Etikettarkiv: Åbo slott

Tomtegubben i Åbo slott (1849)

”Matts Mursten var den tiden en flink pojke om tolf år, för hvilken hela verlden dansade på en kalfsvans. Han sökte gamla muskötkulor bland gruset i slottshvalfven, när han en morgon råkade finna öppningen till den underjordiska gången och företog sig af nyfikenhet att se åt hvart det kryphålet kunde leda.”

Zacharias Topelius (1818–1898) publicerade sagan ”Tomtegubben i Åbo slott” år 1849. Den utkom senare i redigerad form i samlingsvolymen Läsning för barn. Sagan berättar om Matts, 12 år, som av en slump finner en underjordisk gång som leder från Åbo slott till Åbo domkyrka. Matts blir fast i en fälla då gången rasar framför honom och bakom honom. Pojken blir ändå inte en livstidsfånge under jorden, för han räddas av tomtegubben i Åbo slott, den över 700 år gamle beskyddaren av slottet som nästan fallit i ruiner. 

I denna saga från romantikens tid möter ett 12-årigt barn det förflutna i ett sönderfallande slott, på en plats som är förknippad med förluster och tidens gång. Utforskningen av de materiella spåren efter den gångna tiden är fröjdefull men också farlig, emedan ruinerna kan bli ett fängelse. Det sorglösa äventyret där en pojke letade efter muskötkulor får med tiden en ny betydelse. Matts, som räddades av slottstomten, växer upp och blir med tiden vaktmästare på det förfallna medeltida slottet. Han vakar över slottets skatter och stenmurar också på gamla dagar. Men det räcker inte med att en ungdom gått förlorad: tomten kräver att också Matts efterkommande ska vaka över minnesmärkena från det förflutna. En människoålder är en kort tid i relation till slottet och dess långa förflutna. Ansvaret för att minnena och det gemensamma arvet bevaras flyttas enligt tomten från en generation till en annan.  

Illustration till sagan Tomtegubben i Åbo slott (1849). Nationalbiblioteket, publikationsarkivet Doria.

Topelius saga bidrog till att intresset för att restaurera slottet vaknade på 1800-talet. En restaureringsplan utarbetades på 1880-talet och vid samma tid togs en del av slottets rum i museibruk. De första restaureringsarbetena gjordes åren 1929–1933. Vid samma tider, i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet, förekom tomtegubben i Åbo slott i pressen i artiklar som behandlade slottets restaurering och bevarandet av kulturarvet.

På 1840-talet inkluderade Topelius historiska personer och platser för historiska händelser i sin sagovärld. Skildringarna av slottets materiella aspekter och förfallna ställen band den aktuella tiden samman med den förflutna. Tornen, salarna och trapporna erinrade om slottets invånare och det liv som där en gång levts. Den gamle tomtegubben i Åbo slott, byggnadens beskyddare, mindes de gångna händelserna och var en förmedlande länk mellan det förflutna, den aktuella tiden och framtiden. Topelius romantiska saga har under tidernas lopp tilltalat också läsarnas fantasi och bidragit till de sinnebilder som kombinerats med slottet. 

Martin Rudolf Heland Château d´Åbo. Ingår i verket A. F. Skjöldebrand: Voyage Pittoresque au Cap Nord, Stockholm 1801. Museiverket, Historiska bildsamlingen.

Hembygdsforskarnas i Finland språkrör, tidningen Kotiseutu: Suomen kotiseutututkimuksen äänenkannattaja hade år 1910 en artikel ”Maanalaisista käytävistä” (Om underjordiska gångar) som granskade intresset för underjordiska gångar och historiska fantasier såväl i Åbo som i andra europeiska städer. Texten börjar med en beskrivning av hur en besökare från Sverige ser på Åbo slott inspirerad av Topelius saga. Artikeln visar hur förväntningar och inspiration från litteraturen ofta påverkar synen på historiska minnesmärken: ”[…] otaliga gamla berättelser och minnen omger och fascinerar betraktaren och åhöraren i de gamla salarna. Topelius tomtegubbe i Åbo slott hade trollbundit också den här främlingen – enligt hans egen utsago – redan då han steg in genom slottsporten.”

Tomtegubben i Åbo slott nämns också i samband med beskrivningar av arkeologernas och museiproffsens arbete med att utforska och bevara kulturarvet. I början av 1900-talet jämfördes det arbete som olika branschexperter tillsammans utförde för att bevara kulturarvet åt kommande generationer med sagans berättelse om människans och tomtens gemensamma ansträngningar för att skydda slottet mot förfall och glömska. 

I augusti 1939, bara ett par veckor före andra världskrigets utbrott, publicerade Suomen kuvalehti en artikel om reparationerna på Åbo slott: 

”I slottet, särskilt dess gamla del, har man utfört omfattande forsknings- och reparationsarbeten i syfte att restaurera eller återställa slottet i dess forna skick. […] Och även om dagens forskare inte i Åbo slotts innandömen skulle hitta den tomtegubbe som Z. Topelius beskriver, så finner de i varje fall miljön för de sekelgamla händelser som tomten kommer ihåg, Åbo slotts mystikomspunna romantik.” 

Vinterkriget och fortsättningskriget avbröt restaureringsarbetena. Det på 1280-talet grundade slottet fick allvarliga skador vid bombningarna år 1941. Huvudborgens träsektioner förstördes helt av elden. Efter krigen restaurerades slottet i 15 år. Det öppnades för allmänheten, återställt i sitt forna skick, år 1961.

Heidi Hakkarainen

Översättning: Brita Löflund

Källor:

A.M. T., Maanalaisista käytävistä. Kotiseutu: Suomen kotiseutututkimuksen äänenkannattaja 1.3.1910. Nationalbibliotekets digitala material.

Kommentarer till Tomtegubben i Åbo slott
Läsning för barn
Zacharias Topelius Skrifter – https://topelius.sls.fi
https://topelius.sls.fi/sv/collection/221/text/21604

Herman Paul, Key issues in Historical Theory. New York, Routledge 2015.

Kyllikki Penttilä, Turun linnan tonttu-ukon puheilla. Kansan kuvalehti 18.12.1831. Nationalbibliotekets digitala material.

Zacharias Topelius, Lukemisia lapsille. 3:mas osa. WSOY, Borgå 1893, s. 52. Nationalbibliotekets digitala material.

Zacharias Topelius, Tomtegubben i Åbo slott. Sagor af Topelius, tredje samlingen. Wasenius, Helsingfors 1849. Nationalbibliotekets digitala material.

Turun linnan menneisyyttä etsitään. Suomen Kuvalehti 12.8.1939. Nationalbibliotekets digitala material.

Turun linna, Turku. Museovirasto restauroi. http://museovirastorestauroi.nba.fi/linnat/turun-linna

Fången på Åbo slott

”Kölden är sträng”, skrev Petter Schäfer på Åbo slott den 3 mars 1712. ”På grund av kylan kan jag inte upprätthålla skrivandet.” Schäfer hade då suttit i fängelse i fem långa år. Han skrev dagbok på finska, antecknade händelser och erfarenheter nästan varje dag, och läste pietistisk litteratur som regelbundet insmugglades till honom.

Åbo slott. Robert Wilhelm Ekmans målning Vinterfiske utanför Åbo slott, 1872 (detalj). Bild: Nationalgalleriet.

Petter Schäfer (ca 1660–1729) var en av sin tids radikaler och magister från Åbo Akademi. Han hade upplevt väckelsen redan under studieåren. Han hade lärt känna Lars Ulstadius, som år 1688 hade skapat uppståndelse och väckt anstöt, avbrutit en predikan i Åbo domkyrka och själv stigit upp och klandrat både prästerskapet och kyrkfolket. Schäfer blev Ulstadius anhängare och förkunnare av hans läror. Han flydde utomlands år 1694 och hamnade via London i Nordamerika och kolonin Nya Sverige. Vid sekelskiftet återvände han emellertid till Åbo men drogs åter in i konflikter. Han anklagade lutherdomen för att vara en falsk lära och presenterade sina dystra profetior. Han vägrade delta i nattvarden, och till sist spärrades han in i slottsfängelset den 8 april 1707.

I rannsakningsfängelset försökte man få Schäfer att återta sina ord, men han vägrade envist att ge upp: ”Jag lyder inte. Hetsigt motsatte jag mig biskopen. Jag slog näven i bordet 2 eller 3 gånger. Jag satte mössan på huvudet. Jag talade mycket och modigt om biskopens onda framfart.” Till sist dömdes Schäfer till döden år 1709, men kungliga majestätet benådade honom. För att förhindra pietismens vidare spridning beslöt man hålla oliktänkaren fängslad, och han isolerades på Åbo slott fram till år 1713. Då närmade sig de ryska styrkorna och han flyttades till Gävle.

Petter Schäfers dagbok öppnar ett fönster mot världen i början av 1700-talet. Han beskriver sina skriftliga arbeten och de verk han läst men ger också noggranna upplysningar både om sitt fastande och om den mat han fick. Han tycks inte ha varit isolerad på något sätt utan fick hela tiden information om händelserna både i staden och ute i världen. Våren 1710 hade han fått vetskap om assessor Gyllenkroks oblida öde:

”Assessor Anders Gyllenkrok föll plötsligt omkull framför Wittfots bod vid broändan, slog munnen och näsan i blod, bars hem och dog efter en stund. Fort gick det.”

Information om krigsfronten och kung Karl XII:s förehavanden trängde också igenom murarna. Schäfer skrev den 14 september 1709:

”Hårda bud om kung Carl XII. Ryssen slog hela armén i Ukraina vid staden Poltava: 27.6 har striden stått. Kungen har kommit undan. Postmeddelanden berättar att han varit mycket sjuk 28.8 i staden Bender. Han är nu i Turkiet.”

I Schäfers vardag växlade längtan efter kärlek och passion med fasta och kroppslig späkning. Han levde med smärtor, smalbenen värkte och även tänderna föreföll att ge upp:

”Jag drog ut den första med en tråd, den andra med fingret. Alla tänderna är lösa; jag kunde inte tugga mjukt bröd. – – -, munnen är svullen; jag kunde inte tala tydligt. Jag prövade att dricka, thee och caphe, men det hjälpte inte. Jag måste överge fastan för tändernas och den svåra skörbjuggens skull.”

Mitt i allt detta fick den säregna predikaren besök av allehanda Åbobor och han skickade meddelanden, ”blad” och ”zedlar”, till sina bekanta. I slutet av dagboken förtätas stämningen då de ryska trupperna närmar sig och Åbo förefaller att falla i fiendens händer. För Schäfer var förstörelsen ett bevis på andliga villfarelser.

”Herren slår dem, de förstår inte; han sänder dem förstörelse, men de lyder inte. Gud må se till detta elände! Den andliga förstörelsen är sorgligare och mer skadlig än den yttre, timliga. Ingen förstår, ingen gör riktig bot, amen!”

Hannu Salmi

Översättning: Brita Löflund

Källor:

Petter Schäfer: Minä Pietar ja minä Anna. Päiväkirja vuosilta 1707–1714. Red. Matti Piispa. Otava, Helsingfors 2000.

Esko M. Laine: Schäfer, Petter. Nätpublikationen Kansallisbiografia. Studia Biographica 4. Helsingfors: Suomalaisen Kirjallisuuden Seura, 1997–. Läst 22.2.2026.

Yrjö Kotivuori: Ylioppilasmatrikkeli 1640–1852: Anders Gyllenkrok. Nätpublikation 2005 <https://ylioppilasmatrikkeli.fi/henkilo.php?id=2230>. Läst 22.2.2026.

Yrjö Kotivuori: Ylioppilasmatrikkeli 1640–1852: Lars Ulstadius. Nätpublikation 2005 <https://ylioppilasmatrikkeli.fi/henkilo.php?id=2817>. Läst 22.2.2026.

Yrjö Kotivuori: Ylioppilasmatrikkeli 1640–1852: Petter Schaefer. Nätpublikation 2005, https://ylioppilasmatrikkeli.fi/henkilo.php?id=2565. Läst 21.2.2026.