Vårt trähusaktiebolag vid Skolgatan är över hundra år gammalt. Vi har ofta undrat hurdant livet kan ha varit här under olika tider, vem som bott här och hur omgivningen förändrats under årens lopp. Med hjälp av Nationalbibliotekets digitaliserade tidningar har vi fått en glimt av det förgångna ur en tidigare invånare synvinkel. Denna är konstnären och läraren Liisa Tanner, som bodde i vårt husbolag i sin barndom och senare som vuxen.
Liisa Tanner föddes i Åbo år 1902 och avled likaså i Åbo, för jämnt 40 år sedan år 1986. Under sin karriär målade hon hundratals porträtt och även landskap. En intervju med Tanner i Uusi Aura är gjord i hennes hem, där väggarna pryddes av många porträtt som föreställer såväl släktingar som konstnären själv. Tanners arbeten stannade emellertid inte kvar på hemmets väggar: de ställdes ut för första gången år 1928 och därefter på flera separat- och samutställningar. Även i Åbo universitets konstsamling ingår flera porträtt som hon målat.
Flera tidningsintervjuer med Tanner samt nyheter om hennes utställningar har bevarats. En av de i vårt tycke mest intressanta intervjuerna ingick i Turun Sanomat år1949. Den ingår i en artikelserie där redaktören frågar kända Åbobor hur de tjänade sina första egna pengar. I intervjun beskriver Tanner detaljerat livet i Skolgatans trähus, barnens lekar och den omgivande naturen i slutet av 1910-talet.
Tanner inleder med att berätta, att särskilt gårdens flickor var oerhört företagsamma. De hade bland annat kommit på, att de kunde sälja vilda örter åt apotekaren. Tanner plockade växter tillsammans med de andra, men hon tyckte inte om det. Växterna insamlades nämligen på järnvägsområdet intill bostadshusen, och grodorna som hoppade fram bland örterna skrämde henne. Men hon samlade växter liksom gårdens andra barn, för hon ville inte bryta den gemenskapsanda som hon berättar att rådde mellan gårdens flickor.
I intervjun minns Tanner också, att barnen inte gjorde affärer på apoteket endast med växter utan – till Tanners fasa – också med iglar, som barnen samlade vid Aura ås stränder. Emedan Tanner inte tillräckligt aktivt hade samlat in iglar skickades hon till apotekaren för att själv sälja sina maskar. Fast maskarna var långa och tjocka konstaterade provisorn att de var av fel sort.
Till sist hittade flickorna på ett sätt att tjäna pengar som också Tanner gillade. De grundade ett teatersällskap som anordnade kvällsunderhållning i bykstugan. Invånarna ställde sig positiva till teaterhobbyn även om en inträdesbiljett kostade 10 penni. Teatersällskapet fick till sist så mycket pengar att medlemmarna kunde göra ett teaterbesök.
Tanners berättelser om barndomen är intressanta på många sätt. De ger en inblick i barnens liv och lekar i Åbo i början av 1900-talet, och de berättar också om förändringarna i omgivningen. I dag förefaller redan tanken på en groda vid järnvägen eller i Åbo centrum nästan orimlig, och barnen samlar heller inte in iglar längre. Gemensamma lekar och påhitt som de boende får betala en slant för är emellertid fortfarande populära på Tanners gamla hemgård. I stället för teatersällskap har barnen emellertid i flera år satt upp en sommarkiosk.
Otto Latva och Johanna Latva
Översättning: Brita Löflund
Källor:
Helinä. Turkulaisia taiteilijattaria tapaamassa. Uusi Aura 24.2.1946.
Helinä. Miten ansaitsin ensimmäiset rahani IX. Turun Sanomat 12.11.1949.
Monto, Riitta. Liisa Tannerin luonnosnäyttely on turkulaista kulttuurihistoriaa. Turun Sanomat 4.10.2006. https://www.ts.fi/a/1074151397.
Palin, Tutta. Hilja Teräskeli – tietoa teoksesta. Turun yliopiston taidekokoelma 2024. https://art.utu.fi/object/hilja-teraskeli/.
Villehartti, Veli. ”Taiteen suurena tehtävänä on kirkastaa jokapäiväistä elämää”. Turun Sanomat 23.3.1947.