Herman Spöring slog sig åter ned vid sitt skrivbord, trött men nöjd. Han hade just sagt farväl till Carolus Linnæus, en naturforskare i början av sin bana, som åkte hem till Uppsala efter att i några dagar ha varit Spörings gäst i ett regnigt Åbo. Han hade också lånat den fattige ynglingen pengar till hemresan. Man skrev oktober 1732.  

Spöring, som sedan 1728 varit professor i medicin vid Åbo Akademi, hoppades kunna inspirera den unge studeranden eftersom han själv i tiden haft stor nytta av diskussioner med erfarnare kollegor. Mötet med Linnæus hade också varit mycket angenämt. Spöring hade uppmanat denne att söka sig till Nederländerna, som var ett viktigt centrum för naturforskningen. Han hade också presenterat sin mussel- och mineralsamling för ynglingen.

Spöring visste att det naturvetenskapliga tänkesätt som han representerade var något nytt i Åbo, som fortfarande led av sviterna efter Stora ofreden. Han hade som den första akademiskt utbildade läkaren i Finland bara ett par år tidigare valts till medlem i Uppsala vetenskapssocietet, som också finansierat Linnæus resa. I Åbo strävade Spöring efter att förnya undervisningen i medicin. Han kom även att två gånger verka som rektor för Åbo Akademi, först åren 1737–1738 och sedan 1746–1747.

Spöring ansågs som en mångsidigt begåvad forskare och han talade flera språk. Språkkunskaperna var, liksom mineralsamlingen, ett resultat av intryck under studieperioderna i Nederländerna, Frankrike och Tyskland. Motsvarande samlingar runtom i Europa följde på 1700-talet fortfarande samma modell som de privata samlingarna på 1500- och 1600-talet: de var kuriosakabinett med föremål som formats av såväl naturen som människan. I mer än hundra år hade särskilt Nederländerna varit känt som ett centrum inte bara för naturforskningen utan också för kuriosahandeln.

Under Spörings tid hade de naturvetenskapliga proverna gått förbi de teologiska skrifterna som huvudrollsinnehavare inom vetenskapen. Tillsammans med sina studenter skapade Spöring en mineralsamling som år 1736 blev grunden för Åbo Akademis naturvetenskapliga kabinett.  Naturalie-kammaren växte och blev sedermera mycket diger; till exempel omfattade dess herbarium som mest prov på 10 000 växtarter. Även Spörings samling gick i arv till Akademin.

Spörings son, som också fick namnet Herman och föddes vid tiden för Linnæus besök, ärvde intresset för resor. Spöring den yngre blev känd för sitt deltagande i James Cooks första resa till Stilla havet år 1768. Men också stenarna ingår i hans levnadshistoria: i muren till museet Aboa vetus Ars nova kan man i dag beundra en sten från en efter honom namngiven ö i Tolagabukten.

Måhända tog även Linnæus, som från och med 1762 är känd som Carl von Linné, intryck av sitt besök i Åbo. I varje fall reste han till Nederländerna strax efter sin Åbovisit. Bara tre år senare, år 1765, presenterade han där sin berömda taxonomi i verket Systema naturæ. I samma arbete kritiserade han Åbo Akademis bibliotek, som han ansåg uselt, men berömde Spörings mineral- och stenmuseum, vars urval han ansåg vara alldeles utmärkt.

Saara Penttinen

Översättning: Brita Löflund

Källor:

Forsius, Arno: “Spöring, Herman Diedrich (1701–1747)”. Nätpublikationen Kansallisbiografia, Suomalaisen Kirjallisuuden Seura, Helsingfors 9.10.2006. Artikelns permanenta kod http://urn.fi/urn:nbn:fi:sks-kbg-002582 (referens 2.10.2025).

Marjomaa Risto: “Spöring, Herman Dietrich (noin 1733–1771)”. Nätpublikationen Kansallisbiografia, Suomalaisen Kirjallisuuden Seura, Helsingfors 9.10.2006. Artikelns permanenta kod http://urn.fi/urn:nbn:fi:sks-kbg-008155 (referens 2.10.2025).

Siukonen, Jyrki: Mies palavassa hatussa. Professori Johan Welinin maailma. Suomalaisen Kirjallisuuden Seura, Helsingfors 2006.

Stén, Johan: Kulta-aika. Valistus ja luonnontieteet Turun Akatemiassa. Art House Oy, Helsingfors 2021.