Nordisk språkvetenskap då, nu och sedan – varifrån kommer vi och vart är vi på väg?

Nordiska språk är ett mångfacetterat forskningsfält och nutida språkforskning handlar om många varierande teman som t.ex. inlärning av svenska som andraspråk, svenskans variation, språkhistoria och språkbruk i sociala medier. Därför går det inte så lätt att placera språkvetenskapen i Habermas (1974 [1968]) klassiska indelning av vetenskaper i naturvetenskaper, socialvetenskaper och humanistiska vetenskaper. Några forskningsinriktningar, som t.ex. neurolingvistik, ligger nära naturvetenskaper medan t.ex. sociolingvistik har mycket gemensamt med socialvetenskaperna. Några andra inriktningar, som språkhistorisk textforskning, är nära besläktade med de humanistiska vetenskaperna. Språkvetenskap kan således kallas för gränsvetenskap, alltså som en vetenskap som ”genom sitt forskningsobjekt står på gränsen till en annan vetenskap eller intar en mellanställning mellan två vetenskaper” (SAOB).

Att definiera språkvetenskapens kärna och gränser är alltså inte någon lätt uppgift. Gustafsson & Johansson (2017:233) gör dock ett försök till att avgränsa det språkvetenskapliga fältet genom att definiera språkvetenskaplig forskning som ”ett metodiskt och systematiskt sökande efter ny kunskap om språk i vid bemärkelse, d.v.s. om språket i sig självt och språkanvändningen”. Vidare konstaterar de att en sådan metodisk och systematisk forskning ska förhålla sig till tidigare forskning så att vår kännedom om språket kan utvecklas och (vid behov) också förnyas.

Man kan alltså konstatera att variation och mångsidighet är attribut som kan användas för att skildra den nutida språkforskningen. Men hur har den här mångfalden utformat sig genom tiderna? Hur har nordisk språkforskning utvecklats till dagens läge och vad kommer att ske i framtiden? I det följande ger jag en kort överblick över den nordiska språkforskningens utveckling på 1900-talet och kastar också en blick på framtiden och funderar vart nordisk språkforskning möjligtvis är på väg.

Den nordiska språkforskningens utformning till dagens läge

I början av 1900-talet dominerade språkhistorisk forskning i Norden (t.ex. Sigurd 2001; Svensson 2017; se även Haapamäki 2010) och speciellt fornspråken (som fornisländska) var frekventa föremål för forskning. Andra teman som språkforskare intresserade sig för var t.ex. runologi, dialekter och lexikografi. Slutet av 1800-talet och början av 1900-talet har också kallats för nordistikens guldålder (Sigurd 2001) eftersom betydande forskare som Adolf Noreen, Axel Kock och Elof Hellquist forskade i tidigare outforskade områden och utvecklade nordistiken som vetenskap. Betydande publikationer var t.ex. Noreens Vårt språk som var en såväl diakron som synkron beskrivning av svenskan samt Kocks fem band långa Svensk ljudhistoria.

Situationen förblev ganska stabil och språkhistoria bevarade sin dominerande roll inom svensk språkforskning ända till 1960-talet då intresset för modern svenska började öka speciellt bland yngre nordister. Som betydande faktorer till detta var strukturalism och Chomskys generativa grammatik som var de viktigaste teoretiska ramarna för språkvetenskaplig forskning på den tiden. Det ökade intresset för nusvenskan ledde också till att den första konferensen om Svenskan beskrivning arrangerades i Stockholm år 1963 (Sigurd 2001). Typiskt för 1960-talets språkforskning var att man först och främst var intresserad språket som struktur istället för språkbruk och att metoderna var först kvantitativa i och med att man räknade t.ex. meningslängder, antalet olika fundament eller olika bisatstyper osv.

På 1970- och 80-talet började intresset riktas mer åt språkbruket och text- och sociolingvistik gjorde sin stora frammarsch. Stora projekt på 1970-talet var t.ex. Skrivsyntax och Talsyntax (se t.ex. Håkansson 2017). Vanliga studieobjekt på den tiden var t.ex. bruksprosa, läroboksspråk och svenskans sociala variation.

Också svenska som andraspråk började få mer fotfäste på den tiden. Tidigare hade språkinlärning (såväl av första- som av andraspråket) uppfattats som sekundär fråga inom nordistiken (Svensson 2017) men på grund av det ökade antalet invandrare i Sverige samt på grund av de nya teorierna om språkutveckling (först och främst Chomskys nativistiska teori) började man rikta mer intresse mot frågor kring inlärning av svenska som andraspråk. Undersökningarna fokuserade mycket på språktypologi, d.v.s. på strukturella likheter och olikheter mellan målspråket svenska och olika L1-språk.

Från och med 1990-talet har forskningsfältet inom nordisk språkforskning börjat bli mer och mer mångfacetterat. Olika forskningsinriktningar har fortsatt att utvecklas och kunskapen om språket har blivit splittrad. Inom textlingvistiken har systemisk-funktionell lingvistik haft en betydande roll och fokus i undersökningarna har legat i texter i olika kontexter i stället för texternas inre struktur. Också det vidgade textbegreppet (t.ex. Svensson & Karlsson 2012) och multimodal textanalys har haft en betydande roll inom textforskningen. Vad gäller sociolingvistik och samtalsforskning har interaktion i olika samtalskontexter blivit ett viktigt studieobjekt. Korpuslingvistik har uppstått som ny deldisciplin tack vare den tekniska utvecklingen som möjliggör stora elektroniska korpusar, som t.ex. Språkbanken.

Språkhistoria har bevarat sin starka ställning i Norden även om den har förlorat sin dominerande roll och ända till 1990-talet hade största delen av de nordistiska doktorsavhandlingarna ett språkhistoriskt tema (Haapamäki 2010). Språkhistorien har kunnat överleva genom att utnyttja de nyare teorierna. Den generativa grammatiken, de sociolingvistiska teorierna och den systemisk-funktionella grammatiken som har använts i studier om modern svenska har också tillämpats i språkhistorisk forskning.

Den nordiska språkforskningen har utvecklats explosionsartat och nya forskningsområden uppstår hela tiden och denna utveckling kommer förmodligen att fortsätta också i framtiden. Forskningsfältet blir mer och mer splittrat när forskare specialiserar sig i sina egna forskningsområden. Samtidigt kommer gränserna mellan olika vetenskaper att suddas ut. Redan nu kan t.ex. många nordister som sysslar med andraspråksinlärning ha mer gemensamt med psykologer än med några andra nordister som forskar t.ex. i språkhistoria.

Vart är vi på väg?

Det är svårt att förutspå vilka teman som kommer att ha en betydande roll i fortsatt nordisk språkforskning men man kan gissa att teman som digitalisering, språkteknologi, språkbruk i sociala medier och mobilstödd språkinlärning samt flerspråkighet och språkkontakter kan möjligtvis bli viktiga forskningsområden på grund de samhälleliga ändringar som håller på att ske. Å andra sidan tar dock engelskan en alltmer dominerande roll i världen och inom språkvetenskapen och man kan också ifrågasätta om de övriga språkämnena inte alls har någon framtid.

Men vad tror ni? Vilka forskningsområden och studieobjekt kommer att bli viktiga i framtiden? Vilka teman skulle vara intressanta att forska om just nu? Vad är ni själva intresserade av? Och tror ni att svensk språkforskning kommer att överleva också i framtiden? Ta ställning till och delta i diskussionen i kommentarsfältet!

Litteratur

Gustafsson, A. W. & Johansson, V. 2017. Finns det någon gräns för språkvetenskapen? I: Håkansson, D. & Karlsson A-M. (red.): Varför språkvetenskap? Kunskapsintressen, studieobjekt och drivkrafter. Lund: Studentlitteratur. S. 219–236.

Haapamäki, S. 2010. Språkhistoria och nordistikens historia – nordistiska doktorsavhandlingar på 1900-talet. I: Magnusson, E. & Rogström, L. (red.): Studier i svensk språkhistoria 10. Göteborg: Mejerbergs arkiv för svensk ordforskning. S. 1–19.

Habermas, J. [1968] 1973. Erkenntnis und Interesse. Frankfurt a.M.: Suhrkamp.

Håkansson, D. 2017. Språkvetenskapen och teorierna. I: Håkansson, D. & Karlsson, A-M. (red.): Varför språkvetenskap? Kunskapsintressen, studieobjekt och drivkrafter. Lund: Studentlitteratur. S. 39–56.

Sigurd, B. 2001. Svensk språkforskning under 1900-talet. I: Svenskans beskrivning 24. S. 227–240.

Svensson, J. 2017. Nordistiken som vetenskap – 30 år senare. I: Håkansson, D. & Karlsson, A-M. (red.): Varför språkvetenskap? Kunskapsintressen, studieobjekt och drivkrafter. Lund: Studentlitteratur. S. 19–38.

Svensson, J. & Karlsson, A-M. 2012. Inledning: text, textforskning och textteori. I: Språk och stil, tema text 22 (1). S. 5–30.