Crichton-Vulcans varv var ett stort frågetecken i Finlands politiska fält vid den tid då andra världskriget nalkades. På varvets plats vid Aura å hade man byggt båtar alltsedan 1730-talet. Det varvsbolag som verkade där under vinterkriget, A/B Crichton-Vulcan O/Y, hade uppkommit genom en fusion år 1924 av A/B Crichton som grundades 1916 och maskinverkstaden A/B Vulcan med anor från 1898. Crichton låg på västra stranden och Vulcan mittemot på östra stranden. På det nya varvet byggdes bland annat Finlands pansarskepp och ubåtar, så bolaget var av stor betydelse för försvarsindustrin på tröskeln till kriget.

Samma år som vinterkriget utbröt hade strejkerna inom varvsbolaget samt den politiska vänsterns agerande väckt mycket uppmärksamhet. I gott minne hade man strejken på Crichton-Vulcan, som började 12.4.1939 och berodde på oenigheter om lönerna. Strejken slutade efter en 4½ månad lång arbetskonflikt. I juli framlades efter regeringens medling ett förlikningsförslag, som arbetsgivaren och FFC godkände men metallarbetarförbundet avslog. Ett nytt förslag med Åbos stadsdirektör som medlare godkändes 25.8.1939. Misstron mot Crichton-Vulcans arbetare underblåstes också av att de stora strejkerna inom metallbranschen åren 1927 och 1937 hade börjat på varvet.

En byrå vid namn Maan Turva (Landets säkerhet) grundades 1939, och dess observatörer insände före och under vinterkriget rapporter från olika håll i landet. Åbo var allmänt taget ”en suspekt plats på attitydkartan” enligt en tidig rapport från Maan Turva.  Crichton-Vulcan och hamnområdet i Åbo var då föremål för särskild uppmärksamhet i flera rapporter. Arbetarna i Åbo beskrevs före kriget som uppdelade 50/50 i ”försvarsvilliga och kommunister”.

Särskilt vid tiden för underhandlingarna mellan Finland och Sovjetunionen hösten 1939 nedtecknade man varvsarbetarnas åsikter. I början av november hade någon på varvet sagt, att ryssarna skulle inta Finland på två timmar ifall det blev krig. Några veckor senare påstods det, att man på varvet noga räknade hur många kanonlavetter och bomber som tillverkades i fabriken.

Efter vinterkrigets utbrott 30.11 nämndes andan i Åbo hamn jämförelsevis ofta i rapporterna. Fartygstrafiken mellan Åbo och Sverige var ju av väsentlig betydelse för försörjningsbiståndet från väst och därför också ett centralt mål för bombardemang. I slutet av december 1939 då en av vädret orsakad två veckors bombningspaus var över, retade sig till och med varvsarbetarna på den östra grannen: ”I arbetarkretsarna finns det fortfarande två slags attityder, även om det förefaller uppenbart att de senaste dagarnas bombningar förbättrat stämningarna och väckt rysshat i kretsar där sådant tidigare inte kunnat förmärkas.  Det har rentav förekommit utbrott av ilska mot ryssarna bland Crichton-Vulcans arbetare och även annorstädes.” Dittills hade man trott att de sovjetiska planen helt hade slutat bomba städerna.

Riku Kauhanen

Översättning: Brita Löflund

Källor:

Teollisuuslehti 4/1939, 15.4.1939; 5/1940, 15.5.1940.

Teollisuusteknikko: Suomen teollisuusteknikkojen liiton julkaisu, 01.01.1934, nr 1.

Riksarkivet. Högkvarteret. Interna propagandabyrån (Prop. 3). Perus-3132/41 [80]. Hemlig korrespondens och andra dokument 1939–1940. I/II. Observationsrapport N:r 6. 19.10.1939; Observationsrapporti N:r 8. 22.10.1939; Observationsrapport N:r 38. 23.11.1939; Observationsrapport N:r 38. 24.12.–26.12.1939.