Konstantin Ivanovitj Fischer var chef för den finska generalguvernörens kansli i S:t Petersburg under 1800-talets första hälft samt adjoint hos ministerstatssekreteraren för Finland. Han var generalguvernör åren 1833–1855 och furst Aleksandr Sergejevitj Menschikoffs betrodde medarbetare. Fischer skrev senare sina memoarer. som publicerades i början av 1900-talet. Memoarerna har använts som källor av professor Osmo Jussila och docent Kristiina Kalleinen. Jussila beskriver Fischers memoarer som självgoda. Förutom att skribenten kanske betonat sin egen ställning alltför kraftigt har han också använt skönlitterära element i sina beskrivningar av händelserna.
I sina memoarer berättar Fischer om en resa till Åbo som han gjorde tillsammans med generalguvernör Menschikoff, troligen under perioden 1835–1837. Efter ankomsten till Åbo träffade det ryska sällskapet i hamnen representanter för stadens myndigheter med länsguvernören Lars Gabriel von Haartman i spetsen. Herrarna samlades i hovrättshuset. Där framförde furst Menschikoff på franska en grov vits om att taket skulle falla ned och krossa dessa gentlemän. von Haartman svarade leende: ”Min herre, vi hoppas att Försynen, som har omtanke om Finland, inte låter dessa förtjänstfulla domare förgås.”
Gästerna inkvarterades i Åbo i apotekare Julins vackra och stora hus, där de bjöds på en utmärkt frukost. I den ingick bland annat kallt kalvkött i söt sås. Senare var det dags för lunch med musik för de 60 gästerna. På festen spelade musikerna en rysk aria för deltagarna. Fischer skrev i sina memoarer att kalvköttet visserligen var gott men inte i gästernas smak. Arian var förvisso rysk men i verkligheten ”Gå hem, min lilla ko!”. Från Åbo fortsatte Menschikoff och hans följe sedan till Bomarsunds fästningsbygge på Åland.
Fischer fortsatte att utvärdera Åbo i sina memoarer. Han vidhöll att Åbo varit Finlands politiska, intellektuella och andliga centrum eftersom det i staden funnits en hovrätt, ett universitet och ett ärkebiskopssäte. Den funktionella hamnen och närheten till Stockholm gjorde att intryck från den europeiska civilisationen lätt kunde nå Åbo, så tanken på Åbo som Finlands huvudstad godkändes inte av de ryska regeringskretsarna. Kejsar Alexander I fruktade, enligt Fischer, ett anfall från Sverige, så det ansågs lämpligt att flytta huvudstaden till Helsingfors. Den staden skyddades ju av Sveaborgs fästning, som användes av den ryska armén och flottan.
När förvaltningen och universitetet flyttades till Helsingfors minskade Åbos betydelse. Fischer nämner också inrättandet av Viborgs hovrätt som en orsak till att Åbo hovrätts inflytande försvagades. Här misstar han sig dock, eller så har han drabbats av glömska. Han låter nämligen förstå, att Åbo hovrätt varit den enda rättskipande institutionen på denna nivå fastän Vasa hovrätt grundats redan 1775. Fischer hade heller inga höga tankar om von Haartmans efterträdare som länsguvernör, Gabriel Anton Cronstedt, för han beskrev denne officer i ryska armén som töntig och plattfotad. När von Haartman blev senator miste Åbo och Björneborgs län också återstoden av sin storhetsglans och blev enligt Fischer utan tvekan en provins.
Tuukka Heikkinen
Översättning: Brita Löflund
Källor:
Фишер, Константин Иванович: Записки сенатора К. И. Фишера. Исторический вестник. Т. CXII. Тип. А. С. Суворина. Апреля 1908. Санкт-Петербург. Fišer, Konstantin Ivanovitš: Zapiski senatora K. I. Fišera. Istoritšeskij vestnik. T. CXII. Tip. A. S. Suvorina. Aprelja 1908. S:t Petersburg. URL: https://archive.org/details/istoricheskvies31shubgoog/page/57/mode/2up. Läst 20.5.2026.
Юссила, Осмо: Великое Княжество Финляндии 1809–1917. Перевод с финского под редакцией академика А. Ю. Румянцева. Ruslania. Хельсинки. Jussila, Osmo: Velikoe Knjažestvo Finljandii 1809–1917. Perevod s finskogo pod redaktsiej akademika A. Ju. Rumjantseva. Ruslania. Helsingfors.
Kalleinen, Kristiina: Isänmaani onni on kuulua Venäjälle – Vapaaherra Lars Gabriel von Haartmanin elämä. Suomalaisen Kirjallisuuden Seura, Helsingfors 2001,
Kalleinen, Kristiina: Suuriruhtinaskunnan etuvartiossa: ministerivaltiosihteeri R.H. Rehbinder Suomen etujen puolustajana Pietarissa 1811–1841. Suomalaisen Kirjallisuuden Seura, Helsingfors 2017.