Etikettarkiv: salutorget

Syndafloden i Åbo

Onsdagen den 26 juli 1933 drabbades Åbo av ett oväder. ”Juli, som i Åbo har varit relativt regnfattig, bjöd i går plötsligt på en verklig överraskning”, summerade Turun Sanomat följande dag. Tretiden på eftermiddagen hade himlen fyllts av mörka moln och innan klockan hunnit bli fyra störtregnade det. ”Gatorna liknade snart strömmande floder, där bilarna klöv vattnet som motorbåtar och åstadkom höga duschar”, skrev tidningen vidare. ”Regnet avtog inte när det väl kommit i gång, utan det fortsatte att ösregna i en dryg timme.” 

Slottsgatans och Auragatans hörn under störtregnet. Bild: Åbo stadsmuseum.



De följande dagarna väckte ”syndafloden i Åbo” uppmärksamhet överallt i landet. Tidningen Laatokka konstaterade i sitt lördagsnummer: ”Stadens gatubrunnar hann inte svälja de väldiga vattenmassorna och flera gator översvämmades helt” Tidningen berättade vidare att hela salutorget snabbt översvämmades så att ”vattnet nådde ända upp till bilarnas bromstrummor”. 

”Vattnet störtade in i butikerna och källarna i Viklunds järnaffärs hus”, rapporterade Turun Sanomat. ”Vattnet strömmade som en rasande fors in på husets gård och fyllde den med ungefär en halv meter vatten samt kastade omkull de tomma tunnor som stod där i rad och trängde sig in i källarnas alla vrår. Viklunds järnaffärs källare fylldes med vatten upp till en och en halv meters höjd, och vattnet förstörde målarfärgsburkar och mutterbultar samt blandades med olja som runnit ut från faten osv. Inalles uppgår skadorna till tiotusentals mark.”

Brandkåren larmades och småningom fick man vattennivån att sjunka. När Turun Sanomats reporter besökte platsen klockan 21 nådde vattnet fortfarande upp till en halv meters höjd. Även andra butiker skadades illa, bland annat Edgrens bokhandel. Expediten försökte stänga dörren då vattnet började välla in, men strömmens kraft slog omkull försäljaren och snart var hela butiken i syndaflodens grepp. Vattnet forsade också in i Hamburger Börs hus och en skobutik vid torget samt förstörde Åbo Pås- och Kuvertfabriks lager.

Störtregnet ackompanjerades av åska, och under dagen hade brandkåren i Åbo 21 utryckningar. Ovädret rasade på olika håll i Egentliga Finland. I Pöytis skadade blixtarna telefontrådar och elledningar samt ”splittrade en björk och dödade några hönor”. I Pöytis slog blixten ned så att ”två kvinnor avdånade”, och i Kuuskoski i Aura uppstod ”en brand som man visserligen snabbt kunde släcka”. I Yliskulma i Lundo hade blixten redan på eftermiddagen slagit ned i och förstört en transformator. I Bjärnå hade en hölada brunnit ner.

Hannu Salmi

Översättning: Brita Löflund

Källor:

”Ankara rankkasade Turussa”, Turun Sanomat 27.7.1933.

”Rajuilma riehui Turussa ja Riihimäellä”, Laatokka 29.7.1933.

”Turussa vedenpaisumus”, Aamulehti 27.7.1933.

Massarrestering på Salutorget

Folkkommissariatet i Åbo gav i början av april 1918 order om tvångsvärvning i Åbo. Verkställandet av ordern inleddes snabbt och på ett mycket spektakulärt sätt. Röda gardet genomförde söndagen den 7 april vid 18-tiden en stor massarrestering i Åbo centrum. Området mellan Salutorget och Slottsgatan avspärrades och alla män som befann sig där arresterades. Också en spårvagn som körde förbi stoppades och männen i vagnen arresterades. Senare verkställdes arresteringar också på teatern, på kaféer och i bönehus.

De arresterade fördes till Sirkkalakasernerna vid Brunnsgatan där det fanns utrymme efter ryssarnas vistelse. De förhördes och deras personuppgifter nedskrevs, men egentligen kunde ingen berätta för dem varför de arresterats. Uppenbarligen började läget också i Åbo vara mycket kaotiskt och stämningen mer uppjagad än förr. Bland de arresterade spreds rykten om vad som väntade dem. Ett rykte visste berätta att de röda på natten skulle spränga kasernen och fångarna i luften och lämna staden.

Nils Robert af Ursin (1854–1936) var lantdagsman och den första ordföranden för Finska Arbetarpartiet. Bild: Wikimedia Commons.

Massarresteringen mötte motstånd också bland de röda. En av de rödas ledare, Nils Robert af Ursin (1854–1936) krävde i sin insändare i Sosialisti tisdagen den 9 april 1918 att de arresterade skulle släppas fria. Ursin konstaterade (fritt översatt):

”Emedan det har kommit till min kännedom, att en stor mängd fridsamma medborgare i går skall ha gripits på gatan och inlåsts för att sedan kantänka flyttas till fronten eller till något tvångsarbete, ser jag det som min skyldighet att av tvingande samvetsskäl framföra en synnerligen skarp protest mot ett sådant förfarande. Även om det torde vara sant, att likadana åtgärder vidtagits på andra sidan krigsgränsen, berättigar det inte proletariatets försvarare att agera på samma sätt. Det kan hända att man i krigsförhållanden måste handla på ett från vanligheten avvikande sätt, men okloka och omänskliga gärningar behöver man ändå inte ägna sig åt. Ett dylikt förfarande väcker främst hat mot den sak som vi arbetar för, emedan det bland de arresterade finns många som – och det vet jag med säkerhet – inte är fientligt inställda till den fattiga samhällsklassen.”

 Ursin ansåg också, att tvångsvärvade soldater inte var till någon nytta: ”Dem uppfostrar vi ju bara till bedragare, och tvångsvärvning strider mot de principer som det röda partiet nyligen förklarat sig följa. (…) Hämnd resulterar inte i liv utan förr eller senare i död för hämnarna och deras sak.”

Före tisdagskvällen den 9 april 1918 hade alla de arresterade och tilltänkta tvångsvärvade soldaterna släppts fria.

Tapio Onnela

Översättning: Brita Löflund

Källor:

N. R. af Ursin, ”Porvarien wangitsemiset”, Sosialisti 9.4.1918.

Artikeln har tidigare publicerats i bloggen Elämää Turussa 1917–1918, https://blogit.utu.fi/elamaaturussa/2018/04/07/joukkopidatys-kauppatorilla/