I februari 1932 publicerade Turun Sanomat en artikel med rubriken ”Åbo landsarkivs färdigställande och bruk”. Den byggnad som planerats för det nya landsarkivet hade då redan mellantak, och rappningsarbetena inomhus var nästan klara. Byggnaden skulle stå färdig i juli.
Den nya arkivbyggnaden hade fyra våningar. I de nedre våningarna fanns personal- och forskarrum, i de övre våningarna arkivmagasin. Den som arbetat i det översta magasinet en het sommardag vet, att kraven på arkivdugliga förhållanden inte uppfylldes vad temperaturen beträffar, men under de rådande ekonomiskt kärva tiderna var redan byggandet av en arkitektoniskt imponerande, för arkivbruk planerad byggnad en bragd. Arkivet skulle redan med sin arkitektur manifestera den nationella kulturens och historiens betydelse.
Den knappa ekonomin kom däremot till synes i dimensioneringen av personalen. Tidningens reporter hade för artikeln intervjuat riksarkivarie Kaarlo Blomstedt, som berättade att man ämnade anställa bara en tillfällig arkivarie och en vaktmästare för det första halvåret. Det berodde på statsbudgeten hur mycket pengar man skulle få för kommande rekryteringar: ”I varje fall kommer vi att försöka komma till rätta med en så liten personal och så låga kostnader som det bara är möjligt.”
För forskarna fanns det en stor forskarsal och ett mindre rum, där ”en känd forskare” kunde få studera arkivmaterial utan övervakning. I arkivsalar övervakas ju forskare för att skydda det unika materialet, men Blomstedt berättade att han varit ”ganska vidsynt” när det var fråga om en etablerad forskare som han kände väl. Tack vare sådana här personliga kontakter kunde man få rätt att använda material utan övervakning. Blomstedt hänvisade här till praxis i Helsingfors. I Åbo fick man troligtvis denna ynnest genom att klara den granskning som förrättades av Kaarlo Österbladh, som valdes till arkivets förste arkivföreståndare.
Turun Sanomats artikel slutar med riksarkivarie Blomstedts optimistiska prognos: ”Jag gissar att Åbo landsarkiv blir ett bra forskningsinstitut.”
Liisa Vuonokari-Bomström
Översättning: Brita Löflund
Källor:
Turun Sanomat 3.2.1932.
