Skriven av Leni Sälö

Christfried Ganander (1741–1790) är känd som präst och samlare av finskt kulturarv. I upplysningstidens anda handledde han sin församling i praktiska sysslor som i djurskötsel. År 1788 utgav han de två första finska läkeböckerna, varav den ena är Eläinden Tauti-Kirja. Boken innehåller praktiska råd i 146 fall där man ska sköta om djurens hälsa och identifiera och behandla olika djursjukdomar. En del av innehållet är hämtat direkt från utländska läkeböcker (bl.a. Den Kloka och Husaktiga Gumman) eller påverkat av dem, men rådgivningen baserar också på Gananders egna erfarenheter och information insamlad från andra.

Vanligaste åkommor

De sjukdomar och åkommor som även i dag hör till de vanligaste hos husdjur har behandlats med olika metoder redan på 1700-talet. De benämningar som används i dag kan man gissa sig till eller härleda utifrån bokens sjukdomsbeskrivning. Namn på sjukdomar eller deras beskrivning används som rubrik och de gäller antingen en viss åkomma hos en bestämd djurart (Lammasten Wesi-tautiin) eller husdjurens skötsel vid olika åkommor i allmänhet (Kaikenlaisiin karjan tauteihin, Eläinden Silmille). De vanligaste sjukdomarna har flera olika benämningar (umpi-tauti och ähky) och boken presenteras olika behandlingsmetoder för dem.

Hewoisten umpi-tauti och wasikkain watturi

I dag kallas hewoisten umpi-tauti kolik, men också namnet ähky används i boken. Däremot har man redan på 1700-talet använt samma namn på den vanliga smittsamma hästsjukdomen kvarka (pääntauti).

Wasikkain watturi är numera känd som kalvdiarré (kryptosporidios). Den orsakas av t.ex. olika näringsmässiga orsaker, som plötsliga förändringar i utfodringen eller för stor engångsdos. Även Ganander varnar för detta i sin bok:

Kuin warahain jauhoja welliin pannaan Wasikoille,
tulewat ne watta-tautiin ja kuolewat, ja kuin ne paljon juowat.

Ett exempel på sjukdomens beskrivning som rubrik är Kuin Lammasten suu ja huulet on ruwilla ja kipiät som antagligen motsvarar diagnosen orf i modern djurmedicin (Ecthyma contagiosum). Denna virussjukdom, som även infekterar människor, har beskrivits hos får i England 1787 och hos getter i Norge 1879, så det är möjligt att den samtidigt har dykt upp också i Finland.

Effektiv och mindre effektiv behandling

För behandling föreskriver Gananders bok ofta medikament blandade från växter, örter och andra tillgängliga ingredienser för invärtes eller utvärtes bruk. För kalvdiarré och andra tarmproblem hos nötkreatur föreskrivs t.ex. röllika (fi. pyörtänö-ruohot) och renfana (fi. kryyni-kukat) blandade med öl, som generellt har använts mot parasiter och tarmproblem. Dessutom rekommenderar boken rödmylla, från vilken djuret torde ha fått spårämnen liksom från elektrolytpreparat i dag.

För blåsor runt munnen hos får föreskrivs bl.a. kräm blandad från salt, talg och isop som har använts för sårvård. Även i dag behandlas orf genom att lindra symptom. Däremot kan en alternativ behandling för kalvdiarré, dvs. krita (fi. puna- eli walkiata-kriitua), ha varit till skada, för kalken stör absorption av jod, vilket kan vara ödesdigert för en kalv.

Källor

• Ganander, Christfrid 1788. Eläinden Tauti-Kirja. [Kansalliskirjaston digitaaliset aineistot.]
• Katse vasikkaan! Turvasta sorkkiin. Vasikoiden muut sairaudet. 2019. Eläinten terveys ETT: Vasikoiden muut taudit.