Kronans borgar var naturliga fängelser från medeltiden fram till 1900-talet. Fängelsestraff föregicks av brott. Orsakerna till frihetsberövandena kan indelas i tre större grupper: politiska skäl, rannsakning före domslutet och oförmåga att betala skuld. De här grupperna skiljde sig markant från varandra. Det var de politiska fångarna som fick skaka galler den längsta tiden, till och med i årtionden. Redan på 1600-talet fanns också livstidsfångar, visserligen inte så många. I bysättningshäktet eller gäldstugan hamnade den som inte kunde betala sina skulder. I rannsakningshäkte satt man en tid, mellan en vecka och några månader, före domens avkunnande. Efter domslutet sattes den skyldige ofta i tvångsarbete på någon av kronans borgar. Till exempel Sveaborgs fästning byggdes med fångar som arbetskraft. I gäldstugan satt gäldenären tills skulden i fråga var betald. Borgarna var också förvaringsplatser för dem som motsatte sig kronans representanter, varmed avsågs kungen och hans tjänstemän. De mest kända av de fängslade överhetsmotståndarna på Åbo slott torde vara kung Erik XIV och Jaakko Ilkka. 

På Åbo slott skrev man från och med år 1569 veckovisa mantalslängder, som har bevarats. I dem antecknades alla personer, även fångarna, för vars kost slottet svarade. För en del av fångarna angavs namn och hemort. Från och med slutet av 1610-talet saknas de här dokumenten, så det är inte möjligt att följa upp utvecklingen av antalet fångar under det seklet. Oftast satt det endast få fångar samtidigt på slottet, ibland fanns ingen fånge alls. Till exempel år 1584 var fem ryska politiska fångar inspärrade. De övriga fångarna var från Åbotrakten och anklagade för brott. Av brotten under de sju första räkenskapsperioderna nämns hor fem gånger, dråp två gånger, slagsmål tre gånger, stöld och häxeri en gång. Bara en kvinna fanns bland fångarna, och hon hade gjort sig skyldig till hor med granngårdens husbonde. Sju bönder från Lemu tillbringade i april ett par veckor på slottet för att de hade misshandlat kungliga majestätets dräng. Som brottslingarnas hemorter anges Lemu, Loimaa, S.t Marie, Virmo, Nagu, Pargas, Satava och Sagu.

År 1597 nämndes fångarna endast som en grupp, och samtidigt var 3–31 personer fängslade på slottet. Nästan alla var bönder från Nyland, Tavastland och Österbotten som tagits som krigsfångar under klubbekriget vintern 1597. I början av år 1598 fanns bara några fångar på slottet. De var hemma i Vintala i Lundo, Somero och Tövsala, och som yrken nämns bokhållare, länsman, hjulmakare och djäkne (skolelev). I början av sommaren kom tre fängslade romer till slottet; de hade vistats i det svenska riket trots förbud. På sommaren ökade antalet fångar då sju–åtta fängslade soldater var inspärrade samtidigt. På hösten fängslade man flera anhängare till hertig Karl på Åland och transporterade dem till Åbo slott. De åtalades för tjuvnad, svartmålande av kung Sigismund och anslutning till hertig Karl.

Under räkenskapsperioden 1599 var antalet fångar på Åbo slott störst i december: 19 inspärrade. Av fångarna nämns kavallerister från Upplands regemente och tjänare hos änkedrottningen som krigsfångar. Däremot torde fru Ceciias tre drängar på Haga gård ha gjort sig skyldiga till stöld av fruns egendom, vilket den turbulenta tiden underlättat. Fångarnas hemorter täcker ett stort område: Åland, Hangslax i Nagu, Granvik i Pargas, Bjärnå, Österbotten, Skåne och Vemo. En exceptionell fånge var österbottningen Brusius Henriksson, som kommit till slottet i början av året och somnade in i Gud den 10 mars mellan klockan nio och tio på dagen. Som nämndes var fångenskapen vanligen orsakad av rannsakning och det var inte meningen att fången skulle avlida där. Det fanns också exceptionella skäl till fångenskapen: två kavallerister från Skåne fängslades efter att ha brukat våld i Åbo stad, en hustru från Ulfsby hade mördat en annan hustru och Ingel Hansson från Lom i Korpo hade förfallit till att plundra en annan mans båt. Även en skånsk hovman fick hålla hov i slottsfängelset.

Hertig Karl avgick med segern i maktkampen och räkenskapsåret 1600 fanns det under årets sjunde vecka nästan 60 fångar i slottsfängelset, bland dem en biskop och flera adelsmän, soldater och tjänstemän. Under den här räkenskapsperioden upplevde slottet en fortlöpande tillströmning av rannsakningsfångar som anklagades för våldshandlingar och förtal under de oroliga åren. Fångarnas antal minskade och kvar blev de som begått faktiska brott. Kyrkoherden i Kumo, Herr Hans, fördes till slottet den 14 januari och fick sitta fängslad i flera månader. Till exempel de i fångrullan nämnda Johan Fleming och Hartvig Henriksson avrättades hösten 1600, och de nämns i Åbo domkyrkas förteckning över begravda eftersom de fick begravas i kyrkan med tillstånd av hertig Karl. Under år 1600 ökade också antalet fängslade gäldenärer.

Åbo slotts mantalslängd för åren 1609─10 berättar sin egen kärva historia om krigstiden. Största delen av slottsfängelsets interner var soldater som antingen begått något brott i de egna trupperna eller rymt. Kapten Mickel Bagge vistades i fängelset nästan ett helt år. Dessutom satt där sex kavallerister samtidigt; de hade rymt från sitt svenska truppförband i Ryssland. Från januari till februari förvarades där två polska fångar och från juni till november två livländare. I oktober anslöt sig en borgare från Reval till sällskapet. Civila fångar var i märkbar minoritet. Av deras brott nämns åtminstone slagsmål och dråp. Hemorter som nämns är Kankas, Loimaa, Nådendal, Pargas, Savolax och Övre Satakunda. Den fängslade före detta fogden i Borgå hade kanske ouppklarade räkenskaper med kronan.

Veli Pekka Toropainen

Översättning: Brita Löflund

Källor: 

Riksarkivet, Helsingfors (RA)

RA 1428, Åbo slotts räkenskaper 1584, 1─61; RA 1569, Åbo slotts räkenskaper 1597, 12─26; RA 1574, Åbo slotts räkenskaper 1598, 84─103v; RA 1579, Åbo slotts räkenskaper 1599, 66─89; RA 1585, Åbo slotts räkenskaper 1600, 10─19; RA 1713, Åbo slotts räkenskaper 1609─1610, 47─69v.

Nikula, Oscar och Sigrid 1987: Åbo stads historia 1521–1600 I─II. Åbo.

Ruuth, J. W. 1916: Åbo stads historia under medeltiden och 1500-talet III. Helsingfors.