Etikettarkiv: Kejserliga Åbo Akademi

Erik Anders Crohns studiebana vid Åbo Akademi

“O! huru glad huru innerligen nöjd lyckönskar icke jag Dig till att hafva slupit det Sväraste som Du säger at undergå Examen nemligen Gudilof. Du kan då snart säga nu är det slut, nu har jag sluppit en Tung Börda. det är sant att monga besvär väntar Dig ännu som Adjunkt, men dock i mindre grad än da Du haft som Studeranden.

 – – – af mamma hade jag nyss bref, hon är så mycket bekyrad öfver dett att hon styrkte Collan til at be Dig komma hem. några har i Kides sagt henne at Du nu aldeles kommer at förspilla Din lycka genom det beslut Du fattat, at lemna Åbo eller hvad de lär mera, och det oroar Gumman ehuru hon af innersta hjerta gladde sig deråt at än hemfå sin älskade Eric, och det förat bo hos sig”. (Elisabeth Collan till Erik Anders Crohns 8.7.1812, Coll. 37.14, Samling Collan, Nationalbiblioteket.)

Erik Anders Crohns. Bild: Historiska bildsamlingen, Museiverket. Reprofoto: Markku Haverinen. Finna.fi.

Erik Anders Crohns avlade examen vid Åbo Akademi sommaren 1812. Han var då 28 år. Hans studiebana hade inte varit lätt. En del år hade varit svåra, och tidvis hade Crohns fått ty sig till ströjobb med vilka han förtjänade sitt uppehälle och samtidigt försökte stödja barndomsfamiljen i Kides. År 1812 tedde sig framtiden ljus. I Åbo var det livligt, studentevenemang arrangerades och faderns och broderns frånfälle med tillhörande sorgetid var över. På våren hade det varit maskerad i staden, och Erik Anders hade klätt ut sig till munk. Efter studierna hade Crohns stor nytta av de kontakter han knutit i Åbo, inte minst av stödet från lillasyster Elisabeths make Pehr Johan Collan. Collan kände alla, såväl Porthan som den nye generalguvernören Steinheil. Elisabeth retades med Erik Anders då denne var på slutrakan av sina studier genom att som adress på ett brev skriva ”Biskoppen Herr Eric Crohns i Åbo”. Biskop blev Erik Anders aldrig men väl kyrkoherde i Helsingfors och Helsinge socken, och han fick hålla predikan vid det till Helsingfors flyttade universitetets jubelfest år 1840. 

Erik Anders studieår inbegrep trots all stress många glada stunder och en frihet som syster Elisabeth avundades honom. Ur ett Idensalmi-perspektiv var Åbo en exotisk, urban och fascinerande stad. Så här skrev Elisabeth till sin bror:

Här [i Idensalmi] är flere som besökt Städerne och bodt där i några år, men icke kan man urskilja dem från oss andra säger de. gärna skulle jag ändock med Dig villa vara någon Tid i Åbo, föratfå se huru der lefves dett skulle just intrisera mig att se så mycket hyggliga och välklädda mennskior också artiga och belefvande som jag sett flere vara som kommit derifrån jag menar ej sådana som våra härstädes.” (Elisabeth Collan till Erik Anders Crohns 18.12.1812, Coll. 37.14., Samling Collan, Nationalbiblioteket.)

Ulla Ijäs

Översättning: Brita Löflund

Källor:

Släkten Collans samling, Coll. 37.14., Nationalbiblioteket.

Elisabeth Collan till Erik Anders Crohns 8.7.1812.
Elisabeth Collan till Erik Anders Crohns 26.3.1812.
“Biskoppen Herr Eric Crohns i Åbo”. Elisabeth Collan till Erik Anders Crohns 18.1.1812.
Elisabeth Collan till Erik Anders Crohns 18.12.1812.

När svärdet skipade rättvisa

Åbo upprördes i slutet av 1821 av ett brott om vilket följande är känt. Den tionde december klockan åtta på morgonen steg en ung man klädd i slängkappa in i Kejserliga Åbo Akademis medicine professor Israel Hwassers bostad. Husfolket skulle just börja med sitt morgonkaffe. Gästen hade visats in i salen och han bad att få tala med professorn. När denne kom räckte mannen honom en papperslapp där det stod ”egnadt rättvisan mi hand”. Hwasser hann nätt och jämnt fråga vad texten betydde när mannen drog fram ett svärd under sin slängkappa och högg till mot honom. Slaget träffade någonstans vid tinningen och blod sprutade fram. Ett allmänt kaos uppstod. Enligt vissa uppgifter ska Hwasser ha fallit omkull och slagit huvudet i golvet, medan andra uppgifter berättar att han skulle ha gått, sårad men upprätt, för att söka hjälp av andra i samma hus. Gärningsmannen hann försvinna spårlöst.

Professor Israel Hwasser (1790–1860). Litografi av Johan Cardon, Wikimedia Commons.

Brottsutredningarna inleddes omedelbart. Redan samma dag identifierades gärningsmannen som sinnessvage Johan Emanuel Gadolin, student 1816 och son till Akademins berömde kemiprofessor Johan Gadolin. Han påträffades i hemmet, där han stängt in sig i sin kammare. Professor Hwasser tillfrisknade med tiden från sviterna av misshandeln, men det var också det enda positiva med hela uppträdet. Vid universitetet och dess förvaltningsämbete blev stämningen åter orolig. Vad skulle man tänka om händelsen i Sankt Petersburg och vid det kejserliga hovet? Studenterna hade ju redan i flera års tid orsakat oroligheter i staden. Hade kejsaren kanske fått nog, skulle han kanske besluta om stängning av universitetet?

Universitetets konsistorium, som hade akademisk domsrätt, behandlade fallet i många månader. Studenten Gadolin förhördes och utlåtanden inbegärdes. I staden florerade rykten om utländska förebilder för misshandeln och om impulser från studentföreningarna, men Gadolin berättade för konsistoriet om sina säregna syner och man fick aldrig någon riktig reda i hans motiv och tankar. Konsistoriet stannade för att föreslå flera alternativa straff. Till sist blev det så, att studenten Gadolin först sändes för en tid till en prästgård i Sverige och därifrån till den lantgård som professor Gadolins svärson, fysikern Gustaf Gabriel Hällström ägde i Vichtis i Nyland. Där levde han resten av sitt långa liv i stillhet. Professor Gadolin åter fick nog av hela rättsprocessen och avgick från sin akademiska tjänst år 1822, då rättegången fortfarande pågick.

Jukka Sarjala

Översättning: Brita Löflund

Källor:

G[ustaf] Heinricius, Skildringar från Åbo Akademi 1808–1828. Med 46 afbildningar. Helsingfors: Svenska Litteratursällskapet i Finland, 1911.

Jukka Sarjala, Åboromantiken. Idéer, läslust och nätverk på 1810-talet. Helsingfors: Svenska Litteratursällskapet i Finland & Stockholm: Appell Förlag, 2025.