Nyttans tidevarv och intresset för fornminnen gav ett lyft åt de första avhandlingarna med arkitekturtema vid Åbo Akademi. Sådana lärdomsprov skrevs inom såväl ämnet ekonomi som ämnet historia, beroende på avhandlingens inriktning. 

En av de första skrifterna var Nicolaus Turdins avhandling Templi cathedralis Aboensis historia (1748), som handlade om Åbo domkyrkas byggnadshistoria. Den blivande magistern Turdin hade emellertid så lite pengar att han bara kunde låta trycka de första åtta sidorna av arbetet, vars handskrivna övriga delar har kommit bort. Avhandlingen har i dag inget särskilt vetenskapligt värde, men den är en intressant historisk kuriositet som berättar hur man såg på domkyrkans byggnadshistoria för närmare trehundra år sedan.

De arkitekturanknutna lärdomsproven inom ämnet ekonomi hade ett annat fokus och skrevs ofta på svenska enligt tidens trend. Bruket av svenska i akademiska lärdomsprov var en nyhet som kom med nyttans tid på 1700-talet.

Ett av de mest intressanta lärdomsproven med arkitektur som tema inom ämnet ekonomi är Eric Inbergs Enfaldiga tankar huru trähus kunna i anseende til golf, tak och wäggar göras wäl warma (1762). Skribenten beskriver detaljerat hur ett trähus ska byggas för att hållas varmt på vintern och inte murkna eller mögla. 

Lärdomsprovet var en reaktion på tidens dåliga byggen. Strävan var att främja bruket av en trossbotten, det vill säga ett nedre bjälklag med ventilation. Största delen av de mindre bemedlade stadsbornas hus hade fortfarande mullbänksgrund, vars nedersta bjälklag snabbt murknade. Lärdomsproven var i vissa fall också samhälleliga ställningstaganden, liksom Inbergs arbete.

Andra avhandlingar med arkitektur som tema under 1700-talet vid Åbo Akademi behandlade bland annat stadsplanering och den befintliga litteraturen om arkitektur. Gustav Frid. Aurenius lärdomsprov Enfalliga tankar om det, som bör i achttagas, wid en stads anlägning, vid vars framläggande år 1753 Pehr Kalm var preses, kan kanske kallas vårt lands första vetenskapliga undersökning av stadsplaneringen. Jämfört med de ovannämnda arbetena är denna avhandling betydligt digrare. Skribenten presenterar en grundlig granskning av städernas placering med tanke på lämpliga trafikförbindelser samt ett ändamålsenligt utnyttjande av klimat och naturtillgångar.

Ovannämnda arbeten är fragmentariska men ger trots det en relativt god bild av byggnadskonstens tillstånd i den finska landsdelen: här fanns ingen arkitektutbildning och inte en enda utbildad arkitekt. Särskilt bra kommer detta fram i Isaak Estlanders år 1787 pubicerade avhandling Anmärkningar uti Byggnings-Konsten i allmänhet och den Finska i synnerhet, där han beskriver den finsk arkitekturens förnedringstillstånd så här:

”[Vi har] ganska få Svenske Författare i Architecturen, och nästan alsingen skrift i Finska Byggningskonsten. Wåra Offentliga och enskildta Bibliotheker äro nästan tome på böcker i denna Vetenskap, och hvad än värre är, så finnes hos oss få eller inga Architecter i landet at nyttja, och ganska obetydeliga mönster af byggnader at se och efterfölja.”

Panu Savolainen

Översättning: Brita Löflund

Källor:

 Magistersavhandlingarna vid Åbo Akademi (Doria).