Den 28 februari 1948 lovade väderrapporten för Åbo och Björneborgs län svag till måttlig sydvästvind och mestadels vackert väder. Det var lördag, och man firade Kalevaladagen och Åbo universitets årsdag. Samma dag sköt en man sin hustru till döds på adressen Skolgatan 20.

Den dagen gav sig en i Åbo bosatt arbetare ”som behärskade metallbranschen” iväg för att hämta sin fru hos dennas syster, och i fickan hade han en Nagant-revolver. Mannen fick komma in i bostaden, och när han pratat en stund med sin fru i köket drog han fram vapnet och sköt sammanlagt fyra gånger. Ett av skotten träffade hustrun i huvudet. Därefter grep mannen en kniv och skar sig själv i halsen. Händelsens åsyna vittne, tydligen offrets syster, tillkallade hjälp och de två sårade fördes till Åbo länssjukhus för vård. Hustrun opererades men avled trots det ett par dagar efter händelsen. Hon begrovs på Åbo gamla begravningsplats i mars. Maken som skjutit dödsskottet överlevde däremot sina självförvållade skador, och efter sinnesundersökning dömdes han hösten 1948 till tio års tukthus för dråpet av hustrun.

Nyheten om parets våldsamma uppgörelse spreds i pressen runtom i Finland. I rubrikerna användes varierande ord: blodsdåd, blodigt skådespel, familjetragedi, äktenskapstragedi. Till sist hade åtminstone 35 tidningar publicerat nyheten före mitten av mars.

På basis av skriverierna i pressen hade hustrun bott tillfälligt hos sin syster redan en längre tid. Tydligen hade mannen varit berusad när han gav sig av för att reda ut situationen och hämta hem sin fru. Pressen angav ”äktenskapliga konflikter” som orsak till dråpet. Mannen hade ofta använt alkohol och i berusat tillstånd misshandlat hustrun och hotat henne till livet. Hustrun hade försökt få skilsmässa men maken hade inte gått med på det. Vid rättegången sade mannen att han träffat hustrun i misstag när han sköt och att han inte haft för avsikt att döda henne. Trots detta påstående hade han skaffat ett vapen på svarta börsen och skjutit flera skott i svägerskans bostad.

Kulturhistorikern Rauno Lahtinen har skrivit om mord och ogärningar i Åbo i boken Murhia ja hirmutekoja Turussa (2021), men det här våldsdådet på Skolgatan finns inte med där. Det följer emellertid samma mönster som våldsdåden i boken, så man kan sluta sig till att våld som lett till dråp inte var helt främmande vid den aktuella tiden. Inte heller självmord efter dådet var något ovanligt. Försök till självmord gjordes ju också i Skolgatans fall, men den dömde klarade sig med livet i behåll. Lahtinen berättar, att innehavet av skjutvapen reglerades med en lag för första gången år 1933, och därefter behövdes innehavstillstånd av polisen. Lagen skärptes ytterligare två år före dådet på Skolgatan: man fick skaffa ett fickvapen endast för tjänstebruk. Tyvärr visar denna berättelse att vapen såldes svart åt den som önskade ett sådant.

Skolgatans dåd var alltså inte något oerhört på sin tid utan ett av flera andra mord och dråp. Tyvärr är sådana här händelser inte ovanliga i dag heller. Enligt tidningarna har åtta kvinnor avlidit till följd av relationsvåld enbart under de tre första månaderna av år 2026. Två av dem dog i Åbo. När det gäller våld i nära relationer bör det påpekas, att det vanligen är endast våld som lett till döden som ger rubriker i pressen.

Johanna Latva och Otto Latva

Översättning: Brita Löflund

Källor:

Naisjärjestöt Yhteistyössä Nytkis ry. ”8 tapettua naista kolmessa. Kuukaudessa” @nytkis_ry – Instagramkonto. 27.3.2026. https://www.instagram.com/p/DWYjyMTDFg-/.

Rauno Lahtinen. Murhia ja hirmutekoja Turussa. Åbo: Sammakko, 2021.

Raahen Seutu 3.4.1948.

Sosialisti 6.11.1948.

Turun Sanomat 29.2.1948; 3.4.1948; 6.11.1948.

Uusi Aura 29.2.1948

Uusi Suomi 29.2.1948