Etikettarkiv: Ejbykalken

Ejbykalken återbördas 1925

Åbo domkyrkas kalk och paten, som den danske härföraren Otte Rud tog som krigsbyte år 1509, fann sin väg till Ejby kyrka på den danska ön Själland emedan kyrkan hörde till släkten Ruds ägor vid Tryelbygård. Föremålen bevarades i stort sett i ursprungligt skick, men en senare ändring som gjordes i Danmark var att kalkens kupa förnyades år 1851

Ejbykalken föll i glömska under flera sekler ända tills C. F. Allen i en år 1864 publicerad artikel tog upp ämnet. Åbo historiska museum försökte senare få kalken och patenen tillbaka, första gången år 1882. Ejbys kyrkoherde Aage Möller förhöll sig positiv till förslaget men hoppades att föremålen skulle användas för sitt heliga ändamål i en kyrka och inte musealiseras. År 1925 kunde kalken till sist återbördas till Åbo efter att Åbo domkyrkoförsamling inlämnat en anhållan i februari 1920.  Ejby församlings anhållan om att kalken skulle överlämnas som en gåva utan ersättning godkändes av den danska regeringen på Finlands självständighetsdag 6.12.1924. Föremålen överläts till utrikesminister Gustaf Idman av den danske ambassadören, kammarherre Fleming Lerche 2.6.1925, och till domkyrkan överfördes de 3.6.1925.

Teckning av den ljuskrona i barockstil med tolv ljus som Åboförsamlingarna skänkte kyrkan i Ejby. På kronans skaft finns en dedikation på danska: ”Fra Finland till Ejby Kirke af Församlingerne i Åbo”. Bild: Uusi Aura 21.6.1925, s. 3.

Den återbördade kalken åtföljdes av ett gåvobrev, som fritt översatt lyder:

Gåvobrev till Åbo domkyrkas föreståndare och kyrkofullmäktige – Ejby sockens församlingsråd i Roskilde stift i Danmark har denna dag fattat beslut om att Ejby kyrkas kalk och nattvardskärl, vilka ända till år 1509 tillhörde Åbo domkyrka i Finland, nu skall återbördas till denna kyrka. Och då församlingsrådet har inhämtat kyrkoministeriets medgivande till detta återbördande, ber vi nu Åbo domkyrkas styrelse motta dessa heliga kärl för kyrkligt bruk på den plats där de ursprungligen hör hemma. – Med detta återgivande vill vi framföra vår och – vågar vi säga – vår kyrkas och vårt folks sympatier för Finlands kyrka och det fria finska folket samt våra varma förhoppningar om en god framtid för Finland. Den 3 april 1925, Ejby församlingsråd. B. Bartholdij Möller, Kristian Kristiansen, L. Nielsen, Hans Kristiansen, Rasmus Knudsen, Peder Kristiansen, J. T. K. Jacobsen, Hans Jörgen Nielsen.

Åbo domkyrkoförsamling lät i Köpenhamn tillverka två kopior av föremålen, som gavs till Danmarks nationalmuseum och Ejby kyrka. De till kyrkan skänkta föremålen invigdes för liturgiskt bruk påsken 1925. Likaså fick kyrkan en ljuskrona som tack. Den hade gjutits på basis av ritningar från år 1657. Kronan överlämnades på årsdagen av Otte Ruds plundring av Åbo domkyrka 2.8.1925.

De här föremålen var inte de enda kyrkoägda objekten som tagits som krigsbyte men senare återlämnades till Finland. Till exempel återbördades samma år från Storbritannien en kyrkklocka, som tagits som krigsbyte i Skarpans kyrka nära Bomarsunds fästning under Krimkriget (1853–1856).

Ejbykalken, även känd som Särkilaxkalken, och den tillhörande patenen samt andra föremål från Åbo domkyrka på museet Aboa Vetus & Ars Novas utställning 24.5.2026. Bild: Riku Kauhanen.

Då detta skrivs pågår restaureringar i Åbo domkyrka, och Ejbykalken kan ses på museet Aboa Vetus & Ars Novas utställning Altare et Urbs – Domkyrkans skatter och donatorer.

Riku Kauhanen

Översättning: Brita Löflund

Källor:

Immonen, Visa. Golden Moments : Artefacts of Precious Metals as Products of Luxury Consumption in Finland c. 1200–1600. I, Text. Sällskapet för medeltidsarkeologi i Finland, 2009.

Kuujo, Erkki. Åbo stads historia 1366–1521. Åbo stad, 1985.

Merimiehen ystäwä: Suomen merimieslähetystoimen lehti 1.2.1928, nr 2.

Panu 13/1925.

Turun Sanomat 4.6.1925.

Uudenkaupungin Sanomat 23.7.1925.

Uusi Aura 26.4.1925; 4.6.1925; 21.6.1925.

Stölden av Särkilaxkalken 1509

Hoten mot Finland har ofta kommit från öster, men också från väster har fiender många gånger hittat hit för att plundra eller bomba den finska kusten. Danskarna eller ”jutarna” ville slå till mot Sverige och seglade därför till Finland i krigföringssyfte. I slutet av medeltiden – början av 1500-talet – hörde länderna till samma statsförbund, Kalmarunionen, som emellertid präglades av stridigheter. Början av seklet är också känd för jutehat i Finland. Makten innehades då av unionskonungen Hans (Johan II), som kröntes till Sveriges kung 1497 efter att ha besegrat Sveriges riksföreståndare Sten Sture i slaget vid Rotebro.

På grund av Hans maktbegär vände sig medlemmarna i Sveriges riksråd, som tidigare stött honom, nu emot honom. Upproret mot Hans nådde Åbo år 1501, då Åbo slott kapitulerade för rebellerna. De danska och svenska bönderna hade emellertid fått nog av den ändlösa maktkampen, och deras ”fredsrörelse” fick slut på kriget till lands.

Maktspelet kring Östersjön innebar också att Hans strävade efter att försvaga Hansan, och krigen medförde att den danska flottan förnyades och att sjöröveriet ökade. Hans försökte få bukt med de upproriska svenskarna uttryckligen genom sin övermakt till havs samt hot om landstigning och handelsblockad, som bland annat lybeckarna gick med på. Rebellerna hade redan nästan kuvats då Lybeck år 1509 inledde ett krig mot Hans.

Maktspelets mest förödande verkningar i Finland upplevdes åren 1507–1509, då danskarna gjorde snabba tillslag utmed kusten. Särskilt förödande var det anfall mot Åbo i början av augusti 1509 som leddes av den danske slottsherren från Bornholm, Otte Jørgensen Rud (ca 1482–1510/1511). Rud, som biskopskrönikan kallar ”orättfärdighetens son”, och hans män tog sig obemärkt förbi Åbo slott natten mellan torsdagen den 2:a och fredagen den 3:e augusti och anföll staden ”utstötande ett fruktansvärt stridsrop medan trummorna smattrade och hornen ljöd”. Slottets befälhavare Josef Pedersson var inte på plats, och slottsfogden Sander Arendsson, som ledde försvaret, hade inte tillräckligt med vare sig män eller ammunition, så han förmådde närmast bara störa anfallarna något.

Ejby kyrka på den danska ön Själland. Den från Åbo domkyrka år 1509 stulna Särkilaxkalken (nattvardskärlet) och patenen (fatet för nattvardsbrödet) hamnade där, uppenbarligen genom förmedling av Otte Ruds släktingar, och stannade kvar i 400 år. Bild:  Hideko Bondensen/Wikimedia.

Många Åboborgare dödades eller fördes som fångar till Köpenhamn. Plundringen pågick i fem dagar. Domkyrkan skövlades så att den blev nästan tom. Danskarna lade beslag på bland annat biskopsmitran, herdestaven och Särkilaxkalken av förgyllt silver. Mitran och staven återbördades till Åbo år 1516 efter att riksföreståndaren Svante Sture hört sig för om dem hos Hans på begäran av biskop Johannes Olofsson; mitrans ädelstenar saknades dock. Nattvardskalken och patenen hamnade genom förmedling av Ruds släktingar i Ejby kyrka och började därför kallas Ejbykalken

Rud levde vidare i folksägnerna och sammanblandades ofta med den norsk-danske amiralen med samma namn, som levde åren 1520–1565. Rud sägs ha gripits av samvetskval för sina gärningar och gett sig av på pilgrimsfärd till Jerusalem, men fribytaren mötte döden redan i Augsburg i Bayern.

Riku Kauhanen

Översättning: Brita Löflund

Källor:

Helsingin Sanomat 21.11.1959

Juusten, Paavali & Simo Heininen. Suomen Piispainkronikka. Suomalaisen kirjallisuuden seura, 1988.

Klemettilä, Hannele (red.). Suomalainen sotilas 3, Muinaisurhosta nihtiin. Kartcentralen, 2010.

Kuujo, Erkki. Åbo stads historia 1366–1521. Åbo stad, 1985.

Panu 13/1925.

Turun Sanomat 4.6.1925.