Under första världskriget behandlades vid polisinrättningen i Åbo ett brottmål som rörde två män. Detektiva avdelningens kriminalkommissarie Carl Welander redogjorde i sin rapport 26.10.1916 för arbetaren Väinö Saarinens och drängen Kustaa Einar Leivos fall. Leivo och Saarinen hade gripits redan den 18:e i Lundo socken. Landskansliet vid länsstyrelsen i Åbo och Björneborgs län klandrade tjänsteförrättande länsmannen i Lundo distrikt för bristfälligt polisundersökningsprotokoll.

Utredningarna i Åbo inbegrep en telefonledes 20.10 gjord begäran om uppgifter från Asikkala angående fallet Saarinen samt telefonsamtal 20.10 till Letala och 23.10 till länsmannen i Nykyrko distrikt i fallet Leivo för verifierande av signalement. Efter två dagar mottog länsstyrelsens biträdande kamrer Kurt Egon Ramström ett av konstapel Salonen dikterat telefonbud från länsmanskontoret i Nykyrko, varav Leivos signalement och ålder framgick. Allt detta ledde till Welanders undersökningar vid detektiva avdelningen i syfte att klarlägga de gripna männens identitet efter ett interimistiskt beslut av guvernör Eliel Ilmari Wuorinen 26.10.1916.

Vid förhör anställda av kriminalkonstapeln framkom följande. Saarinen hade i onyktert tillstånd tappat sitt eget respass i Lundo och haft med sig en Kaarle Perttulas arbetsbok, som han hade i sin besittning. Leivo åter hade avsiktligt utgett sig för att vara Frans Arttur Heininen. Han hade rymt från sitt tjänstgöringsställe, köpt Heininens respass för en mark och givit länsmannen i Lundo distrikt falska uppgifter om sig själv av rädsla för rymningens följder. I Welanders rapport beskrevs också männens fysiska kännetecken, till exempel kroppsbyggnaden, skägget och ansiktsformen. 

För att vi ska kunna förstå i vilken situation de gripna männen befann sig redogör jag i det följande för generalen av infanteriet Vladimir Nikolajevitj Gorbatovskis obligatoriska föreskrift, som utgjorde den juridiska grunden för att deras fall behandlades som ett brottmål. Bestämmelsen utfärdades i juli 1916.

Den obligatoriska föreskriften gällde rätten att färdas inom Finland och de tillståndsbevis som därvid krävdes samt uppräknade de ansvariga myndigheterna då misstankar om brott mot föreskriften förelåg. Förbjudna var enligt Gorbatovskis föreskrift de områden i de finska socknarna som låg i en 15 km bred zon vid nationsgränsen till lands eller till havs. Om en person ertappades utan vederbörligt tillstånd eller gav falska uppgifter vid ansökan om tillstånd skulle denne avlägsnas från det förbjudna området, och straffet kunde vara antingen högst 8 000 mark i böter eller tre månaders fängelse enligt vederbörande guvernörs beslut.

V. Saarinen och K. E. Leivo dömdes 27.10.1916, med stöd av såväl infanterigeneralen Gorbatovskis 15.7.1916 givna föreskrift som Finlands generalguvernör Frans Albert Aleksandrovitj Seyns den 31 mars 1915 givna obligatoriska föreskrift nr 28, till följande straff: Saarinen dömdes till fördrivning från det förbjudna området och 40 marks böter, som kan ha motsvarat 8 dagars fängelsestraff, eftersom det i beslutsprotokollet finns ett likhetstecken mellan penningsumman och anteckningen 8d. Leivo fick tre månaders fängelsestraff. Saarinens och Leivos fall är konkreta exempel på överhetens strävan att begränsa invånarnas rörelsefrihet. De avspeglar samtidigt krigets inverkan på medborgarsamhället. Två civila finländare dömdes, i de förhållanden som rådde under första världskriget, till rättsliga påföljder på basis av två ryska militärers administrativa agerande.

Tuukka Heikkinen

Översättning: Brita Löflund

Källor:

Finlands Statskalender för året 1916. Osakeyhtiö Weilin & Göös Aktiebolag. Helsingfors, 1915.

Suomalainen Wirallinen Lehti, 15.08.1916, nr 188, s. 1 URL: https://digi.kansalliskirjasto.fi/sanomalehti/binding/1296948?page=1. Nationalbiblioteketes digitala material. Referens 23.01.2026.

Landskansliets vid Åbo och Björneborgs län arkiv. C Protokoll. Ce Protokoll över personer dömda för brott mot obligatoriska föreskrifter. Ce:4. Protokoll över personer dömda för brott mot obligatoriska föreskrifter jämte bilagor, nr 1–100 (1916–1916). Riksarkivet, Åbo.