Välgörenhetskonserter har varit ett betydande sätt att arrangera stöd för olika människor både i historien och i nutiden. Dessa konserter betraktas vanligen som osjälviskt bistånd till nödställda, men syftet med dessa konserter har inte bara varit att stödja utan också att förmedla samhälleliga budskap. Ett belysande exempel på konserternas samhälleliga betydelse är de konserter som har arrangerats till förmån för Ukraina, bland annat av Yle och några finska välgörenhetsorganisationer under våren 2022 och 2023. En viktig avsikt med den här verksamheten var att hjälpa den ukrainska befolkningen, men på samma sätt var det viktig att visa att Ukraina är en del av västvärlden. Man ville visa att Finland, bland de andra västländerna, står på Ukrainas sida och att Ryssland på motsvarande sätt är utestängd från den västerländska gemenskapen. Med hjälp av konserterna drog man gränser och omformade bilden av den finska och den västerländska gemenskapen. 

Att förmedla ett samhälleligt budskap med en välgörenhetskonsert är inte ett nytt fenomen, utan det har varit typiskt för dessa konserter genom deras historia. Välgörenhetskonserter blev ett allmäneuropeiskt fenomen på 1700-talet, samtidigt som socialt umgänge i Europa omformades i takt med framväxten av den borgerliga offentligheten. Såsom Jürgen Habermas har påvisat i sin bok Borgerlig offentlighet, skapade tidigmoderna salonger, kaféer, tidningar och så vidare ett forum där människor från olika samhälleliga bakgrunder kunde samtala om politik, kultur och samhället överlag. Detta forum var viktigt för ståndspersoner och intelligentsian, som försökte forma ett nytt jämlikt samhälle i stället för de gamla ståndshierarkierna. Forumet hade också påtaglig inverkan på den allmänna opinionens framväxt och var en kanal för att kritisera den absoluta monarkin och andra fenomen som upplysningsfilosofin betraktade som orättvisor. Habermas kallar den sfär som det här forumet utgjorde för den borgerliga offentligheten.    

Till den borgerliga offentligheten hörde också kulturell verksamhet, exempelvis teater och konserter. Kulturlokalerna var mötesplatser för societeter och de som hade tillträde till dem definierade samtidigt vem som hade möjlighet att delta i de samhälleliga diskussionerna. När den kulturella verksamheten öppnade upp sig från hoven till en bredare publik, var det således inte bara fråga om att erbjuda människor kultur, utan också att ge dem rum för samhälleliga diskussioner.

Dessa omständigheter var betydelsefulla då många kulturella föreningar grundades på 1700-talet. Ett exempel på de här kulturella föreningarna är Musikaliska Sällskapet i Åbo, som grundades i januari 1790. Sällskapet hade en betydande roll i skapandet av ett offentligt konsertliv i Åbo. Sällskapets medlemmar var framförallt ståndspersoner och sällskapet var aktiv åren 1790–1808, sedan på 1820- och 1840-talen, och slutligen från och med 1860-talet till idag. En viktig del av sällskapets verksamhet under perioden 1790–1808 var välgörenhetskonserter, som sällskapet arrangerade årligen. Med konserterna stöddes tre olika grupper: musiker, krisoffer och fattiga ståndspersoner. Förfarandet med att stöda musiker hade sin bakgrund i teaterföreställningar som uppfördes för att stöda enskilda skådespelare. Dessa skådespelare använde intäkterna för att täcka sina föreställningars kostnader. Denna praxis hade uppstått i Britannien vid slutet av 1600-talet, och från teaterfolk spreds den så småningom även till musiker. När Musikaliska Sällskapet i Åbo ordnade konserter för krisoffer gällde det däremot vanligtvis eldsvådor, vilket avspeglade upplysningsfilosofins anda. Sällskapet arrangerade välgörenhetskonserter till exempel efter att Nyköping brann år 1799 och Björneborg år 1801. 

Konserter till förmån för fattiga ståndspersoner är ett mångsidigt fenomen och för Musikaliska Sällskapet i Åbo var dessa konserter en viktig del av konsertverksamheten överlag. I föreningens stadgar från 1791 står det att “Årligen uppför Sällskapet åtminstone en publik Concert, antingen til förmån för stadens fattiga, eller til andra tårftiga och behöfvande medmänniskors hjälp […]”. Vanligtvis insamlades pengar för ståndspersoner vid dessa konserter. Under verksamhetsperioden 1790–1808 gav sällskapet inga konserter till förmån för fattiga ståndspersoner endast under åren 1790, 1791 och 1801, vilket berättar om hur betydelsefulla dessa konserter var för sällskapet. Det har också bevarats förteckningar där de som fick stöd från sällskapet finns listade. I förteckningarna nämns även till exempel sällskapsmedlemmarnas fruar och döttrar.

Med andra ord handlade det om att ståndspersoner stödde andra ståndspersoner med välgörenhetskonserter. Musikaliska Sällskapet i Åbo informerade om sin välgörenhet i tidningar, så att societeten som läste tidningarna skulle känna till sällskapets stödverksamhet. I tidningarna berättades till exempel om hur stor summa som hade samlats in vid konserterna. Eftersom verksamheten skedde i den borgerliga offentligheten kan den förstås som ett instrument för samhällelig påverkan. Detta visar hur Musikaliska Sällskapet i Åbo med sina välgörenhetskonserter försökte skapa ett jämlikare samhälle utan strama ståndshierarkier.

Även om studier av välgörenhetskonserter lämpar sig väl för att undersöka både de värderingar som råder i samhället överlag och inom olika gemenskaper, har konserterna studerats väldigt lite i tidigare historieforskning. Välgörenheten som fenomen har tagits som en självklarhet och har inte granskats med kritiska glasögon. Välgörenhetskonserterna som ordnades av Musikaliska Sällskapet i Åbo belyser även utvecklingen där ståndssamhället omvandlades till ett klassamhälle.

Mikko Saira

Skribenten är studerande vid läroämnet Finlands historia och skriver sin pro gradu om välgörenhetskonserter i Åbo under åren 1790–1808.

Källor

Musikaliska Sällskapets stadgar och matrikel, SmP19248, Musikaliska Sällskapets arkiv, Sibeliusmuseum, Åbo.

Handlingar 1790–1809, COLL.501.1, Musikaliska Sällskapets arkiv, Käsikirjoituskokoelma, Kansalliskirjasto, Helsinki.

Åbo Tidningar & Åbo Tidning,

Andersson, Otto: Turun Soitannollinen Seura 1790–1808. Kustannusliike Silta. Turku 1952.

Habermas, Jürgen: Julkisuuden rakennemuutos: Tutkimus yhdestä kansalaisyhteiskunnan kategoriasta. Vastapaino. Tampere 2004.

Havu, Kaarlo & Johannes Huhtinen (toim.): Ajatusten näyttämö: Julkisen keskustelun synty varhaismodernissa Euroopassa. Gaudeamus. Helsinki 2022.

Korhonen, Kimmo: Sävelten aika: Turun Soitannollinen Seura ja Turun filharmoninen orkesteri 1790–2015. Siltala. Helsinki 2015.

Koselleck, Reinhardt: Critique and Crisis: Enlightenment and the Pathogenesis of Modern Society. Berg Publishers Limited. Oxford 1988.

Lagus, Wilhelm: Musikaliska Sällskapet i Åbo: bidrag till dess historik. Åbo Tidnings Tryckeri, Åbo 1890.

Matthew Gardner & Alison DeSimone (ed.): Music and the Benefit Performance in Eighteenth-Century Britain. Cambridge University Press, 2019.