Etikettarkiv: studenterna

 ”Vivate Karnevalis!”

I Finland var det förbjudet att anordna danstillställningar under vinter- och fortsättningskriget. Endast teater- och filmföreställningar, konserter och fosterländska festligheter var tillåtna. Nöjeslystnaden rådde förbuden inte på, men man kunde få böter eller rentav fängelsestraff om man arrangerade otillåtna logdanser eller hemhippor. 

 Inget under alltså att fester av alla slag praktiskt taget exploderade när dansförbudet upphävdes efter kriget. Det kom starkt till synes också i studentlivet i Åbo. I tidningen Turun Ylioppilaslehti år 1945 intogs en framträdande plats av annonser om fester och kvällssamkväm ordnade av studentnationerna, studentkåren, gulnäbbarna, kemisterna osv.; också vintriga utfärder kombinerades med pjäxdans.

Ett utmärkt exempel är studentkårens idrottssällskap Ylioppilaskunnan Urheilijat (TYYU), som återupplivades i februari 1945. Förutom ledare för de olika idrottsgrenarna valdes också en programkommitté, i praktiken en nöjeskommitté. Kommittén grep sig ivrigt an med uppgiften att skaffa pengar – och tillfredsställa nöjeslystnaden. Katarina Piha var medlem i kommittén och i hennes arkiv har några för hand tecknade festreklamer bevarats.

Reklam för TYYU:s Jättekarneval 17.3 och annons om dräkttjänster inför Maskeraden 10.5.1945.

På en dryg vecka hade nöjeskommittén stampat fram en Jättekarneval, och på festdagens morgon den 17 mars skrev Katarina i sin dagbok om förberedelserna: ”I går hade vi stort pappershattstalko och där deltog Soke, Iljamo, Exi, Gringo, Tor, Marja… Vivate Karnevalis!”. Och på morgonen efter festen klockan 7.10 fortsatte hon:  ”Jag har redan varit hemma en halv timme. Ha! Nästan 12 timmars festande. — Gänget söp och slocknade”. 

Efter det allmänna valborgsfirandet anordnades på Kristi himmelfärdsdagen 10.5 en maskerad, om vilken Turun Ylioppilaslehti 4/1945 berättade följande: ”Idrottarna anordnade vårens roligaste fest, en maskerad ’på kontinental nivå’, där deltagarna förundrat frågade sig vem som var den hemlighetsfulla sköna zigenerskan som inte ens den behornade djävulen i sin eldröda mantel kunde snärja i sina garn…” Efter följande dags ”teknologkamper” var det förstås fest på Kåren.

Reklam för sommarunistuderandenas förstaträff 30.6 och Lördagsdans 14.7.1945 .

Åbo sommaruniversitet inledde sin verksamhet 26.6 efter sex års avbrott med ett bredare program än förr. TYYU var på alerten och arrangerade genast en introduktionsträff på Kunta 30.6: ”Programmet kan inte nog berömmas – DANS till effektiv orkester”.

Ylioppilaslehtis kåsör Observer redogjorde för reklamens påverkan: ”Vi hade redan på våren fattat ett heligt beslut om att VI åtminstone inte ska hedra sommaruniversitetet med vår närvaro … Men – redan då vi kom in i hallen stannade vi upp inför Erkki Kalkas jätteannons för den stora lördagsdans som väntade sommarunistuderandena … Vi marscherade till kansliet och betalade den erforderliga summan … Vi hade skrivit in oss vid sommaruniversitetet.”

Redan efter ett par veckor var det dans igen – intäkterna gick till roddarlaget som behövde nya åror. Aurarodden hägrade. 

Passionerad nöjeslystnad rådde! Inget under att Katarina skrev följande rader i sin dagbok i maj: ”Vaka, vaka och åter vaka. Det blir inget av jobbet och studierna, jag vill bara springa och slappa.”

Kristina och Tapani Kunttu

Översättning: Brita Löflund

Källor:

Katarina Pihas (fd. Nurmi) arkiv, hos Kristina Kunttu

  • Dagbok år 1945 med Åbo Sommaruniversitets program 26.7.-4.8.1945 och ett tidningsurklipp från 27.6.1945: ”Turun Kesäyliopiston viidennen lukukauden avajaiset eilen”.
  • Festreklamer. Datum för festerna finns inte på alla reklamblad, men med hjälp av dagboken 1945, Turun Ylioppilaslehti och kalendrar har datum kunnat fastställas. 

Olkkonen Tuomo: Suomalaisen populaarikulttuurin nuoruusvuodet. Ingår i verket Suomalaisen arjen historia 3. Modernin Suomen synty. Weilin+Göös Oy, WS Bookwell Oy, Borgå 2007.

Turun Ylioppilaslehti årgång 1945.

När svärdet skipade rättvisa

Åbo upprördes i slutet av 1821 av ett brott om vilket följande är känt. Den tionde december klockan åtta på morgonen steg en ung man klädd i slängkappa in i Kejserliga Åbo Akademis medicine professor Israel Hwassers bostad. Husfolket skulle just börja med sitt morgonkaffe. Gästen hade visats in i salen och han bad att få tala med professorn. När denne kom räckte mannen honom en papperslapp där det stod ”egnadt rättvisan mi hand”. Hwasser hann nätt och jämnt fråga vad texten betydde när mannen drog fram ett svärd under sin slängkappa och högg till mot honom. Slaget träffade någonstans vid tinningen och blod sprutade fram. Ett allmänt kaos uppstod. Enligt vissa uppgifter ska Hwasser ha fallit omkull och slagit huvudet i golvet, medan andra uppgifter berättar att han skulle ha gått, sårad men upprätt, för att söka hjälp av andra i samma hus. Gärningsmannen hann försvinna spårlöst.

Professor Israel Hwasser (1790–1860). Litografi av Johan Cardon, Wikimedia Commons.

Brottsutredningarna inleddes omedelbart. Redan samma dag identifierades gärningsmannen som sinnessvage Johan Emanuel Gadolin, student 1816 och son till Akademins berömde kemiprofessor Johan Gadolin. Han påträffades i hemmet, där han stängt in sig i sin kammare. Professor Hwasser tillfrisknade med tiden från sviterna av misshandeln, men det var också det enda positiva med hela uppträdet. Vid universitetet och dess förvaltningsämbete blev stämningen åter orolig. Vad skulle man tänka om händelsen i Sankt Petersburg och vid det kejserliga hovet? Studenterna hade ju redan i flera års tid orsakat oroligheter i staden. Hade kejsaren kanske fått nog, skulle han kanske besluta om stängning av universitetet?

Universitetets konsistorium, som hade akademisk domsrätt, behandlade fallet i många månader. Studenten Gadolin förhördes och utlåtanden inbegärdes. I staden florerade rykten om utländska förebilder för misshandeln och om impulser från studentföreningarna, men Gadolin berättade för konsistoriet om sina säregna syner och man fick aldrig någon riktig reda i hans motiv och tankar. Konsistoriet stannade för att föreslå flera alternativa straff. Till sist blev det så, att studenten Gadolin först sändes för en tid till en prästgård i Sverige och därifrån till den lantgård som professor Gadolins svärson, fysikern Gustaf Gabriel Hällström ägde i Vichtis i Nyland. Där levde han resten av sitt långa liv i stillhet. Professor Gadolin åter fick nog av hela rättsprocessen och avgick från sin akademiska tjänst år 1822, då rättegången fortfarande pågick.

Jukka Sarjala

Översättning: Brita Löflund

Källor:

G[ustaf] Heinricius, Skildringar från Åbo Akademi 1808–1828. Med 46 afbildningar. Helsingfors: Svenska Litteratursällskapet i Finland, 1911.

Jukka Sarjala, Åboromantiken. Idéer, läslust och nätverk på 1810-talet. Helsingfors: Svenska Litteratursällskapet i Finland & Stockholm: Appell Förlag, 2025.