Etikettarkiv: Nådendal

En tysk köpmans testamente

Den 4 juli år 1454 utställde köpmannen Hinrik Hoveman sitt testamente i Lübeck i vilket han inkluderade gåvomottagare i hemstaden men även på andra orter, däribland i Åbo. Vad är det då som gör Hinrik Hovemans testamente särskilt intressant med tanke på Åbo stads historia? Jo, genom testamentet får man en inblick i hansaköpmännens koppling till andliga institutioner i staden:

För det första fick de spetälskesjuka på St Görans hospital i Åbo två lybska mark, vilka skulle fördelas jämnt mellan patienterna som var och en skulle tilldelas sin andel direkt i handen. För det andra fick de fattiga på Helgeandshuset i staden fem lybska mark, vilka också skulle få sin andel direkt tillfördelad. Därtill uppmanade Hinrik att de fattiga skulle komma ihåg att be för hans själ. För det tredje fick St Erasmus brödraskap, i vilket han var medlem, en engelsk nobel (ett slags guldmynt) samt fyra lybska mark. Hinrik önskade också att hans namn efter hans död skulle inskrivas i brödraskapets tänkebok bland namnen på dess andra döda medlemmar. För det fjärde fick Nådendals kloster en mässbok (missale) och en altartavla föreställande treenigheten. För det femte fick Åbo domkyrka en altartavla som testamentets verkställare skulle låta tillverka och den skulle föreställa helgonen St Antonius, Fabianus och Sebastianus.

Hinrik Hovemans testamente 04.07.1454, Archiv der Hansestadt Lübeck.

Gåvorna visar att Hinrik hade en särskilt nära anknytning till Åbo och han hade troligen också varit bosatt där en tid. Att utställa sitt testamente var ett sätt att förbereda sig inför döden och att säkerställa vad som skulle ske med testatorns materiella tillgångar efter hans bortgång. Vanligt var att just inkludera andliga institutioner på sådana orter dit testatorn hade någon koppling, vilket innebar att de hanseatiska köpmännens testamenten vanligen omfattade flera orter runt omkring Östersjön.

Hinriks testamente är betydande eftersom det visar att de hanseatiska köpmännen också skapade en andlig gemenskap i staden genom Erasmus-brödraskapet. Dessutom bidrog de till fattig- och sjukvården genom sina testamentsgåvor. I övrigt finns det väldigt litet information om dessa institutioner men de hanseatiska köpmännens testamenten ger nya insikter om det andliga livet i Åbo.

Hinrik Hoveman var antagligen ganska ung vid utställandet av testamentet och det går inte att veta om det någonsin verkställdes eller om han senare utställde en ny version av det. Han nämner ingen hustru eller några barn, men dock föräldrar och syskon, varför man kan anta att han var ogift och därmed inte var särskilt gammal vid tillfället. Livet som köpman innebar många långväga resor och därmed var det viktigt att upprätta ett testamente som ett led i att förbereda sig för döden, eftersom en plötslig död enligt medeltidens andliga ideal var katastrofalt och kunde leda till långvariga plågor i skärselden. För den som gav sig ut på långväga resor var det därmed klokt att upprätt ett testamente.

Anna-Stina Hägglund

Läs mer om Hinrik Hoveman här: https://journal.fi/mirator/article/view/131230 

Nådendals siste birgittinermunks gård

Åbos medeltida stadsplan motsvarade på 1600-talet inte längre den tidigmoderna stadsplaneringens ideal, som karakteriserades av rutplaner och långa raka gatulinjer. Greve Per Brahe arbetade under sina två perioder som generalguvernör på att modernisera den. Han inledde stadsregleringen på västra sidan av ån i Aningaiskvarteret. 

Bredvid den gamla Aningaisgatan planerades den nya Brahegatan, som steg rakt upp för   backen från Lilltorget vid bron över Aura å. Den nya gatulinjen gick över några borgares tomter och över grunderna för Helgeandskyrkan, som rivits för att vara ur vägen. Bara några få tomter eliminerades helt, liksom kyrkan. En av dem var framlidne Andreas Petris gård i ändan av Brahegatan vid åstranden. 

Andreas Petris tomt vid den gamla Brahegatans ända på Daniel Gadolins karta från åren 1754–1756. Kartjustering: Tuovinen, Tapani 2010, Åbo stadsmuseum. 

Andreas Petri (Lempelius l. Scraderus) hade i ungdomen avlagt munklöftet och flyttat in i birgittinerklostret i Nådendal. Största delen av dem som bodde där var nunnor, men en grupp munkbröder hörde också till samfundet. Klostret indrogs i samband med reformationen som började med Västerås riksdag 1527. I det svenska riket var birgittinerklostren de katolska institutioner som bevarades längst, men till sist måste även Andreas Petri år 1569 ta farväl av klostret och de sista nunnorna där.

Den före detta munken flyttade till Åbo, där han i början av 1580-talet verkade som kaplan vid domkyrkoförsamlingen. Före det torde han ha varit lärare i katedralskolan. Andreas Petri sägs ha varit styvson till den aboensiska framgångsrika affärskvinnan Valborg Innamaa. Detta skulle förklara hur det kom sig att han ägde tomten bredvid Innamaas gård vid bron över ån. 

År 1584 valdes den tidigare birgittinerbrodern till kyrkoherde i Lembois. Liksom många präster som fått tjänst på landsbygden avstod Herr Andreas inte från sitt gård i staden. Han besökte även i fortsättningen Åbo och deltog ofta i kyrkliga och politiska tilldragelser under de av tronstrider präglade åren. Herr Andreas undertecknade i Åbo det beslut som fattades på kyrkomötet i Uppsala 1593. Vintern 1594 besökte han kung Sigismunds krönings riksdag i Uppsala och år 1600 Linköpings riksdag. Kung Karl IX:s förtroende vann han aldrig helt och hållet utan satt emellanåt fängslad på Åbo slott.  

Andreas Petri dog år 1609, varefter hans gård i Åbo efter några turer övergick i hans sons, Måns Andreae Scraderus ägo. Denne var kyrkoherde i Kumlinge och senare i Räntämäki men miste sin tjänst 1640. Sina sista år framlevde han som präst utan tjänst och när han gick ur tiden blev gården i staden tomt. 

Herr Måns hade på 1630-talet låtit bygga tre timmerstugor på tomten, men ingenting tyder på att här skulle ha funnits stenhus. Den förfallna trähustomten mellan stenhusraderna på den gamla gatusträckan underlättade byggandet av den nya Brahegatan. Herr Måns yngre bror Paulus Andreae Lempelius (död 1665), som varit skolmästare i Reval och sedermera kyrkoherde i Röicks på Dagö, påstod flera år senare att han ärvt gården av sin bror och krävde ersättning för den förlorade fastigheten, men rätten förkastade talan såsom ogrundad.

Porten visar än i dag var man svängde in på Brahegatan före Åbo brand. Till höger Casagrandes hus. Bild: Georg Haggrén.

Den siste Nådendalsmunkens hus har inte undersökts arkeologiskt, till skillnad från det bredvidliggande Casagrandehuset. Andreas Petris hus och ändan av Brahegatan före branden fanns bakom den inkörsport vid Casagrandes hus som vi ser i dag.

Georg Haggrén

Översättning: Brita Löflund

Källor:

Väänänen, Kyösti: Andreas Petri. Turun hiippakunnan paimenmuisto 1554–1721 -verkkojulkaisu. Studia Biographica 9. Helsinki: Suomalaisen Kirjallisuuden Seura, 2011– (refererad 13.2.2026).