”Arrangemangen på de s.k. bekvämlighetsinrättningarna i Åbo stad förundrade storligen en Åbobo, som från balkongen till sin bostad vid torget hade iakttagit händelserna på torget på midsommaraftonen. Skribenten konstaterade nämligen att damernas bekvämlighetsinrättning på torget stängdes redan vid 18-tiden. Alltmedan bussarna transporterade folk till midsommarfesterna ända fram till kl. 22.”

Så här beskrevs läget i torghörnet på midsommaraftonskvällen år 1959 i Turun Sanomat. En vacker sommarkväll och ingen toalett. Närmaste allmänna inrättning långt borta eller låst. Låter det bekant? 

De allmänna toaletterna eller ”bekvämlighetsinrättningarna” har väckt delade åsikter i äldre tider och gör det fortfarande. På 1940–1960-talen var de en mer synlig del av vardagslivet i Åbo än nu, för stadsborna var trångbodda och alla hade inte egen inomhustoalett. Vid behov ledde vägen ofta till en allmän toalett. Detta för all gemensamma behov av toalettbesök behandlades också ofta i Turun Sanomats spalter på den tiden.

Brist på toaletter och dyra besök

Tillgången till allmänna toaletter, som behandlas i citatet ovan, var inte ett samtalsämne endast i 1950-talets Åbo utan skrivelser om behovet av nya bekvämlighetsinrättningar tillställdes Turun Sanomat även på 1940-talet. År 1943 mottog redaktionen klagomål över bristen på toalett på Varvstorget. Där rörde sig mycket folk men där fanns ingen ordentlig toalett. Byggnadsnämnden i Åbo svarade skribenten: det fanns för få toaletter i Åbo, men inrättandet av sådana krävde att en motion inlämnades till stadsstyrelsen. Skribentens problem kunde emellertid inte lösas, för enligt artikeln planerade man att bygga nästa offentliga toalett i Nummisbacken, inte på Varvstorget. 

Förargelse hos stadsborna väckte det också då en offentlig toalett togs ur bruk. År 1953 förundrade man sig över saluhallens bekvämlighetsinrättning, som var låst utifrån. Turun Sanomat berättade att särskilt kötthandlarna som transporterade varor var förtretade, emedan närmaste toa fanns inne i hallen bakom lås och bom. Till salutorgets ”kontor för behövande” (som tidningen skrev) var det för lång väg och att bege sig dit skulle ju också ha inneburit att lämna sina varor obevakade mitt under arbetsdagen. 

Tidningen lyfte också fram problemet med dyra toalettbesök. År 1949 klagade man över att de allmänna toaletterna i Åbo inte var gratis för mödrar med små barn. Varje besök på en bekvämlighetsinrättning för kvinnor kostade fem mark. Billigare hade det inte heller blivit vid ingången av 1960-talet. År 1960 föreslog stadens fastighets- och byggnadsnämnd att besök på salutorgets toalett skulle kosta 20 mark per gång.

Försvunna tillhörigheter och stölder

Ett tema i Turun Sanomat var också tillhörigheter som tappats bort, glömts kvar eller stulits på de allmänna toaletterna. På 1940-talet efterlyste tidningen till exempel ägaren till en på Trätorgets toa upphittad säck med olika varor samt information om en luftvärnsring som försvunnit på busstationens toalett. År 1944 erbjöds god hittelön åt den som kunde återbörda ett ”herrparaply” som försvunnit på toan i hörnet av Aningais- och Eriksgatorna. 

De på toaletterna borttappade sakerna var vanligen sådana som man höll i handen och lätt tappade i golvet. Om någonting försvann utanför toaletten var det ofta en cykel eller något som på ett eller annat sätt fästs vid cykeln. Miljön var ofta salutorget eftersom man parkerade cyklar där. Till exempel år 1960 berättades om ett fall där någon stulit en portfölj med pengar till ett värde av 61 700 mark; den hade hängt på styret till en på Köpmansgatans sida parkerad cykel medan ägaren besökte torgets toalett. Turun Sanomat berättade år 1957 också, att någon långfingrad utanför samma bekvämlighetsinrättning lade beslag på en cykel värd 8000 mark. 

Rivningshotade bekvämlighetsinrättningar

Då spoltoaletterna blev vanliga och vattenledningsnätet utökades minskade bruket av de offentliga toaletterna på 1960- och 1970-talet. Man krävde att de skulle rivas och hänvisade till exempel till lukten och osnyggheten. Till exempel publicerade Turun Sanomat år 1952 skrivelser i negativ anda om toaletten nära Kuppis fotbollsstadion. Enligt skribenten måste toaletten flyttas till annan plats eftersom man ”kunde lukta sig till dess existens redan på långt håll”. 

Tidningen berättade också att länsbyggnadskontoret år 1959 anhållit om att pissoaren på Tavastgatan skulle avlägsnas emedan dess läge utanför länsstyrelsen var ”helt opassande”. Gatubyggnadsavdelningen avslog emellertid begäran emedan antalet offentliga toaletter i staden var på nedgång. 

Bruket av ordet ”mukavuuslaitos” (bekvämlighetsinrättning) minskade överlag i de finskspråkiga tidningarna kring decennieskiftet 1960–1970, vilket visar att offentliga toaletter revs och minskade i antal i hela landet. Av de gamla offentliga toaletterna i Åbo återstår i dag toan på Trätorget (Puutorin Vessa) och wc:t på Östra Strandgatan.

Jean Lukkarinen (pronomenet: hen)

Översättning: Brita Löflund

Källor: 

Tidningsartiklar:

Talteenotettu. Turun Sanomat, 13.10.1940, nr 278, s. 11.

Kadonnut. Turun Sanomat, 01.06.1941, nr 145, s. 14.

Juttuja ja kuulemisia. Turun Sanomat, 23.02.1943, nr 52, s. 3.

Herrain sateenvarjo. Turun Sanomat, 05.11.1944, nr 300, s. 14.

Juttuja ja kuulemisia. Turun Sanomat, 05.06.1949, nr 131, s. 3.

Kupittaan jalkapallostadion kanadalaisen silmin nähtynä. Turun Sanomat, 09.07.1952, nr 181, s. 5.

Silmä & Korva. Turun Sanomat, 19.12.1953, nr 342, s. 6.

Juopunut tykkimies ajoi varastetulla autolla ojaan. Turun Sanomat, 26.11.1957, nr 320, s. 3.

Silmä & Korva. Turun Sanomat, 22.06.1959, nr 164, s. 4.

Hämeenkadun pisoaari jää paikoilleen. Turun Sanomat, 10.12.1959, nr 333, s. 11.

Varataan tontti itäharjulta. Turun Sanomat, 21.04.1960, nr 108, s. 10.

Varkauksia Turussa. Turun Sanomat, 26.05.1960, nr 142, s. 10.

Sökord: ”Mukavuuslaitos”, Nationalbibliotekets digitala material. Sökningen gjord 1.6.2026.

Litteratur:

Juuti, Petri S. & Wallenius J. Katri: Kaivot ja käymälät. Brief history of wells and toilets. KehräMedia Oy, Tammerfors 2005.

Hautanen, Tarja: Yksityistilaisuus. Turkulaisten homojen ja lesbojen kulttuurihistoriaa. Seta rf, Helsingfors 2005.