Etikettarkiv: Casagrandehuset

1700-talet

Sex på en 1700-talsrestaurang i Åbo

Lämna en kommentar

Sex utom äktenskapet var förbjudet i Sverige på 1700-talet. På grund av denna paragraf i strafflagen förevigades en stor mängd uppgifter om människornas intima liv i domstolsprotokoll och andra rättsliga dokument, i synnerhet om resultatet var ett utomäktenskapligt barn och fallet därför lättare kom i dagen.

Särskilt tjänstefolket och de mindre bemedlade stadsborna hade föga privata utrymmen. Därför flammade den brinnande kärleken ibland upp på de mest märkvärdiga ställen: på ängarna under höbärgningen, under kvarnarna på backarna i stadens utkanter, i skafferier och på krogarnas vindar.

Byggnaden där Johan och Margaretha för 251 år sedan älskade med varandra finns fortfarande kvar, och också i dag verkar en restaurang i huset.

Ett intressant fall av lönskaläge inträffade år 1775 i Seipells Källare, som redan då var en Åborestaurang med anor. Det var vintermarknad i staden, och vaktkorpral Simon Modig hade tillsammans med bodbetjänten Johan Dahlstedt gått in på Seipells Källare för att dricka några glas vin. Pigan Margaretha Biörckman från grannhuset hade gått förbi, och Johan hade bett Simon gå ut och hämta in henne till deras bord. Det var allmänt känt att Johan och Margaretha sällskapade, och man hade sett dem vänslas om nätterna i Margarethas pigkammare.

Sällskapets vinpaus fortsatte, och så måste Simon gå ut i ett ärende. När han återvände fann han Johan och Margaretha liggande på varandra i en säng på restaurangen (som också var värdshus). Det var uppenbart att det var bråttom, för Johan hade på sig sin kapprock, en typisk ytterrock för herrar på den tiden.

Fallet gick enligt tidens sed till domstolsbehandling. Då Johan Dahlstedt förhördes i Åbo kämnärsrätt påstod han, att han inte legat i sängen utan suttit på en stol bredvid den. På den tiden var det endast få som hade ett rättegångsbiträde eller en sakförare, och i många fall som gällde lönskaläge anförde de åtalade fåfängt mer eller mindre märkliga ting till sitt försvar, liksom i detta fall Johan med sitt prat om stolen.

Kriminaliseringen av lönskaläge eller samlag mellan ogifta nådde fram till det autonoma Finlands lagstiftning och även till det självständiga Finlands jurisdiktion. Paragrafen ströks ur strafflagen såsom föråldrad för jämnt hundra år sedan, år 1926.

Panu Savolainen

Översättning: Brita Löflund

Källor:

Åbo kämnärsrätts protokoll 1775, Riksarkivet.

1300-talet, 1500-talet, 1600-talet, 1700-talet

Helgeandskyrkan i stadsmiljön, 3D-modell

Lämna en kommentar

I början av sommaren 2025 lanserades en 3D-modell av de historiska miljöerna kring Casagrandehuset vid Lilltorget i Åbo vid olika tidpunkter samt en applikation med förstärkt verklighet (https://casagrandentalo.fi/omnia_vincit_amor/). Appen beställdes av arkitekt Benito Casagrande och skapades i samarbete mellan Panu Savolainen, Control Reality och Stereoscape.

Modellen vill åskådliggöra hur Aura ås strand på Aningaissidan utvecklades under tiden mellan 1300-talets slut och Åbo brand 1827. Den presenterar stadsmiljön vid olika tidpunkter: 1390, 1510, 1620, 1640, 1740 och 1790. Man kan ta fram den i webbläsaren, och då man laddar ner applikationen i sin telefon eller surfplatta kan man på plats se hur det såg ut just på den aktuella platsen för hundratals år sedan.

Då modellen utarbetades sökte vi fram all tillgänglig information om stadsmiljöns historia. Om den allra äldsta tidens byggnader finns det just inte kvar någon information alls, inte ens i det arkeologiska materialet, så den medeltida stadsbilden representeras av en kvalificerad gissning baserad på forskning. Bilden av Helgeandshuset och dess kapell, som då låg på denna plats, har utarbetats efter mönster av bevarat material i Sverige.

Tidsbilden 1790 visar en av brand förstörd stad och de vita streckade linjerna platsen för Helgeandskyrkan.
Tidsbilden 1790 visar en av brand förstörd stad och de vita streckade linjerna platsen för Helgeandskyrkan.

En central roll i den tredimensionella historia som modellen förmedlar spelar Helgeandskyrkan, som byggdes i slutet av 1500-talet i Aningais på befallning av Johan III för att tjäna som den finskspråkiga församlingens kyrka. Största delen av detta monument, som på sin tid dominerade stadsbilden, revs i samband med att gatunätet i Åbo omarbetades på 1650-talet. De sista ruinerna revs i slutet av 1600-talet. Vid arkeologiska utgrävningar har man funnit kyrkogrunden, och delar av den finns bevarade i Helgeandskapellet.

När vi närmar oss nutiden finns det fler bevarade skriftliga källor som beskriver stadsmiljön. Därför är modellerna av stadsbilden på 1740- och 1790-talen trovärdigare, och för den nyaste stadsbilden har vi kunnat utnyttja bevarade brandstodsbrev och inspektionsdokument för byggnaderna på flera av tomterna. Av dessa handlingar framgår till och med hur husets fönster var placerade och vilken färg fasaden hade.

Modellen utnyttjar ny teknologi: telefonens eller surfplattans kamera identifierar den aktuella platsen i stadsmiljöns geometri och placerar sig på rätt ställe. Det är alltså möjligt att på ort och ställe se hur en bifåra av Aura å i slutet av 1300-talet svallade på den plats där stadsbiblioteket och Slottsgatan nu finns. Tilläggsprogrammet gör att upplevelserna av stadens historia blir mer konkreta och vardagsnära.

Panu Savolainen

Översättning: Brita Löflund