Hur tänker historiker respektive språkvetare då de intresserar sig för språk i det förgångna? Hur kan texter skrivna av allmogen analyseras inom de olika disciplinerna? Detta är frågor som har väckts när forskarna i projektet Förfalskarna – Allmogens litterarisering och kunskap om det svenska språket i brottslig kontext i Finland under 1800-talets första hälft under sina sammankomster har diskuterat de förfalskningar som studeras inom projektet.

Eftersom språkvetare samtidigt har visat ett intresse för språket i förfalskningarna föddes inom projektet idén att ordna ett symposium där projektet bjuder in språkvetare och andra språkintresserade forskare för att tillsammans dryfta just denna fråga. Symposiet – med det talande namnet ”Språk och förfalskningar” – ordnades på Arken vid Åbo Akademi fredagen den 18 oktober.

Under dagens lopp fick projektets forskare och ett glädjande antal övriga intresserade, både historiker och språkvetare, en mångsidig inblick i hur förfalskningarna kunde studeras också ur ett språkvetenskapligt perspektiv. Symposiets förmiddagssession fokuserade på svenskans och finskans språkhistoria under första hälften av 1800-talet, det vill säga den tidsperiod i Finlands historia som studeras inom projektet. De inbjudna talarna, professor Harry Lönnroth från Jyväskylä universitet och professor Taru Nordlund från Helsingfors universitet, gav en utmärkt överblick över både de teman som tidigare har uppmärksammats i forskningen om det svenska respektive det finska språket och de trender som dominerar fältet i dag.  

Lönnroth konstaterade att det finns relativt få studier som explicit skulle ha fokuserat på 1800-talssvenska. En del projekt har ändå genomförts, till exempel med fokus på sakprosa, dramadialoger och skönlitteratur. Lönnroth menade att det skulle vara önskvärt med fler tvärvetenskapliga studier för att berika fältet. Historiker och språkvetare har mötts bland annat i projektet Stadsskrivaren som språkexpert – profession, aktörskap och språkbruk under tidigmodern tid som Lönnroth leder.

Nordlund talade i sin tur om språkforskning gällande ”vanliga” människors skrivande i historien. Hon presenterade fältet historisk sociolingvistik, inom vilket forskningen utgår från tanken att man inte kan separera språk från det omkringliggande samhället. I klarspråk är utgångspunkten att språkliga resurser – det vill säga färdigheter i att använda språk – inte bara handlar om språket som sådant utom om kultur i bredare bemärkelse. Till sådan sociokulturell kunskap hör till exempel kännedom om olika textgenrer och om hurdant språk som är passande att använda i olika situationer. Detta är kunskap som behövdes också för att kunna skriva trovärdiga förfalskningar under 1800-talets första hälft.

Efter lunch var det dags för Förfalskarna-projektet att ta till orda. Mikael Korhonen presenterade den databas som är ett av projektets resultat och som i framtiden kommer att kunna användas också av forskare inom andra discipliner. De inbjudna gästerna och publiken var ense om att databasen kommer att vara till stor nytta också för den språkvetenskapliga forskningen.

Därefter gav Josefine Sjöberg och Johanna Wassholm en inblick i vilken typ av ny kunskap de källor som studeras inom projektet kan ge om de språkliga förhållandena i Finland under 1800-talets första hälft. Både de förfalskade dokumenten i sig själva och rättsprotokollen ger unika inblickar i hur det svenska språket användes av både svensk- och finskspråkig allmoge. Protokollen innehåller bland annat olika aktörers egna beskrivningar av sina språkliga färdigheter och olika myndighetspersoners kommentarer om de förfalskade dokumentens språk och stavning. Därtill innehåller materialet en del intressanta redogörelser över språkliga möten, där människor med olika slags kunskaper har mötts för att skapa eller läsa förfalskade dokument.

Symposiet avslutades med en workshop där deltagarna tillsammans analyserade ett urval av falska prästbevis och orlovssedlar samt reflekterade kring vad dessa kan berätta om skrivarnas språkliga resurser. Bland annat diskuterades olika stavningsmönster och huruvida man kan märka att en skrivare varit finskspråkig. Även handstilar och pennföring var något som var intressant att analysera. Den inspirerande workshopen var ett lysande exempel på hur forskare med olika disciplinära bakgrunder, men med gemensamma intressen, kan hjälpa varandra att upptäcka nya intressanta detaljer i sina källor. För vår del fick vi en rad nya verktyg som vi kan använda när vi analyserar förfalskningarna.

Josefine Sjöberg & Johanna Wassholm

Josefine Sjöberg är doktorand i nordisk historia vid Åbo Akademi och Johanna Wassholm är docent i Rysslands och Nordens historia vid Åbo Akademi. Både Sjöberg och Wassholm arbetar inom projektet Förfalskarna – Allmogens litterarisering och kunskap om det svenska språket i brottslig kontext i Finland under 1800-talets första hälft, som leds av professor Kirsi Vainio-Korhonen vid Turun yliopisto.