Redan på 1600-talet hade det i Åbo uppstått en invånargrupp som inte hade möjlighet att förvara matvaror eller drycker utan dagligen, eller åtminstone nästan dagligen, köpte det som behövdes av försäljarna och krögarna. Enligt 1619 års stadga om städernas administration hörde endast handel och hantverk till de borgerliga yrkena. Förutom dessa yrkesutövare räknades dock till exempel städernas krögare och gästgivare till borgerskapet. I Åbo åtnjöt de gästgivare och krögare som avsågs i 1638 års stadga om handelns fördelning borgerliga rättigheter, och man försökte trygga deras näringsfång genom att belägga övrigt företagande i branschen med kännbara bötesstraff. Rådet tillät också kvinnorna att driva krogrörelse om det ansågs behövligt på grund av antingen rörelsernas ringa antal eller sökandens ekonomiska situation. De övervakades emellertid noga.
Ölbryggningen och kroghållningen reglerades noga redan i början av 1600-talet genom kungliga majestätets förordningar eller ordinantior. Inspektör Joachim Timme, som ledde övervakningen, anklagade sålunda i november 1640 Joachim Krukomakares hustru för att i strid med ölbryggnings- och krögareförordningen ha sålt öl till Klemet Karhus piga. Hustrun nekade till att ha sålt något till utomstående. Hon hade dock inte betalt den accis eller tillverkningsskatt som ordinantian föreskrev innan hon tänt elden under ölbryggningspannan. Detta räckte till grund för höga böter eftersom ingen fick tända elden innan skatten betalts i stadens tullstuga. Hustrun sade att hon misslyckats med första bryggningen då ölet inte hade börjat rinna och att hon därför inte gått till tullstugan. Av denna orsak fick hon betala 40 mark i böter.
Verksamheten var så lönande att man i den ovannämnda handelsfördelningen klassificerade Alexander Wattson och rådman Nils Olofsson som ölbryggare samt borgmästare Johan Knutsson, Anders Merthen och Wellam Hollender med hustru som krögare. Trots dessa nedskrivna yrken hörde de till det ledande borgerskapet genom sitt medlemskap i rådet och sin förmögenhet. Änkan efter nämnde borgmästare Johan Knutsson, Anna Persdotter, fick dessutom i februari 1651 tillstånd att brygga öl hemma och att sälja det. Hon fick dock inte sälja andras öl. Dessutom beslöt rådet att andra som bryggde öl hos henne fick sälja det till krogarna under en tid.
Krögarna beviljades inte alltid tillstånd att brygga öl, så de måste skaffa ölet hos godkända bryggare. Till exempel i mars 1643 dömdes krögaren Henrik Frågers änka att betala fem koppardaler till ölbryggaren Matts Tontti. I juli samma år dömdes Jöran Kakolainens änka, som drev en krog, att betala ölbryggaren Hans Berndtsson för den öltunna som hon tagit med sig hem och öppnat för att medicinera sig. Ölförsäljningen kombinerades också med annan ekonomisk verksamhet. Sålunda klagade krögarhustrun Malin Häger i juli 1643 över att framlidne mästaren Jöran Skreddare sistlidna vinter av henne lånat fyra dyrbara glas, värda 1 daler styck, till Nils Olofssons dotters bröllop, där han varit uppassare. Skreddares änka dömdes att ersätta glasen.
År 1651 fanns det i staden sex officiella bryggerier som sålde öl till krogarna. Samtidigt omnämns i staden krogar som drevs av hantverkargillet, Erik Mattsson, Johan Nålmakare, Ernst Skinnare, Joachim Bandeman Skräddare, Bengt Sämskmakare, Henrik Knivsmed, Margareta Myssmakerska, borgmästardottern Elisabet Mårtensdotter, Karin Balbererska, köpman Mickel Ryttares änka Anna Larsdotter, Påval Eskilsson, Matts Köpi, Henrik Arkapoika, Bertil Bryggares änka, skräddare Johan Lillefooth och hustru Elsa Klaschou.
En av de nämnda krögarna, den tyske murarmästaren Matts Klaschous hustru Elsa, meddelades redan i oktober 1647 att grannarna klagat över att hon höll sin krog öppen efter stängningstid. Hantverksgesällerna ställde då till med slagsmål, förde oväsen och svor grovt samt missbrukade Guds heliga namn. Hustrun genmälde att hon inte sålt öl på olaga tid, och rådet beslöt hålla henne under uppsikt i framtiden.
Veli Pekka Toropainen
Översättning: Brita Löflund
Källor:
Riksarkivet (Helsingfors), Åbo rådstuvurätts protokoll z:11, 7.11.1640, 53−56; Åbo kämnärsrätts protokoll z 172, 28.3.1643, 98; 8.7.1643, 115; 10.7.1643, 116−116v.
Riksarkivet (Stockholm), Städers Acta. Åbo Vol. 83. sp.
Åbo stadsarkiv, Åbo rådstuvurätts protokoll BIa 19, 18.10.1647, 413; BIa 22, 8.2.1651, 17.
Katajala-Peltomaa, Sari & Toivo, Raisa Maria 2009: Noitavaimo ja neitsytäiti. Naisten arki keskiajalta uudelle ajalle. Atena. Jyväskylä, 139.
Nallinmaa-Luoto, Terhi 1973: Ylioppilaitten ja kaupunkilaisten suhteet Turun vanhan akatemian alkuaikoina. Pro gradu-avhandling inom ämnet Finlands historia, Åbo universitet, Åbo, 40−41.
Ling, Sofia 2011: Genusarbetsdelning i tidigmoderna städer. Levebröd. Vad vet vi om tidigmodern könsarbetsdelning? Benny Jacobsson & Maria Ågren (red.). Opuscula Historica Upsaliensia 47. Uppsala, 164−165.
Ranta, Raimo 1977: Åbo stads historia 1600−1721. Band I. Åbo.
Stadin, Kekke 2004: Stånd och genus i stormaktstidens Sverige. Nordic Academic Press. Riga, 212−214.