Etikettarkiv: Hotel Phoenix

Presidentbesök i Åbo år 1878

Åbo har alltsedan 1700-talet haft en fördelaktig ställning på rutten mellan Stockholm och S:t Petersburg. Staden var en rast- och genomfartsplats mellan två metropoler, vilket medförde att Åbo besöktes av en hel mängd prominenta utländska gäster. En av dem var Förenta Staternas 18:e president Ulysses S. Grant (1822–1885), känd även som krigshjälte, som besökte Åbo i juli 1878. Efter sina presidentperioder hade Grant tillsammans med sin hustru Julia Dent gett sig av på en grand tour i Europa år 1877, och ett av huvudmålen för deras resa var S:t Petersburg.

Henry Ulkes målning av president Grant från år 1875. Bild: Wikimedia Commons.

Grants resa till Nordeuropa och Finland fick mycket uppmärksamhet i Storfurstendömet Finlands tidningspress även om det naturligtvis inte var fråga om något statsbesök. Tidningarna skrev redan i juni 1878 om hur Grant blivit mottagen i Paris och hur den fortsatta resan därifrån till Tyskland hade gått och berättade när paret äntligen skulle komma till Stockholm före besöket i Finland. Nyheterna spreds snabbt till tidningarna medels telegram. 

I tidningarna redogjorde man också för Grants livsskeden och bedrifter och byggde för finländarna sålunda upp en bild av en storman. Även Åbo Underrättelser beskrev Grant i sitt nummer 29.7.1876 som ”en af wår tids största celebriteter”. Det medieintresse som Grants besök orsakade var en del av den borgerliga kändiskultur som uppstått redan på 1700-talet. Det var uttryckligen pressen som skapade intresset för författare, politiker och andra personer i offentligheten, till exempel Rousseau, Madame de Staël, Goethe, Napoleon eller Liszt.

Till Åbo kom Grant och hans hustru den 28 juli 1878 med ångaren Finland. De möttes av en grupp prominenta Åbobor. På plats fanns borgmästare Herman Höckert och en av Åbos rikaste köpmän, Ernst Dahlström, som också var sällskapets tolk. Hundratals stadsbor hade tagit sig till hamnen och hälsade de högt uppsatta gästerna med hurrarop. På Samppalinnabacken vajade det amerikanska stjärnbaneret som en speciell hedersbevisning.

Grants fick under dagen bekanta sig med sevärdheterna i Åbo. Paret åkte hästskjuts till Vårdbergsbacken, där Engels observatorium besågs, och därifrån till Kuppisbadet. Därefter stod Domkyrkan i tur. Efter middagen var det dags för en ångbåtstur till Runsala och kaffe på Allmänna Promenaden, senare känd som Folkparken. Efter kaffet promenerade presidentparet på strandpromenaden och samtalade med Åbobor som kunde engelska.

Åboborna anordnade dessutom en supé för Grants på nya Hotell Phoenix vid Salutorget. Tillsvidare kan vi bara föreställa oss vad presidentparet bjöds på. En flera rätters meny, kanske ett glas champagne och gott franskt rödvin, möjligen kaffe och konjak samt en cigarr, så som det var brukligt vid många fina fester på den tiden. 

Hotellet, kanske också maten, föll presidenten i smaken, för enligt tidningarna hade han jämfört hotellet med Vita huset i Washington. Hur det än var med den saken, så var Åboborna säkert glada över hans artiga omdöme. Phoenis hade ju blivit färdigt samma år och representerade den nya kontinentala hotellkulturen i staden.

Grant övernattade emellertid inte på Phoenix utan avreste med sitt sällskap redan samma kväll till Helsingfors. Resan företogs med ångaren Finland, som var framme i Helsingfors följande morgon. I huvudstaden mottogs presidenten, som i tidningarna beskrivits som ”förträfflig”, åter med hurrarop. Från Helsingfors avreste presidentparet med båt till S:t Petersburg samma kväll.

Topi Artukka

Översättning: Brita Löflund

En längre version av texten ingick i föreningen Turun historiallinen yhdistys publikation Historia nyt år 2025.

Källor

Åbo Posten, Åbo Underrättelser, Suomen Wirallinen Lehti, Sanomia Turusta, Tampereen Sanomat, Hufvudstadsbladet, Vaasan Sanomat, Wiborgs Tidning, Helsingfors Dagblad, under sommaren 1878

Lagerstedt, Ilpo: ”Malja vapaudelle!”. Yliopisto 7/1997, s. 21–23.

Leimu, Pekka: Phoenixin kohtaloita. Yliopisto 8/1997.

Levande bilder på Phoenix

Phoenix låg vid salutorget och Åboborna minns huset som Åbo universitets första huvudbyggnad. Huset revs 1959 efter att universitetet flyttat till moderna lokaliteter. Största delen av sin historia hade Phoenix emellertid helt andra uppgifter: före den akademiska tiden var huset i mer än 40 år centrum för nöjeslivet, hotell, mötesplats, restaurang, konsertsal –  och biografteater.

Hotell Phoenix år 1908. Bild: M. L. Carstens, Museiverket.

Hotell Phoenix ritades av Axel och Hjalmar Kumlien och blev färdigt år 1878. Härbärget med sina etthundra rum var lyxigt och överdådigt. Efter en del inledande svårigheter stabiliserades hotellverksamheten och byggnaden blev känd i hela landet. När en av huvudpersonerna, Henrik, i Arvid Järnefelts roman Bröderna (1900) kommer till Åbo kan han inte motstå frestelsen att ta in på det berömda hotellet i ”ett tremarks-rum”. Han installerar sig och låter blanka sina stövlar och borsta sina kläder innan han tvättar sig med ”en välluktande, löddrande tvål”. Till rummet hör rentav en behändig duschmaskin som det forsar vatten ur då man trampar på fotpedalen.

Förutom inkvartering erbjöd Phoenix också lokaler för nöjen. När de levande bilderna började bli vanligare i slutet av 1800-talet anordnades visningar i alla slags lokaler, från restauranger till cirkusmaneger.  Före biografteatrarnas tid åkte förevisarna från ort till ort och presenterade sina levande bilder. Den första filmföreställningen i Åbo anordnades av den svenske ingenjören Herman von Bardach i mars 1897. I tidningen Uusi Aura ingick den 7 mars en annons för ingenjörens två ”kinematografvisningar” i Phoenix restaurangsal. En sittplats kostade 1 mark, en ståplats 50 penni. Enligt tidens sed bestod visningen av korta sekvenser på högst några minuter. I programmet ingick bland annat en episod från tsar Nikolaj II:s kröning (1896), troligen filmad av fransmannen Camille Cerf.

Det finns unikt samtida vittnesbörd om föreställningen på Phoenix. Signaturen K. B. hade deltagit i en extra visning för inbjudna och skriver i tidningen Västra Finland om sin förtjusning över de naturliga bilderna, gatuvimlet, livet på badstränderna, vågsvallet och många andra under. Skribenten menar, att grälen mellan svekomaner och fennomaner snart kanske upphör då allmänheten får tillfälle att se hurdant livet är ute i stora världen.

”Världen” hörde nära samman med de levande bilderna, så det är inte förvånande att Åbos första stationära biografteater, som inledde sin verksamhet i Prima-huset år 1905, fick namnet Maailman ympäri (Världen runt).

Biografteatern Arkadias annons. Bild: Åbo Underrättelser 24.12.1909/Nationalbiblioteket.

Filmförevisningarna fortsatte under de följande åren också i Phoenix. På annandag jul 1909 öppnades biografteatern Arkadia, vars ingång låg vid Auragatan. Den tidigare restaurangsalen pryddes av ståtliga oljemålningar. Enligt tidningsannonsen var Arkadia ”Åbo stads nyaste och hemtrevligaste biografteater”. Föreställningarna ackompanjerades på en ”Blüthner-flygel” och publiken underhölls av Hans Burmesters orkester, ibland av en blåsorkester. Föreställningar gavs kl. 16–22 om vardagarna och kl. 15–23 om sön- och helgdagarna.

Tapani Maskula intervjuade på 1960-talet biobranschens veteran Eino Näre, som mindes att det på Arkadia fanns en uppseendeväckande, stor och svart dörrvakt som var klädd i en röd långrock. ”Själva programmet inbegrep sex eller sju filmsnuttar på ungefär tio minuter var. Efter varje avsnitt tillkännagav vaktmästaren stående vid dörren titeln på följande avsnitt, pianisten slog an ett mäktigt inledningsackord på sitt instrument och så fortsatte programmet, som jag tyckte var riktigt spännande.”

Arkadia ägdes av fru Lucie Widell. Den socialistiska tidningen Arbetet misstänkte emellertid att hon var poliskommissarie Enbergs bulvan. Teatern bytte ägare redan år 1911 emedan konkurrensen var hård. År 1912 köptes salen av baron Hjalmar Stackelberg, som lät renovera den helt. Det nya värmesystemet och luftkonditioneringen hjälpte emellertid inte. Till slut, i januari 1913, utauktionerades teaterns hela inredning, även kinematograferna, mattorna, stolarna och oljemålningarna på väggarna.

Arkadia stängdes men Phoenix levde kvar som centrum för nöjeslivet. I den tidigare biografsalen öppnades ett kafé, och hösten 1913 intogs Phoenix av den internationella favoritdansen tango, som Åboborna fick beundra.

Hannu Salmi

Översättning: Brita Löflund

Källor:

Arkadias annons, Sosialisti 24.12.1909.
Arvid Järnefelt: Bröderna. Otava, Helsingfors 1900.
Annons för Herman von Bardachs visning, Uusi Aura 7.3.1897.
K. B.: ”Bref från Åbo”, Västra Finland 13.3.1897.
”Polisteatern”, Arbetet 7.1.1910.
Tapani Maskula: ”Turkulaisia eläviä kuvia”, Studio 7, Elokuvan vuosikirja 1961–1962. Finlands filmarkiv, Helsingfors 1963.
Hannu Salmi: ”Elävien kuvien Phoenix”, Turun Sanomat 15.2.2020.