Sex utom äktenskapet var förbjudet i Sverige på 1700-talet. På grund av denna paragraf i strafflagen förevigades en stor mängd uppgifter om människornas intima liv i domstolsprotokoll och andra rättsliga dokument, i synnerhet om resultatet var ett utomäktenskapligt barn och fallet därför lättare kom i dagen.

Särskilt tjänstefolket och de mindre bemedlade stadsborna hade föga privata utrymmen. Därför flammade den brinnande kärleken ibland upp på de mest märkvärdiga ställen: på ängarna under höbärgningen, under kvarnarna på backarna i stadens utkanter, i skafferier och på krogarnas vindar.

Ett intressant fall av lönskaläge inträffade år 1775 i Seipells Källare, som redan då var en Åborestaurang med anor. Det var vintermarknad i staden, och vaktkorpral Simon Modig hade tillsammans med bodbetjänten Johan Dahlstedt gått in på Seipells Källare för att dricka några glas vin. Pigan Margaretha Biörckman från grannhuset hade gått förbi, och Johan hade bett Simon gå ut och hämta in henne till deras bord. Det var allmänt känt att Johan och Margaretha sällskapade, och man hade sett dem vänslas om nätterna i Margarethas pigkammare.

Sällskapets vinpaus fortsatte, och så måste Simon gå ut i ett ärende. När han återvände fann han Johan och Margaretha liggande på varandra i en säng på restaurangen (som också var värdshus). Det var uppenbart att det var bråttom, för Johan hade på sig sin kapprock, en typisk ytterrock för herrar på den tiden.

Fallet gick enligt tidens sed till domstolsbehandling. Då Johan Dahlstedt förhördes i Åbo kämnärsrätt påstod han, att han inte legat i sängen utan suttit på en stol bredvid den. På den tiden var det endast få som hade ett rättegångsbiträde eller en sakförare, och i många fall som gällde lönskaläge anförde de åtalade fåfängt mer eller mindre märkliga ting till sitt försvar, liksom i detta fall Johan med sitt prat om stolen.

Kriminaliseringen av lönskaläge eller samlag mellan ogifta nådde fram till det autonoma Finlands lagstiftning och även till det självständiga Finlands jurisdiktion. Paragrafen ströks ur strafflagen såsom föråldrad för jämnt hundra år sedan, år 1926.

Panu Savolainen

Översättning: Brita Löflund

Källor:

Åbo kämnärsrätts protokoll 1775, Riksarkivet.