1900-talet

Prinsessan Sibyllas sommardag i Åbo

Lämna en kommentar

I juni 1955 fick Åbo besök av en sällsynt gäst. Hertiginnan av Västerbotten, prinsessan Sibylla av Sverige kom till Finland tillsammans med sina döttrar Birgitta och Desiré. Besöket inleddes i Helsingfors, där det kungliga följet bland annat besåg Riksdagshuset, Presidentens slott och Sveaborg. De togs emot av president J. K. Paasikivi och fru Alli Paasikivi, och kvällsfesten hölls på Fiskartorpet. 

Prinsessan Sibylla av Sverige på besök i Helsingfors 8.6.1955. Fotograf UA Saarinen. Bild: Journalistiska bildarkivet JOKA, Samling UA Saarinen. Museiverket.

Resan fortsatte till Borgå, Villmanstrand och Imatra och till sist till Åbo. Prinsessornas bilkolonn anlände till Pargas vägskäl den 13 juni. Automobilklubbens representanter i bruna uniformsmössor överräckte ljusröda rosor till prinsessan Sibylla. Hon tog emot dem sittande i bilen, men när hon lade märke till fotografernas svårigheter frågade hon vänligt: “Är det för mörkt, borde jag stiga ut?” En bild blev också tagen. Där ler prinsessan sittande mot kameran iförd stålgrå promenaddräkt och svartvit hatt.

I Åbo bekantade sig det kungliga sällskapet med Domkyrkan, vars historia presenterades av professor Svante Dahlström. Prinsessan Sibylla var speciellt intresserad av Karin Månsdotters sarkofag och uppehöll sig en god stund vid den. På Klosterbacken svarvade kammakarmästaren hornkammar åt det kungliga följet, krukmakaren fick applåder för exemplarisk drejning och skomakarmästaren tog mått på prinsessornas fötter för tillverkning av handgjorda skor. På Åbo slott sjöng flickscouterna en marschvisa och prinsessorna gick en rundtur på museet, där de skrev sina namn i den av kung Gustav V donerade gästboken. 

Lunch intogs på svenska konsulatet i bergsrådet Hans von Rettigs hem vid Aura ås strand. Gossen Carl-Gustav räckte prinsessan en rosenbukett och sällskapet förflyttade sig inomhus på den utlagda röda mattan. Med i sällskapet var stadsdirektör Kalervo Pellinen, landshövding Erkki Härmä och stadsfullmäktiges ordförande Arvo Toivonen.

Besökets slutpunkt var Åbo hamn, där prinsessorna äntrade jagaren Uppland för hemresa. Finlandsbesöket var en del av ett större kulturellt och diplomatiskt kontaktprojekt och förevigades också på film. Suomen Filmiteollisuus dokumentär Resan till Finland är ett minne från den kungliga resan och den dag då Åbo fick kungligt besök.

Noora Kallioniemi 

Översättning: Brita Löflund

Källor:

Suomen Filmiteollisuus (1955) Resan till Finland. https://elonet.finna.fi/Record/kavi.elonet_elokuva_1043874
Helsingin Sanomat, 14.6.1955, nr 158, s. 12, https://digi.kansalliskirjasto.fi/sanomalehti/binding/2516891?page=12
Uusi Aura, 1.6.1955, nr 145, s. 12
https://digi.kansalliskirjasto.fi/sanomalehti/binding/3086159?page=12
Kansan Tahto, 12.6.1955, nr 134, s. 3
https://digi.kansalliskirjasto.fi/sanomalehti/binding/3080962?page=3

1800-talet

Engel i Åbo 1814

Lämna en kommentar

Berlinfödde arkitekten Carl Ludvig Engel stod vid sitt fönster i Brinkalahuset vid Stortorget, blickade ut mot domkyrkan och fattade pennan. Han förevigade en vy över det Åbo som tretton år senare skulle förstöras i en stadsbrand av dittills osedd omfattning.

Vy från Stortorget över Stora Kyrkogatan mot domkyrkan. Carl Ludvig Engel, 1814. Bild: Nationalbiblioteket.

Engel hade alltsedan 1809 arbetat i Tallinn, där han uppenbarligen hade träffat Finlands dåvarande generalguvernör Fabian Steinheil. De hade bland annat diskuterat Engels möjligheter att arbeta i Finland, och så kom det sig att den unge arkitekten redan i april 1814 var på väg till Åbo. Hans uppdrag var att rita det sockerbruk som skulle byggas vid Västra Strandgatan 7. Besöket i staden visade sig betydelsefullt, för det var just under denna resa som Engel träffade professorn i fysik Gustaf Gabriel Hällström. Denne drev kraftigt på byggandet av ett observatorium i Åbo, till gagn för den växande vetenskapen astronomi. Engel blev så ivrig att han gjorde ritningarna och byggprojektet inleddes några år senare.

Då Engel stod vid fönstret i Brinkalahuset och ritade förevigade han en unik vy över Åbos gamla centrum. I förgrunden finns torget, där man utför reparationsarbeten. En förmögen herremans vagn kör över torget samtidigt som en tiggare vädjar om allmosor i gathörnet. Ryska vaktsoldater syns till höger. Till domkyrkan gick man längs Stora Kyrkogatan, och i det sista huset till höger bodde boktryckaren Frenckell. En sotare är i farten högt uppe på ett hustak – hans arbete var viktigt, för i trähusstaden fick inga sotbränder uppstå i skorstenarna. I gathörnet till höger ses stadens spruthus, där brandsprutan med läderslang förvarades. I bakgrunden reser sig den ståtliga domkyrkan sådan som den var före branden 1827. Högst uppe på tornet ses en vindflöjel i form av en gyllene tupp. När staden brann hittades flöjeln följande morgon i askan på marken bland andra brandrester.

När Engel ritade bilden år 1814 kunde han inte ana att stadens gamla centrum skulle vara förstört vid hans återkomst och att han skulle rita en ny stadsplan för Åbo.

Hannu Salmi

Svensk översättning: Brita Löflund

 

Källor:

Dahlström, Svante: Turun kaupungin entisajan arkkitehdit. Uusi Aura 6.12.1930.

Rancken, A. W.:  Carl Ludvig Engel. Finsk Tidskrift 6/1938, 53–59.

Salmi, Hannu: Åbo i lågor: minnen från branden 1827. Helsingfors: Svenska litteratursällskapet i Finland 2025.