Sabotage mot järnvägsförbindelserna hörde till den finska underjordiska motståndsrörelsens mest synliga skadegörelser riktade mot Finland och den finska armén under fortsättningskriget (1941–1944). Vanligtvis misslyckades visserligen sabotageförsöken, dels för att statsjärnvägarnas personal upptäckte de på spåren utplacerade sprängladdningarna i tid, dels emedan de improviserade laddningarna inte fungerade eller åstadkom endast liten skada. I Åbotrakten gjorde en av möbelpoleraren Väinö Johannes Ketonen (1915–1944) bildad grupp åren 1941 och 1942 flera sabotageförsök i närheten av Paju hållplats i S:t Marie.

Den obemannade hållplatsen Paju mellan Starrbacka (Saramäki på kartan) och Jäkärlä (S:t Marie) på Åbo–Toijala banan är i dag svår att lokalisera. I de samtida källorna sägs den ha legat 5–10 kilometer (sträckan varierar) från Åbo, men den bör ha funnits ungefär där som  Niittykulmavägens övergångsställe finns i dag. Hållplatsen inrättades på anhållan den 13:e oktober 1936 av mjölkförsäljningsandelslaget Maarian Maidonmyyntiosuuskunta för att underlätta mjölktransporterna med tåg. Järnvägsstyrelsen biföll anhållan år 1937 på villkor att andelslaget skulle svara för bygget av och kostnaderna för en mjölkbrygga. Mjölktransporterna skedde vanligen tidigt på morgonen, men bygget av mjölkbryggan blev också början till persontrafiken på hållplatsen, som inleddes den 10 mars 1937. Lokalinvånarna önskade sig sedan flera persontågsturer, men endast få tåg stannade vid hållplatsen för att ta upp passagerare. Hållplatsen slutade användas den 21 maj 1980.

Under krigstiden gjordes flera sabotageförsök i hållplatsområdet.  Ketonen hade den 16 oktober 1941 lyckats placera 2 ½ kilo dynamit under spåret nära Paju hållplats och laddningen exploderade då ett godståg på väg till Åbo körde över spåret. Lokets högra styrhjul skadades och bägge styrhjulen spårade ur, men loket och vagnarna kom över den grop på en halv meter som explosionen orsakat utan att vräkas ur spår. Gropen var bara 25 cm djup, men explosionens kraft gjorde att telegraf- och telefonledningarna vid banan gick av.

Ketonens gäng eller det så kallade Skogsgardet från Masku misstänktes genast för sabotaget. Ett av deras läger hade funnits i Masku, och i terrängen vid nuvarande flygfältet fanns flera korsur som männen förberett redan sommaren 1941. På samma ställe nära Paju hållplats hade ett sprängningsförsök gjorts också den 11 september 1942, men då hade endast spåret skadats. Två veckor senare, den 26 september, hade det smällt igen, denna gång tre kilometer från hållplatsen mot Åbohållet, mellan S:t Marie övergångsställe och Räntämäki hållplats. Då hade spåret och loket skadats. Sabotage och sabotageförsök gjordes också på andra banområden i Åbo.

I samband med anhållandena framkom senare, att dynamiten redan i augusti 1941 hade transporterats till ett gömställe nära sabotageplatsen av den i Åbo bosatte kommunisten Leo Virtanen. Anhållandet av grupp Ketonens medlemmar på sensommaren försenade inledandet av sabotagen. Ketonen själv anhölls i november 1942 i Kurala och arkebuserades i Uleåborg i mars 1944.

Riku Kauhanen

Översättning: Brita Löflund

Källor:

Iltanen, Jussi. Radan Varrella: Suomen Rautatieliikennepaikat. Helsingfors: Kartcentralen, 2009.

Riksarkivet, Helsingfors. Statspolisens I arkiv 1395_1. Huvudavdelningens lägesöversikter 1942–1945. Lägesöversikt Nr 9. 17.10.1942. Från september 1942.

Riksarkivet, Helsingfors. Statspolisens I arkiv. 1478_1. Huvudavdelningens hemliga lägesöversikter 1939–1945. Lägesöversikt Nr 10. 20.11.1941. Från oktober 1941.

Rislakki, Jukka. Maan Alla: Vakoilua, Vastarintaa Ja Urkintaa Suomessa 1941–1944. Love kirjat, 1985.

Turun Tienoo 4.12.1959.