Etikettarkiv: sport

 Kunglig tennisdiplomati i Åbo

Statsbesök som inkluderar idrott har på senaste tid i den offentliga debatten skapat begreppet golfdiplomati. Idrott har emellertid ingått i statsledarnas program redan tidigare. Ett exempel på detta är den svenske kungen Gustaf V:s besök i Åbo sommaren 1936.

Vid tiden för sitt besök hade den 78-årige kungen Gustaf V skapat sig ett rykte som en passionerad tennisspelare. Han hade fördjupat sig i sportgrenens hemligheter då han vistades i England i slutet av 1800-talet och introducerade ivrigt spelet i hemlandet. På spelplanerna var han känd under pseudonymen Mr G.  Han var bland annat med om att grunda Stockholms kungliga tennisklubb redan i slutet av seklet då han fortfarande var kronprins.

Den 4 juni 1936 anlände kungen och hans följe med kryssaren HMS Gotland till Gullranda i Nådendal, där de fick ett festligt mottagande. Den första besöksdagen stod tennis på programmet efter lunchen, men på grund av ostadigt väder kunde man inte spela på utomhusplanen i Gullranda. Man höll emellertid fast vid planen och spelade i stället i tennishallen vid Brahegatan i Åbo.

Tennisspelen återgavs flitigt i tidningsartiklarna om kungabesöket i både ord och bild. Suomen Kuvalehti 13.6.1936.

Trots den snabba förändringen av dagsprogrammet hann ryktena till Åbo före kungen. När Gustaf V:s bilkolonn anlände till tennishallen tidigt på eftermiddagen hade en stor skara Åbobor samlats där för att bevittna kungens ankomst. Åskådarläktarens platser delades ut åt prominenta besökare; bland annat presidentparet Svinhufvud fick en stund senare se kungen tävla i dubbel mot Finlands mest kända spelare. Kungens par var doktor Arne Grahn och denna duo besegrade paret Johnny Hackman och Torsten Nyberg med siffrorna 6-4, 5-7, 6-3. Turun Sanomat visste berätta, att de sakkunniga som följt matchen var ”särskilt imponerade av Mr G:s lobbar”.

Kungen kom från Nådendal till Åbo också den andra besöksdagen. På morgonen besökte han konsul Hans von Rettig. Samma förmiddag styrde Gustaf V kosan mot Idrottsparken, där han åter fick ägna sig åt sin favoritsport. På plats i parken mottogs han av bland annat Finlands tennisförbunds ordförande Ernst Schybergson, som kallade kungen till förbundets hedersmedlem. Kungen och hans par Grahn vann över sina motståndare med överlägsna 3–0 i ett dubbelspel som allmänheten också kunde följa. Ett nytt spel hann också påbörjas, men det måste avbrytas ganska snart på grund av tidtabellen för besöket.

Nästa punkt på programmet var en lunch som Åbo stad bjöd på i stadshuset, och efter den fick kungen stifta bekantskap med en del av stadens sevärdheter. Sedan var det dags för besökets avslutningsmiddag i Nådendal, och kungen anträdde hemresan redan samma dag.

Joonas Kananen

Översättning: Brita Löflund

Källor:

Turun Sanomat, 4.6.1936, nr 148, s.1, 3.

Turun Sanomat, 5.6.1936, nr 149, s.1, 4.

Italiensk fäktningsmästare i Åbo

Gioacchino Otta, född 1775 i en läkarfamilj i Turin i norra Italien, påverkade kraftgt den finska gymnastik- och idrottsundervisningens tidigaste skeden. Ynglingen Otta gick med i Napoleons armé, där han vann löjtnants grad. I samband med Pommerska kriget 1807 blev han emellertid tillfångatagen av de svenska trupperna. Efter återvunnen frihet stannade Otta kvar i Östersjöländerna, där han blev en långvarig påverkare.

I Sverige förtjänade han sitt uppehälle genom att ge lektioner i fäktning. Detta låg rätt i tiden, eftersom man på olika håll i Europa började fästa alltmer uppmärksamhet vid fysisk fostran. Sverige gick i spetsen för denna utveckling, och särskilt inflytelserik blev Per Henrik Ling, som år 1805 utnämndes till lärare i fäktning vid Lunds universitet.

Otta, vars förnamn under årens gång antagit den nordiska formen Joachim, fick motsvarande tjänst vid Åbo Akademi år 1812. Hans företrädare som fäktnings- och danslärare var Sverigefödde Johan Baptista Meyer, men tjänsten var obesatt i tre år innan Otta kom till Åbo.

Ottas livsverk väckte journalisternas intresse på 1930-talet, speciellt i samband med rivningen av Helsingfors universitets gymnastikinstitution. Kansan Kuvalehti 12.5.1934.

I Åbo inträdde också Hedvig Finnberg från Sagu i Ottas liv. Hon hade blivit änka år 1812. Hon började då driva ett värdshus vid Tavasttull och utvidgade snart sin affärsverksamhet till en lokal som hon skaffat i Klosterkvarteret. På det senare stället kunde man med myndigheternas tillstånd spela biljard, vilket alldeles uppenbart fascinerade Otta. När Otta gift sig med Finnberg våren 1816 började också han delta i affärsverksamheten. Ett exempel på detta är en av honom undertecknad annons i Åbo Allmänna Tidning i juni följande år, där ett använt biljardbord samt köer och bollar utbjuds till salu.

Stadsbranden 1827 var för Gioacchino Otta liksom för otaliga andra Åbobor en livsomvälvande händelse. Otta förlorade det hus som han ägde, och sedan följde han med Åbo Akademi till Helsingfors för att där fortsätta sitt arbete. Ända till sin död i januari 1848 verkade Otta sedan i Helsingfors, där bland annat Zacharias Topelius var en av hans elever.

Otta var mycket initiativkraftig och bidrog bland annat till att den till Helsingfors flyttade akademin och dess elever år 1834 fick bruka en byggnad enkom för gymnastik- och fäktningslektioner. När huset jämnt hundra år senare revs blev Ottas arbete som en av banbrytarna för den finska gymnastik- och idrottsundervisningen uppmärksammat i olika sammanhang. Särskilt lyftes Otta fram av professor Ivar Wilskman, som kring 1930-talsskiftet berättade om den italienske fäktningsmästarens livsöden inte bara i sina böcker och tidningsartiklar utan också bland annat i sitt öppningstal på en utställning kring fysisk fostran och idrotts- och motionsredskap sommaren 1930.

Joonas Kananen

Översättning: Brita Löflund

Källor:

Åbo Allmänna Tidning, 3.6.1817, nr 64, s. 4

Dahlström, Svante. Promenader 2. Åbo: Åbo tidnings- och tryckeri aktiebolags förlag. 1960.

Uusi Suomi 13.6.1930, nr 156, s. 1

Wilskman, Ivar. Muistelmiani voimistelu- ja voimailuelämämme alkuajoilta. Helsingfors: Otava. 1929.

Drömmen om en simhall

I september 1936 öppnades i Lintulahuset vid Eriksgatan 7 biografteatern Kino-Palatsi, som hade nästan 600 platser. I de lokalerna skulle ursprungligen Åbos första simhall ha byggts. Märkeshändelsen innebar åter ett nytt bakslag för de i staden länge närda drömmarna om en simhall.

Förbättrandet av sim- och badmöjligheterna var ett återkommande diskussionsämne på Åbo idrottsnämnds möten på 1920- och 1930-talet. Drömmen om en simhall blev offentliggjord senast 1927, då simsällskapet Turun Työväen Uimarit inlämnade en framställning om saken till staden.  Redan i januari året därpå slog tidningen Uusi Aura upp nyheten om planer på ett idrotts- och gymnastikhus med simhall i Åbo. Man hade för avsikt att bygga huset på tomten Slottsgatan 24.

Vid denna tid fanns det två siminrättningar i Åbo, den ena i Kuppis och den andra vid Allmänna promenaden i Runsala folkpark. En ny simhall skulle framförallt ha gjort det möjligt för stadsborna att simma året runt. Problemet med siminrättningarna var att de var säsongbundna, och dessutom var den förstnämnda inrättningens hygiennivå otillräcklig och den sistnämnda låg för långt utanför staden. 

Simhallsprojektet sammankopplades med utvecklingen på riksnivå och europeisk nivå. Pressen skrev flitigt om nya simhallar i de nordiska länderna, och simhallarna i mellersta Europa behandlades bland annat i Vietti Nykänens år 1926 publicerade studie Nykyaikaisia uimahalleja (Moderna simhallar). Som ett led i denna utveckling öppnades Finlands första simhall på Georgsgatan i Helsingfors i juni 1928.

Planerna på en simhall i Olofsparken presenterades för pressen hösten 1929. Uusi Aura 8.9.1929.

Det kommunala simhallsprojektet i Åbo framskred emellertid inte. Som en följd av detta försökte också privata aktörer svara mot stadsbornas skriande behov. Man planerade att bygga en simhall i bostadsaktiebolaget Olofsparken vid decennieskiftet, men projektet strandade på bolagets oklara ekonomi.

Siminrättningen i Uittamo blev färdig till sommaren 1930, men trots det fortsatte man att försöka få till stånd en simhall. Nästa drag var att planera ett simhallsbygge i bostadsbolaget Lintula vid Eriksgatan. I byggnaden placerades också en tennishall, och denna invigdes i november 1931. Man hann till och med gjuta en bassäng, men ekonomiska svårigheter satte stopp för simhallsplanerna även denna gång.

Man anhöll om bidrag av staden för att kunna slutföra bygget, men inga åtgärder vidtogs. Arbetet stod stilla i fyra år, och sedan beslöt man ändra om lokaliteterna till en biografteater. Kino-Palatsis lokaler ritades av arkitekt Erik Bryggman, som också var med om att lösa problemet med en simhall i Åbo nästan två decennier senare. Stadens första simhall färdigställdes efter Bryggmans ritningar i Studenthus A år 1954.

Joonas Kananen

Källor:

Åbo stadsarkiv, Idrottsnämndens protokoll 1922-1932 & 1933-1941.
Turun Sanomat, 9.6.1931, nr 151, 1.
Turunmaa 4.3.1930, nr 52, s. 1.
Uusi Aura, 26.1.1928, nr 24, 5.
Uusi Aura, 8.9.1929, nr 244, 4.
Uusi Aura, 3.12.1930, nr 328, 8.
Uusi Aura, 30.9.1936, nr 264, 4.