Etikettarkiv: Idrottsparken

Aprilskämt år 1910

Åbotidningarna har publicerat aprilskämt länge, åtminstone alltsedan 1800-talet. Kärnan i aprilskämten har varit att få människor att bege sig någonstans, ofta lockade av alla möjliga löften, till exempel förespeglingar om att få se något enastående. Våren 1910 lyckades tidningen Uusi Aura så väl med att få folk att röra på sig, att man använde framgången i marknadsföringen av tidningens OBS-värde.

Sommarcharmiga Idrottsparken i början av 1910-talet. Okänd fotograf. Bild: Åbo stadsmuseum / Finna.fi.

Fredagen den 1 april 1910 kunde man i en liten notis läsa att en ”lappländsk trupp”, det vill säga 11 samer och deras djur, befann sig i Åbo på besök: ”De här familjerna tröttnade på att vistas i Hagenbecks zoo i Hamburg, liksom också deras renar, vars håg står till det kalla men uppfriskande klimatet i Lappland. — Lapparna har rest sina kåtor i Idrottsparken, och där har Åboborna alltså tillfälle att i dag på förmiddagen betrakta äkta lappländskt liv med tillhörande skinnklädda småttingar, renar och ilskna byrackor.”

Nyheten innehöll många trovärdiga detaljer, för tidningarna hade tidigare skrivit om samernas utlandsturnéer, till exempel deras resa till den ”etnografiska utställningen” i Hamburgs zoo. Det som mest tydde på en bluff var, att det var bråttom om man ville se de ovanliga gästerna. Det kunde man göra endast samma dag på förmiddagen: ”Sällskapet reser norrut med eftermiddagståget kl. 3,20.” Kanske också tågets avgångstid var påhittad, även det en antydan om skojeri.

Tidningen hänvisade i sin förstasidesannons till det lyckade aprilskämtet dagen innan. Uusi Aura 2.4.1910, första sidan.

Följande dag (2.4.) skrev Uusi Auras redaktör en skämtsam uppföljare med rubriken ”En riktig sommardag”. Enligt den kåserande texten hade den 1 april liknat en riktig sommardag också därför, att människorna så ivrigt rört sig utomhus: ”I synnerhet styrde täta skaror sina steg till Idrottsparken, som vanligen blir bortglömd av den stora allmänheten.” En liten motionsrunda i den backiga terrängen förbättrade både humöret och blodcirkulationen!

Tidningen fortsatte: ”Om man inte där fick se allt som man väntade sig, till exempel lappar, åt vars barn många rentav lär ha haft sötsaker med sig, eller andra sällsyntheter, så förlåter man det gärna på första april”. I en fotnot fanns sättarens anmärkning: ”Den observanta läsaren kunde förresten i gårdagens nummer se att lapparna begett sig från Hagenbeck till Königsberg och London.”

På förstasidans annons 2.4.1910 marknadsför sig Uusi Aura som ett utmärkt forum för annonsörer, vilket bevisades av föregående dags ”lilla aprilskämt” som lyckades få ”hela staden” på benen. Uusi Aura lästes på ett stort område och var en politiskt högerinriktad gammalfinsk tidning. Utan andra källor kan vi inte veta hur stort genomslag aprilskämtet hade i Åbo, men otvivelaktigt hade ett trovärdigt skämt ofta samband med någon aktuell händelse, precis som i detta fall.

I dag kan dessa presentationer av samer med bilder och på turnéer ses dels som inhemsk kolonialism, med vars hjälp man också kunde dra nyfikna vid näsan, dels som samernas egen aktiva vilja att korsa gränser i Finland och ute i världen.

Petri Paju

Översättning: Brita Löflund

Källor:

Lappalaisjoukkue. Uusi Aura, 1.4.1910, nr 73 A, s. 4. https://digi.kansalliskirjasto.fi/sanomalehti/binding/803554?page=4

Lappalaisseurue Hampurissa. Uusi Aura, 31.3.1910, nr 72, s. 5. https://digi.kansalliskirjasto.fi/sanomalehti/binding/803551?page=5

Arpi: Oikea kesäpäivä. Uusi Aura, 2.4.1910, nr 74, s. 4. https://digi.kansalliskirjasto.fi/sanomalehti/binding/803557?page=4

Lehtola, Veli-Pekka. Entiset elävät meissä. Saamelaisten historiat ja Suomi. Gaudeamus, Helsingfors 2022.

Paavo Karikko, en banbrytare inom idrottsträningen

Karikkos länk och Karikkos villa är bekanta för den som rört sig i Idrottsparken i Åbo. Bägge anknyter till idrottstränaren Paavo Karikko (1903–1978), född i Keuru men sedan fast rotad i Åbo.

Karikkos ungdom präglades av erfarenheterna från inbördeskriget, där han stred på de vitas sida och miste sin bror. När han senare studerade juridik i Helsingfors gick han med i kretsarna kring Akateeminen Karjala-Seura, där även hans studiekamrat och vän Urho Kekkonen var aktiv.

Paavo Karikko tränar med idrottarna i Idrottsparken i Åbo.
Karikko (andra från vänster) tränar med idrottarna i Idrottsparken i Åbo. Turun Sanomat 4.6.1939.

Karikko och Kekkonen förenades av idrottsintresset. När Kekkonen var ordförande för idrottssektionen inom Finlands gymnastik- och idrottsförbund och för Finlands Idrottsförbund, som blev ett självständigt förbund år 1932, fick Karikko ta hand om de nationellt mest betydelsefulla tränaruppgifterna inom friidrotten.

När Italiens friidrottsförbund anställde finska friidrottstränare inför Berlinolympiaden var Karikko en av de utvalda tack vare sina inhemska meriter. Han verkade i Italien åren 1933–1936. Där blev han chefstränare, och under hans ledning arbetade under de här åren tre andra finska tränare, Martti Järvinen, Ove Andersen och Veikko Renko.

När Karikko återvände till Finland utnämnde Åbo stad honom till innehavare av tjänsten som kommunal idrottsledare. Tjänsten var underställd idrottsnämnden. Karikko tog emot tjänsten, den första i sitt slag i Finland, i januari 1938 och pensionerades från samma tjänst 1969. Under fortsättningskriget arrangerade Karikko också finska arméns idrottstävlingar och Karhumäki-tävlingarna samt tränade friidrottare i Schweiz då han var tjänstledig i början av 1940-talets slut.

Idrottstränarna hade ett mycket brett arbetsfält på den tiden. Förutom att de skulle besitta gedigen know-how om idrottens tekniker och redskap hade de en viktig roll också inom utvecklandet av idrottens förutsättningar. Detta avspeglades också i Karikkos verksamhet, och under sin tid i Italien planerade han bastur i Florens och Pisa till stöd för idrottsträningen.  Det skrevs mycket om de här basturna i hemlandets tidningar.

Karikkos insatser för utvecklandet av idrottslivet kom till synes också i Åbo: löpbanorna på nedre planen i Idrottsparken sades på 1950-talet vara världens bästa. Banans yta blev flexiblare och hållbarare när Karikko kom på att i stället för det vanliga kolkrosset använda lera, som torkats till en grynaktig konsistens, och koldamm från lokomotiven. Blandningen bands samman med spillolja.

Karikko gjorde ett stort arbete för att utveckla inte bara tävlingsidrotten utan också motionerandet i Åbo. Dagens Karikkolänk härstammar från 1950-talet, då Karikko började ordna söndagsjoggning för alla i Idrottsparken.

Huset som är känt som Karikkos villa byggdes på sin nuvarande plats redan i början av 1920-talet till bostad för en annan märkesperson inom det aboensiska idrottslivet, August Blomberg. Tillsammans med sin andra hustru Lisie Blomberg (f. Nyström), som också hade idrottsliga meriter, bodde han i villan ända fram till 1966. Karikkos namn började kombineras med villan under senare decennier.

Joonas Kananen

Svensk översättning: Brita Löflund

Källor:

Turun Sanomat, 3.5.1934, nr 117, s. 2.

Kärkkäinen, Osmo. Keuruun Kisailijat sata vuotta. Keuru: Keuruun Kisailijat 2014.

Lahtinen, Rauno & Laaksonen, Hannu. Kävely puistojen Turussa. Åbo, Åbosamfundet, 2008.

Martiskainen, Seppo & Arponen, Antti O. Suomi voittoon – kansa liikkumaan: Suomen yleisurheilun 100 vuotta. Helsingfors: Stiftelsen Yleisurheilun tukisäätiö 2006.