Etikettarkiv: Domkapitlet i Åbo

Besvärjelser och försvunna brev i domkapitlet

Ärkediakonen vid domkapitlet i Åbo Magnus Olai (Magnus Tavast, d. 1452) valdes till stiftets biskop år 1412. Början av biskopstiden var emellertid inte alldeles problemfri. Efter beslutet på stiftsnivå skulle den som valts till biskop, electus, söka påvens godkännande av valet. För detta ändamål anskaffades vanligen ett rekommendationsbrev från kungen. Uppsala ärkestifts världsliga förvaltning handhades inom den samnordiska Kalmarunionen, och unionskonung var vid denna tid Erik av Pommern (1382–1459). Magnus hade en god relation till denne: efter sina studier i Prag hade han arbetat på Eriks kansli i flera år innan han blev medlem i Åbo domkapitel. 

Ett rekommendations- och skyddsbrev av konungen behövdes i många situationer. På bilden kung Birgers skyddsbrev för kvinnor, Finlands äldsta bevarade ursprungsdokument, från år 1316. Källa: Wikipedia.

Några problem räknade man såldes inte med då kaniken vid Åbo domkyrka Johannes Yölintu utsändes för att anskaffa det kungliga rekommendationsbrevet. Resan gick också bra och Johannes fick brevet. På hemresan tappade han emellertid bort det dyrbara dokumentet, och han tordes inte återvända till kungen för att be om ett nytt brev. Johannes tydde sig till det problemlösningssätt som var vanligt på hans tid och bad om hjälp av helgonen – förgäves. I sin nöd tog Johannes rentav till förfärliga besvärjelser. Källorna berättar inte om det rörde sig om svärande i nutida bemärkelse eller om något värre; kanske vände han sig till de övernaturliga krafternas andra ytterlighet, demonerna, vilket termen coniuraciones antyder.

Problemet löstes och brevet återfanns först då Johannes kom på att be om hjälp av Linköpings före detta biskop Nicolaus. Ett lämpligt slut på historien är, att det mirakulösa återfinnandet av det kungliga brevet hörde till de underverk som skulle bedömas då en juridisk process påbörjades för att Nikolaus skulle kunna helgonförklaras, och Magnus Olai var kanoniseringsprocessens kommissarie. De kaniker vid Åbo domkyrka som vittnade om händelsen nämnde dock ingenting om besvärjelserna. Den detaljen återfinns alltså inte i de påvliga dokumenten utan endast i de världsliga berättelserna om händelsen.

Sari Katajala-Peltomaa

Översättning: Brita Löflund

Källor:

Diplomatarium Fennicum (=DF) https://df.narc.fi/ #1368

Sari Katajala-Peltomaa, Anna-Stina Hägglund, Sofia Lahti och Marika Räsänen: Pyhimys naapurissa – Kuinka uskoa elettiin ja koettiin keskiajan Suomessa. Helsingfors: Gaudeamus 2026.

Lundén,Tryggve (red.): Sankt Nicolaus’ av Linköping Kanonisationsprocess – Processus canonizacionis beati Nicolai Lincopensis. Stockholm: Bonniers 1963.

Palola, Ari-Pekka: Maunu Tavast ja Olavi Maununpoika – Turun piispat 1412–1460. Finska kyrkohistoriska samfundets publikationer 178. Helsingfors: Finska kyrkohstoriska samfundet, 1997.