Henrik Gabriel Porthan erhöll den 18 maj 1779 av kansler vid Åbo Akademi det beslut om tjänstledighet som han länge väntat på. Hela våren hade han planerat en resa till Tyskland, främst till det berömda universitetet i Göttingen, och nu säkerställdes resan äntligen. Akademins bibliotek var Porthans ögonsten, och samtidigt som resan erbjöd en möjlighet att utöka olika kunskaper och färdigheter skulle den också göra det möjligt att gagna ”vårt arma bibliotek”, som Porthan konstaterade. Någon uppgift om den exakta avresedagen har inte bevarats, men på basis av olika källor kan man anta att Porthan sade farväl till hemstaden senast i mitten av juni. Båtresan till Lybeck gick raskt och sedan fortsatte Porthan till Göttingen, där han sist och slutligen kom att tillbringa fem veckor, ända fram till augusti.
Universitetet i Göttingen hade grundats bara 40 år tidigare, men där arbetade många ryktbara forskare, vars verk var kända också i Åbo. Till dem hörde bland annat historikern August Ludwig von Schlözer, vars verk Allgemeine Nordische Geschichte Porthan hade läst två år tidigare. Under sin resa träffade Porthan förutom Schlözer professorn i gammaltestamentlig exegetik Johann David Michaelis samt antikforskaren och förespråkaren för nyhumanismen Christian Gottlob Heyne, som i likhet med Porthan var professor i vältalighet.
Förutom med Schlözer hade Porthan särskilt mycket samröre med Heyne. Samtalsspråket var latin, då Porthan ansåg sin tyska alltför styv. Växelverkan på latin var inte heller lätt, eftersom Heyne hade en kraftig accent: ”I synnerhet kostade det på mig i början att veta, det fel skulle betyda vel, sey vara seu, schentes och maschis heta gentes och magis, dedit heta tetit o. s. v. Då han i kongl. vetenskapssocieteten uppläste en annars rätt vacker afhandling, så förekom mig i synnerhet denna pronunciation rätt underlig.”
Det akademiska livet i Göttingen skiljde sig mycket från det i Åbo. Studiekulturen och arbetsmoralen imponerade på Porthan. I ett brev skrev han: ”Akademien härstädes är i högsta flor, har käcke lärare och vid pass 900 studenter. Man är utomordenteligen flitig; ifrån kl. 7 om morgonen till 8 om aftonen hålles dageliga kollegier, utom söndagarna och lördags middagarne; och jämväl då läsa någre. Då klockan slår, äro alla gator fulla af studenter; men under timmarna ses ej många vanka omkring. De lata spela och dricka inom sina kamrar.”
Porthan nämner särskilt det sätt på vilket föreläsaren fick betalt av eleverna: ”När en professor läser för 50, 150 å 200 åhörare och får af hvar ifrån 1 till 3 dukater, så förtjänar det att vara flitig; och så hålla de fleste 3 å 4 privata kollegier dageligen.” I Åbo skulle detta system dock inte kunna genomföras. Det medgav Porthan beredvilligt.
De givande veckorna i Göttingen gick snabbt och resan fortsatte. I september stannade Porthan upp i Dresden och anhöll brevledes om mera tjänstledighet emedan hemresan skulle dra ut på tiden. I brevet sammanfattade han förutom den rutt han redan tillryggalagt också planen för hemresan: ”Jag har, Gudi lof! hela tiden haft hälsan, vistades några dar i Lübeck, 1 vecka i Hamburg, 5 d:o i Göttingen, vid pass 1 i Kassel, en och annan dag i Gotha, Erfurt, Weimar, Jena, Halle, Leipzig; tänker härifrån öfver Wittenberg resa till Berlin, Greifswald och Stralsund samt så med posten till Ystad.”
Hannu Salmi
Översättning: Brita Löflund
Källor:
Klinge, Matti: Nyhumanismen i Finland. Finlands svenska litteraturhistoria. Förra delen. Åren 1400–1900. Utgiven av Johan Wrede. Svenska litteratursällskapet i Finland, Helsingfors 1999.
Riikonen, H. K.: Saksalainen ja ”saksalainen” professori:
C. G. Heyne ja H. G. Porthan. Auraica. Scripta a Societate Porthan edita, Vol. 16, 2025: 47–55.
Schybergson, M. G.: Henrik Gabriel Porthan. Lefnadsteckning. Förra delen. Svenska litteratursällskapet i Finland, Helsingfors 1908.
