När pigan Anna Catharina Engerer avled i Åbo år 1806 inskrevs i hennes bouppteckning en klänning av vit nättelduk. Den värderades till en daler och var sålunda Engerers värdefullaste klädesplagg. Dessutom upptar bouppteckningen en halsduk och en kjol, likaledes av nättelduk, och en sidensjal. I en pigas garderob väntar man sig inte att finna moderiktiga och ganska värdefulla textilier. Vem var då Anna Catharina?

Anna Catharina Engerer avled i lungsot den 25 augusti 1806. Hon var då bara 27 år, och enligt bouppteckningens första sida efterlämnade hon ingen släkting. Med stöd av detta dokument kan man emellertid gissa sig till ett och annat om hennes bakgrund. Hennes efternamn Engerer tyder på tysk släkt, och i hennes bouppteckning nämns till exempel följande: 1: Tysk Psalm bok, en tysk psalmbok, och under denna rad 1: Dito Böne bok, en dito (= tysk) bönbok. Intill dessa finns en intressant bok upptagen, nämligen Mamsell Wargs Kokbok, troligtvis den kända kokboken av Cajsa Warg. Kokboken utgavs ursprungligen år 1755 och var vida känd i den östra delen av det svenska riket i slutet av 1700-talet och början av 1800-talet. På basis av böckerna kan man anta att Engerer var läskunnig, vilket inte var någon självklarhet vid denna tid, särskilt inte när det gällde en person som hörde till tjänstefolket. Böckerna ger oss en viss uppfattning om Engerers identitet och språkkunskaper.

Låt oss återgå till Engerers klänning. Nättelduk är ett övergripande namn på ett fint, tunt tyg, som tidigare tillverkades av nässlor och senare också av lin och bomull. Tyget var en dyr importvara och användes i moderiktiga klänningar i empirestil kring sekelskiftet 1700–1800. Dessutom användes tyget till accessoarer, bland annat halsdukar. Tre objekt i bouppteckningen är av nättelduk, vilket är anmärkningsvärt eftersom bruket av tyget begränsades i 1794 års överflödsförordning. I förordningen riktades förbuden särskilt mot fina utländska importtyger. Klänningen av nättelduk vittnar om att det internationella modet vid denna tid blivit så känt i Åbo att moderiktiga kläder gått vidare från ståndspersonerna till tjänstefolket. Bouppteckningarna bidrar till att visa att pigorna inte var materiellt osynliga utan hade en egen position i modeklädernas cirkulation och konsumtion.

Vid första ögonkastet förefaller bouppteckningarna torra och enformiga, men en närmare granskning ger vid handen att de kan förmedla en intressant bild av en människa som man i övrigt inte vet just någonting om. I de bouppteckningar efter pigor i Åbo som gjordes kring sekelskiftet 1700–1800 har textilierna vanligen utgjort den största och högst värderade delen av egendomen. Det är inte ovanligt att i de här bouppteckningarna påträffa till exempel klädesplagg och accessoarer av siden. Pigorna fick klädesplagg i lön, så under årens lopp kunde en piga samla ihop ägodelar i form av just textilier. Engerer var kanske en särskilt gynnad piga då hon kunde skaffa sig en så värdefull egendom redan som ung. Det är möjligt att pigorna inte själva använde sina dyraste klädesplagg utan förvarade dem som ett slags sparkonto. Det faktum att det bland pigornas ägodelar funnits modekläder visar dock hur de sociala gränserna fördunklats när även de mindre lyckligt lottade kunnat få dyra klädesplagg i sin ägo. Men på basis av enstaka exempel på mer välbärgade pigor kan man givetvis inte anta, att någon större del av de lokala pigorna skulle ha ägt flera och dyra klädesplagg. Även om pigorna utgjorde en stor del av stadens befolkning är de inte särskilt väl representerade i de bevarade bouppteckningarna. Exempel på pigor som Engerer vidgar dock uppfattningen om hurdana personer som under historiens gång tjänat som pigor i Åbo och visar att pigorna bildat en mångsidig invånargrupp i stadens vardag.

Elina Saari

Översättning: Brita Löflund

Källor:

Åbo stadsarkiv, Magistratens och rådstuvurättens i Åbo arkiv, Bouppteckningar 1798–1809 (B1c:4–15)

Laine, Tuija: Keittotaitoa nuorille ja miksei vähän vanhemmillekin. Bloggen Minun aarteeni 19.1.2015. https://blogs.helsinki.fi/minunaarteeni/2015/01/19/keittotaitoa-nuorille-ja-miksei-vahan-vanhemmillekin/ [Läst 1.6.2026]

Pylkkänen, Riitta: Säätyläisnaisten pukeutuminen Suomessa 1700-luvulla. Red. Lars Pettersson. Helsingfors 1982.

Saari, Elina: Vaatearkkujen kertomaa – Vaatteet turkulaisten piikojen perukirjoissa vuosina 1789–1809. Pro gradu-avhandling, Åbo universitet 2025.