ttelser: \u201dI Krig weta H\u00e4star at urskilja, hwilke \u00e4ro deras fiender eller ej, angripandes de f\u00f6rra b\u00e5de med f\u00f6tter och t\u00e4nder\u201d. I verkligheten kan en h\u00e4st inte f\u00f6rst\u00e5 krigsstrategier.<\/p>\n\n\n\n Boken ger l\u00e4saren en bra \u00f6verblick \u00f6ver hur man uppfattade djur och deras egenskaper p\u00e5 1770-talet. Orrelius lade i sin text f\u00f6rv\u00e5nansv\u00e4rt mycket vikt vid att h\u00e4sten \u00e4r ett klokt djur som inte ska behandlas illa.<\/p>\n\n\n\n <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Skriven av Petra Kukkula I det h\u00e4r blogginl\u00e4gget f\u00f6rdjupar vi oss i 1770-talets uppfattning om h\u00e4star genom boken Inledning til djurk\u00e4nningen (1776) skriven av Magnus Orrelius. P\u00e5 titelbladet lovar boken att den \u00e4r \u201dTil allm\u00e4nhetens n\u00f6je och nytta f\u00f6rfattad, och med n\u00f6diga figurer f\u00f6rsedd\u201d. Magnus Orrelius (1717\u20131794) f\u00f6ddes i en vanlig och fattig familj i… <\/p>\n![\"Ritad](\"https:\/\/blogit.utu.fi\/vanhasuomijaruotsi\/wp-content\/uploads\/sites\/697\/2024\/05\/Kukkula_kuva1.png\")
Skillnader i h\u00e4sttermer<\/h2>\n\n\n\n
De W\u00e4stphaliske \u00e4ro mycket i rop komne<\/h2>\n\n\n\n
Hwite H\u00e4star likna watnet til fin natur<\/h2>\n\n\n\n
K\u00e4llor<\/h2>\n\n\n\n
\n