Åbo stift hade på medeltiden ett uppenbart problem: prästerna hade skaffat liturgiska manuskript lite här och var, vilket innebar att stiftets gudstjänstliv var varierande till innehållet. Biskop Konrad Bitz (biskop 1460–1489) förefaller att ha tagit tag i problemet med stor effektivitet vid den tid då man kunde ty sig till tryckpressarna.Av mängden bevarade handskrivna 1400-talsfragment ur Missale har man slutit sig till att Bitz genomförde ett stort projekt för förenhetligande av liturgin i stiftet. Eventuellt gjorde han på församlingarnas vägnar en gemensam beställning hos boktryckaren Bartholomeus Gothan i Lybeck, som sedan tryckte den som Missale Aboense kända boken i Lybeck år 1488. Denna bok, Åbostiftets egen mässbok, innehåller texter och anvisningar för mässorna i den ordning de hålls under kalenderåret
De inledande meningarna i Missale Aboense har formulerats av beställaren biskop Bitz och låter förstå, att den tryckta mässan baserar sig på det liturgiska mönster som etablerats i Åbo stift. Syftet med den nya tryckta boken var enligt Bitz att korrigera och förenhetliga den uppenbart varierande mässpraxis som följts i de olika församlingarna. Det tryckta materialet åtföljdes fortfarande av handskrivna tillägg, vilket kan tyda på att det fanns ett behov av att omforma den tradition som härrörde från den allmänna liturgiska kulturen så att den bättre skulle svara mot stiftets egna särdrag.
Missale Aboense uppvisar en del drag som tyder på att texthelheten bearbetats så, att den passade just Åbo stift. Sådana drag är bokens inledande sida, den därpå följande kalendern, avsnittet ”Om rikets skyddshelgons festdagar” (De festo patronorum regni) och rubrikorden ”pro ecclesia aboensis”.
Inledningssidan domineras av en träsnittsbild som föreställer Åbostiftets skyddshelgon Henrik tillsammans med biskop Konrad Bitz och domprosten Magnus Nicolai Stjernkors (Maunu Särkilahti). Kalenderns samband med Åbostiftet antyds särskilt av två i den upptagna festdagar: domkyrkans invigningsdag (Dedicatio ecclesie) och Henrik den heliges translationsdag (Translatio Henrici), som infaller efter varandra, den 17:e och 18:e juni. Det avsnitt som ägnas rikets skyddshelgon upptar vanliga nordiska helgon, inte uttryckligen sådana som anknyter till kungariket Sverige. Den del som ägnas kyrkan i Åbo förefaller på intet sätt speciell utan innehåller de typiska, omtyckta sånger som användes i dominikanordens liturgi.
Matti Parvio har också framfört att orden pro ecclesia Aboensis helt enkelt har fogats till rubriken för Missale Aboenses sista avsnitt. Varför man gjorde så och varför man ville tillägna avsnittet just domkyrkan i Åbo förblir en obesvarad fråga. Kanske man i slutet av boken ville återknyta till den i inledningen skapade illusionen om en egen liturgi för Åbo stift; på hedersplats i träsnittet återges ju Åbostiftets skyddshelgon Henrik med en bok i handen och dråparen Lalli vid sina fötter.
Marika Räsänen
Översättning: Brita Löflund
Texten baserar sig på: Sari Katajala-Peltomaa, Anna-Stina Hägglund, Sofia Lahti och Marika Räsänen, Pyhimys naapurissa. Kuinka uskoa elettiin ja koettiin keskiajan Suomessa. Gaudeamus 2026.