Den Heliga Birgittas festdag den 7 oktober etablerade sig i slutet av 1300-talet i Åbo stifts liturgiska kalender. I Åbo domkyrka – liksom i alla församlingskyrkor – började förberedelserna inför Birgittadagen kvällen innan med en vesper eller bönestund och följande hymn:
Rosa rorans bonitatem,
Stella stillans claritatem,
Birgitta, vas gratie,
Rora celi pietatem,
Stilla vite puritatem
In vallem miserie.
Ros med godhetens dagg,
stjärna som droppar klarhet,
Birgitta nådens kärl:
droppa himlens kärlek,
stänk livets renhet
ner i tåredalen.
(Svensk version: Societas Sanctae Birgittae, https://www.societasbirgittae.org/hymner/ läst 16.7.2026)
Den vackra sången ”Ros med godhetens dagg” beredde åhörarna för följande dags stora fest. Hymnens ord kan förstås som en inbjudan till helgonet, som omnämns både som ros, stjärna och kärl, att närvara dels vid Birgittafesten, dels i församlingsbornas vardagsliv.
De medeltida hymner som tillägnats Birgitta har i Finland bevarats som fragment. Det kanske mest spännande fragmentet är en sångbok, som i Nationalbiblioteket har signumet F.m. IV.156. Av boken har 24 pergamentblad bevarats, men ursprungligen var bladen långt fler. Boken är en handskriven kopia, uppenbarligen från åren 1460–1475, och antas ha skrivits i kopieringsverkstaden i Nådendal. I handskriftsfragmentet ingår en exceptionellt diger serie hymner till Birgitta. I Åbo stift firades endast Henrik den helige, domkyrkans skyddshelgon, lika festligt som Birgitta.
Handskriften har knappast någonsin använts i Nådendal eftersom birgittasystrarna hade sina egna traditioner för Birgittafesten. Tillräckligt kunniga sångare, som kunde klara av det i fragmentet bevarade långa och högtidliga liturgiska mönstret, fanns förutom i Nådendal troligen endast vid Åbo domkyrka. Därför kan man anta, att handskriften i tiden skräddarsyddes i enlighet med beställarens önskemål för det i Åbo domkyrka belägna altaret till S:ta Birgittas, det heliga korsets och alla änglars lov. Altaret hade upprättats av Åbobiskopen Magnus Tavast år 1421 (se dokumentet Diplomatarium Fennicum, 1685: https://df.narc.fi/document/1685). Magnus Tavast och andra donatorer skänkte även medel till altaret, vilket möjliggjorde ett liturgiskt liv som var festligare än vad som var vanligt; så hölls tydligen mässa vid altaret varje dag, en gång i veckan turvis till Birgittas och de heliga änglarnas lov. De bevarade dokumenten innehåller inga direkta bestämmelser om Birgittafesten, men det förefaller som om man hållit mässa till Birgittas lov samt bönestunder både dagen före festen och på den egentliga festdagen (möjligen under flera på varandra följande dagar). Då domkyrkan i övrigt tystnat har hymner till Birgittas lov fortfarande hörts från sidokapellet.
Marika Räsänen
Översättning: Brita Löflund
Läs mer:
Vuori, Hilkka-Liisa och Marika Räsänen: ”Rosa rorans bonitatem -antifoni Turun hiippakunnan nuottikäsikirjoituksissa”, Pyhä Birgitta ja birgittalaisuus myöhäiskeskiajan Suomessa, red. A-S. Hägglund & S. Lahti. SKS 2025, 183–221. Open Access: DOI-number 10.21435/ht.294.
